Nu hördes en ny signal, och tåget började gå framåt. Det ökade farten, snart blev hastigheten fruktansvärd, det lät som en enda väsning från loket, pistongerna slog 20 slag i sekunden och det rök om hjulaxlarna. Man kunde nästan känna att tåget, som rusade fram med en hastighet av 160 kilometer i timmen, inte längre tyngde på skenorna. Farten upphävde tyngdlagen.
Ja, återigen bläddrar jag i Jorden runt på 80 dagar. (Så gjorde jag även den 28 oktober 2013.) Det är en fascinerande bok men här fick väl den gode Jules Verne inte till fysiken riktigt. Ett tåg som rusar fort, till och med i oerhörda 160 km/h, lyfter inte från spåret. Det är synd det, för annars skulle det inte bli en massa rälsbrott och grejer på dagens järnvägar. Å andra sidan skulle vi såklart få många urspårningar i varje kurva längs banan. Så det är väl en lycklig tillfällighet då, att tyngdlagen gäller – även om vetenskapen faktiskt inte vet varför den gäller.
Jorden runt på 80 dagar,
Jules Verne,
USA,
Union Pacific,
böcker,
fysik,
Kommentera