Detta radioreportage råkade jag ramla över av en tillfällighet (på Järnvägshistoriskt forum). Radio Skaraborg, som är lokalradiostationen i norra Västergötland, sände den 8 november (men vilket år framgår inte) från Äspås station. Och det är, sanna mina ord, nästan så nära hembygden man kan komma utan att traska in på gårdsplanen.
Bara några hundra meter från gården där jag växte upp, gick LSSJ, Lidköping-Skara-Stenstorps järnväg. Den byggdes 1874 och låg kvar till 1961. Segerstad hade egen hållplats och Äspås tydligen rentav station. Av en bangårdsskiss kan man se att Äspås hade ett rundspår på 115 meter och dessutom ett 15 meter långt sidospår, så där kunde tåg mötas och åtminstone en vagn ställas upp.
Egentligen hade jag planerat att någon gång skriva ett längre inlägg om LSSJ och det som finns kvar av banan mellan Stenstorp och Broddetorp, men jag kan ju passa på att nämna att det går att ta sig fram med cykel nästan hela vägen från Skogelund/Bernstorp, via Broddetorps samhälle till Bjällum. (Jag skriver "nästan", för det ligger en liten stuga och spärrar vägen alldeles i närheten av Äspås station.)
Under min uppväxt hade vi i hemmet en helt fantastisk och nästan abnormt lokal telefonkatalog. Den rymde inte många abonnenter men likväl var de uppdelade på olika geografiska områden. Ett sådant telefonområde hette Segerby, ett annat Äspås. Det underliga var att varken socknar eller byar kallades så och det är först de senaste åren jag insett att det handlade om att SJ, när de tog över banan 1948, ställde krav på att alla linjeplatser skulle ha unika namn. Segerstad fanns det redan ett på Öland och då fick Segerstad i Västergötland helt frankt byta namn till Segerby. Äspås fick förstås namn efter gården i vars närhet stationen låg. Eftersom poststationer inrättades vid stationerna och sannolikt även telestationerna sedermera fick samma namn, blev Segerby och Äspås också rubriker i telefonkatalogen, trots att alla visste att socknarna hette Segerstad och Håkantorp. (Och Håkantorp var också upptaget, av en viktig järnvägsknut några mil västerut.)
Idag kan jag nöja mig med en enstaka bild från en exkursion längs LSSJ i maj 2012. Detta är från den allra sydöstligaste delen av den återstående banvallen.
Nåja, ska man vara noga så ligger banvallen kvar redan i Wilssons kohage alldeles utanför Stenstorp, och det är ju faktiskt ännu längre österut, men så noga bryr jag mig inte om att vara idag...
Kommentera