Häromveckan, ja det är nästa två veckor sedan, gjorde jag som bekant en dagsutflykt till Håkantorp. Den finns främst beskriven i inläggen Omledd till Håkantorp samt Håkantorps samhälle och station. På hemvägen skulle jag förstås byta tåg i Herrljunga. Eftersom jag inte ville stanna där i ett par timmar, stannade jag till i Vara och åt medhavd sallad innan jag tog nästa tåg två stationer till, men det hör – nästan – inte hit.
Västtrafiks samtrafik är inte direkt perfekt, så tåget från Uddevalla till Varberg gjorde ett timslångt uppehåll i Herrljunga. När jag berättade för tågvärden att jag skulle till Borås, förklarade hon att det denna dag var plattformsbrist i Herrljunga, så även om jag fick lov att sitta kvar ombord, skulle jag i så fall inte kunna lämna tåget under väntetiden. Och omvänt: om jag steg av, kunde jag inte komma ombord förrän vi närmade oss avgångstid.
Detta var egentligen inget problem för mig, eftersom jag ändå hade tänkt utföra ett eller två ärenden. Dels finns – och det har jag sagt förut – en god skohandlare i Herrljunga, dels finns en Hemköpbutik bara hundratalet meter från stationen, med ett riktigt gott utbud för att vara i en så pass liten ort.
Att ta med ryggsäcken med kamera och plånbok var en självklarhet, men den där påsen med nyinköpta vykort och den nu tomma salladslådan, kunde jag ju lämna kvar. Eller, vykorten stoppade jag i sista stund på mig, för att kunna sitta och skriva i stationshuset.
Så jag klev alltså av och ut, varpå tåget rullade en bit söderut.
Jag antar att plattformsbristen hade samma orsak som att jag reste genom Herrljunga. Den avstängda banan mellan Alingsås och Göteborg ledde ju till att många tåg leddes om via Älvsborgsbanan Herrljunga–Vara–Öxnered(–Göteborg). För att komma dit, måste tågen stanna till och byta riktning. Detta innebar i sin tur att de måste komma in från norr och återvända dit, låta lokförare byta plats och eventuellt passagerare stiga av. I stället för ett uppehåll på en minut, blev det nu flera minuter och även tåg som i normalfallet bara kör värdshus förbi i Herrljunga, måste denna dag stå vid plattformen en stund.
Hur som helst återkom mitt tåg lagom till avgångstiden, startade där borta i fjärran och rullade in till alla oss passagerare.
Jag in, sökte upp min plats och letade efter mina kvarlämnade effekter. Men var är påsen? Finns det ingen plastpåse? Nej, den var putz weg. Tågpersonalen hade i bästa välmening trott den vara någons oönskade skräp och det faktum att jag är så ordentlig av mig att jag tar hem mina plastburkar och diskar dem, för att antingen återanvända dem eller lämna dem till plastförpackningsåtervinning, det var ett faktum som Västtrafik/SJ tydligen inte ens kunde föreställa sig.
Så jag fick sitta där och sucka, ivrigt funderande på om jag skulle göra sak av det. Men nej, gjort är gjort och det var ju tur att de dyra vykorten inte hade fått ligga kvar i påsen. Däremot kunde jag ju skriva ett blogginlägg och berätta.
Vilket jag nu har gjort…
Kommentera