Svenska banor

En gång varannat år eller så tar jag bussen till Målsryd för att hämta någon av mina cyklar från reparation. Så gjorde jag idag och fick på köpet ett par trevliga samtal med en mycket sympatisk busschaufför, till följd av att jag förhörde mig om vilka vägar bussen körde i trakten. Till sist hamnade jag rätt, på hållplats Hultavägen varifrån jag promenerade till herr cykelreparatör Ove. (Han är traktens skickligaste cykelreparatör och folk reser långväga ifrån till den ende som kan lösa de mest komplicerade problemen i sedan länge utgångna nav.)

Sedan skulle jag alltså cykla tillbaka till Borås och hade förstås kollat tågtiderna. Tåg 344 från Kalmar till Göteborg skulle passera Målsryd och Gånghester en stund före kl 19. I Borås skulle det möta tåg 343 som alltså strax efter kl 19 skulle komma åt andra hållet. Bra, tänkte jag, då kan jag stå någonstans i skogen, filma det ena tåget, ta stillbilder av det andra och få en meningsfull cykeltur.

Man får nog vara ganska dåraktig för att en blåsig, kylig och regnig aprilkväll ställa sig på en utsatt klippa och vänta på två tåg. Det gjorde jag i alla fall, och på nästan samma plats som i lördags stod jag och väntade på tåget. Och väntade. Och väääntade... Suck, vad jobbigt det var, jag frös om fingrarna, blev blöt genom hela kroppen och inget tåg kom.

När klockan blev sju och mötet skulle ha skett i Borås, insåg jag att det lika gärna kunde bli nästa tåg som kom först, om mötet hade flyttats till Hillared, Limmared eller någon annan station söderut. Jag hade en signal inom synhåll – tre blinkande, orangea lampor – och i efterhand insåg jag att signalen varslar om en plankorsning med bommar. När lamporna lyste med fast sken i någon minut och sedan började blinka igen, förstod jag senare att det berodde på att bommarna inne i Gånghester hade gått ned och tåget passerat.

Ja, för när ett tåg dök upp så var det tåg 343 västerifrån, från Göteborg. Det kom sakta runt kröken och medan det rundade min position hade jag det inom synhåll i drygt en minut. En ganska maffig syn var det och om jag hade tagit stillbilder i stället för ett filmklipp, skulle det nog ha blivit ett riktigt gott resultat. Nu gjorde jag som i somras och tog ut några stillbilder från filmen, som jag nu klistrar in här.

Det var något skumt med tåget, tyckte jag. Det gick helt enkelt så långsamt, kanske i 40 km/h eller så, och eftersom just det är en hastighet som jag har förstått brukar användas i vissa speciella situationer när tåg får köra på banor där något egentligen skulle hindra trafik, såsom signaler som visar fel, drog jag alltså slutsatsen att något inte var som det skulle.

Nu var ju frågan om jag skulle stanna på platsen och vänta på det försenade norrgående tåget. Problemet var ju att jag inte visste hur mycket försenat det var. Stod det på nästa mötesstation i Hillared och skulle komma om 20 minuter? Fanns det längre bort? Hade det råkat ut för någon olycka eller ställts in så att det inte skulle komma alls? Jag funderade en kort stund varpå jag letade reda på cykeln och for hem.

Trafikverkets webbsida har sina poänger och en av dem är att man kan ta reda på var persontågen befinner sig. Därför kollade jag detta det första jag gjorde och följande bild är en kombination av den information jag fann:

Med andra ord hade det norrgående tåg 344 blivit uppehållet i trakten av Hovmantorp och Växjö. Förseningen blev sedan allt större, var en halvtimme i Limmared och jag tror mig kunna utläsa att tåget fick vänta 10 minuter i Hillared.

Det blev alltså bara ett tåg för mig den här dagen. Var det synd om mig för den sakens skull? Inte ett dugg, för jag hade en varm lägenhet att kliva in i närhelst jag så önskade...

(Observera att tiderna ovan visar att det inte bör ha varit något fel på det sydgående tåget när det passerade mig. Det höll ju faktiskt tidtabellen alldeles utmärkt. Återigen visar jag därmed att jag inte vet just någonting.)