Svenska banor

Det händer ibland att jag har ett ärende till den del av Borås där man kan besöka till exempel Boråshallen (lokal bland annat för Fed Cup-tennis, Oas-möten och högskoleprov), en stor elektronikfirma eller en lunchrestaurang som säljer Kling-glass.  Detta område ligger i utkanten av bangården som väl tillhör driftplatsen Borås Central och delas mitt i av järnvägen mot Alvesta.

Det har hänt att jag har tagit en titt i den dagliga grafen för att ta reda på om något tåg planeras passera där ungefär samtidigt, men hittills har jag inte haft den turen.  När jag skulle dit för ett par dagar sedan (den 12 februari), gav jag sjutton i tågen och struntade i att undersöka grafen – varpå bommarna vid järnvägsövergången gick ned just som jag parkerade cykeln.  Då var det ju dumt att inte plocka fram kameran ur fickan och se vad som kunde dyka upp.

Eftersom signalen visade rött söderut, räknade jag ut att det var ett tåg därifrån som var på ingång.  Mycket riktigt, rätt som det var dök ett Rc-lok upp borta i kröken.  

Det är imponerande maskiner minsann.  (Mekanikens triumf över naturen, som jag sade när jag hade ett orangemålat exemplar till närmaste granne på en perrong i Krylbo.)

(Lokföraren vinkade artigt, vilket jag tyckte var trevligt, så jag vinkade tillbaka.)

Detta är en bana som trafikeras av SJ-s Kust till kust-tåg, en av de få persontrafiklinjer som alltjämt körs med loktåg.  Men där finns också godstrafik och det var ett sådant tåg som kom körande.

En hel radda godsvagnar blåste förbi.  Somliga med containrar på och somliga utan.

Järnvägsgods, det är härligt.  När jag möter bullrande långtradare tycker jag däremot bara att det är fula fordon, räcker ut tungan åt dem och säger som reklamskylten i bilden ovan: "Flytt' bilen!"