Häromdagen skrev jag om en resa på Viskadalsbanan och kom att fundera lite mer på den.
Det är ju nämligen så att järnvägen Varberg–Borås, den så kallade Viskadalsbanan, är en av de minsta järnvägarna i Västsverige. Den har varit styvmoderligt behandlad, kanske för att den går mellan två olika län, inget av landstingen riktigt har velat ta hand om den och godstrafiken är mycket sparsam och sedan ett par år är helt borta. Så sent som häromveckan spreds ryktet att Trafikverket har beslutat att dra ned på underhållet och genom att sänka hastigheten till 80 km/h vill få länen att inse det hopplösa i att trafikera banan, så att den i en framtid kan läggas ned. Det där ryktet hade ingen avsändare och påminner mycket om en konspirationsteori.
Något som kommer att förändra Viskadalsbanans framtidsutsikter till det bättre, är det faktum att Västra Götalands län och Hallands län med stor sannolikhet kommer att utgöra en del av en storregion senast 2023 (f.ö. tillsammans med Värmland). För den nya regionens ledning kommer det då att bli en länsjärnväg i dess egentliga betydelse och inte något som två län behöver strida om. Trafiken blir mer självklar, eftersom banan så tydligt knyter samman två länsdelar. Något liknande har hänt vid tidigare länssammanslagningar, medan andra banor har lagts ned för att länen inte vill betala för varandras trafik...
Därför är Viskadalsbanans framtid inte så mörk som den verkar och det där med länssammanslagningar, som jag i förra svängen under 1990-talet var stark motståndare till, kan nog ha sina fördelar. (Inte bara av järnvägsskäl i och för sig, men andra argument sparar jag till andra sammanhang.)
Kommentera