Svenska banor

I morgon går de sista tågen över Hallandsås. Hundratretttio år efter öppnandet av Skåne–Hallands Järnväg, kommer sträckan mellan Förslöv och Båstad att trafikeras för sista gången och innan vintern är över återstår bara en tom banvall.

För mig, som de senaste månaderna cyklat upp på åsen sex gånger och gjort åtta tågresor mellan Ängelholm och Båstad, känns det sorgligt. Det är en vacker sträcka och även om den nya tunneln kommer att förbättra transportsystemets kvalitet, kommer mycket skönhet att fattas både järnvägen och oss.

Jag kan inte undvika känslan av att det är så onödigt att banan genom Förslöv, Grevie och Båstad inte får leva vidare. Den skulle kunna användas för allt från det skånska Pågatågssystemet, via tillfällig omledningsbana och elektrifierad museibana, till järnväg för utflykt med cykeldressin.

Men icke – här ska rivas och säljas skrot.

De sista tågen blir dels det specialinsatta loktåget som lett av ett orangemålat Rc-lok lämnar sträckan söderut strax före midnatt natten till torsdag, dels det sista Öresundståget nr 11110 som går norrut en knapp halvtimme senare.

Jag hade allvarliga planer på att vara ombord på ett av dessa tåg eller till och med båda, men så blir det inte. Efter att ha räknat på det, inser jag att hela utflykten med resor och uppehälle skulle kosta mig ett par tusen kronor. Det är pengar som finns om jag länsar sparkontot, men jag får nog hoppa över det ändå. I stället reserverar jag dem för något annat, till något jag just nu drömmer om för framtiden.

Så adjö och farväl, vackra bana över Hallandsås. Liksom andra järnvägar har gått i graven, gör den sköna banan genom Förslöv, Grevie och Båstad nu sin sista resa, färden förbi den yttersta växeln in i den evigt mörka höstens natt...