I början av mars 2016, närmare bestämt 7-8 mars, hade jag ett ärende till Varberg. Eftersom det inte var jag som arrangerade resan hyrdes det bussar för alla resenärer, som vi skumpade fram med i landsvägens snöglopp. Några vyer över Viskadalsbanan, järnvägen mellan Borås och Varberg, blev det ändå.
(Plankorsning vid Sundholmen.)
Konferensen som hela min arbetsplats personal deltog i, ägde rum på Apelviken. Det är ett hälsohem och konferenscentrum av modernt snitt men till min glädje fick jag ett rum med utsikt över Västkustbanan. Där gick det Öresundståg i båda riktningarna varje timme, ett och annat SJ-tåg och dessutom godståg.
På lediga stunder kunde jag promenera upp på klipporna och beskåda Apelvikens gula silhuetter...
...horisonter och fyrtorn...
...samt förstås Västkustbanan som kommer in söderifrån i en lång sväng längs kusten.
När tågen rusat förbi norrut åt jag supé, umgicks till sent med nya kolleger och ställde väckarklockan inför nästa dag. Det går ju fler tåg, resonerade jag.
Kommentera