I måndags den 20 juni 2016 gjorde jag en dagsutflykt till Mullsjö. Det var på vägen dit som gårdagens inlägg kom till, men även om det inte alls var en resa i syfte att studera järnvägar, visade det sig att det finns många tillfällen att göra just det i Mullsjö.

Orten ligger längs det som i dag kallas Jönköpingsbanan: den sammanbindande länken mellan södra stambanan i Nässjö och västra stambanan i Falköping. Då den byggdes på 1860-talet som en av de allra första järnvägarna i landet, var den den nordligaste delen av det som då kallades södra stambanan (Falköping–Malmö) och även om delsträckan Falköping–Nässjö i realiteten förlorade sin stambanestatus när Katrineholm–Nässjö stod klar något decennium senare, har den förblivit en bana av hög standard. Lite kurvig och backig på sina ställen, men den klarar alla slags tåg och för att vara enkelspårig har den gott om trafik.

Jag har aldrig förut stigit av ett tåg i Mullsjö men däremot gjort mig en bild av orten utifrån vad jag sett när jag åkt förbi. Stationshus till exempel, finns det något sådant? Ja, kanske kan man kalla den underliga byggnaden på den centrala perrongen för stationshus.

 

I bakgrunden på ovanstående bild syns förresten en samling offentliga byggnader: kommunförvaltning och service som jag trodde var början på själva samhället. "Där ligger väl några kvarter med butiker, restauranger och andra offentliga lokaler", förmodade jag. Så icke. Vad jag hade sett från tåget var vad samhället hade att erbjuda. En folkhögskola ett par kilometer bort samt en (utmärkt!) restaurang mellan järnvägen och sjön, det är allt som tillkommer. Synnerligen magert, med andra ord.

Nåväl, gångbron är intressant, för från en plats halvvägs upp i trappan såg jag först mitt tåg nr 7225 (Västtågs Regina nr 9041) lämna stationen söderut (vilket just här är österut).

 

Några timmar senare kunde jag beskåda banan i riktning mot Falköping. Ett bevarat vattentorn (måste det väl vara?) gjorde vyn till en ganska pittoresk blandning av nytt och gammalt.

 

Något tåg såg jag inte därifrån, kanske för att jag anade att sällskapet inte kunde se vitsen med att hänga på en gångbro i väntan på ett tåg som vi inte skulle åka med.

Ännu senare, när klockan närmade sig halv fem, återvände vi till plattformen för att stiga ombord på ett tåg. Vi förvånades över den synnerligen branta trappan. Ja, den var så brant att till och med jag, som brukar berömma mig om att vara skicklig med fötterna, fick tänka mig för. Hur många har stupat handlöst i dess korta trappsteg? Det måste ha hänt, för den som har långa fötter får knappt plats med dem...

 

Det brummade och brusade och susade och kved i rälsen när godståget 4530 stannade till i väntan på tågmöte.

 

Containrar en masse släpade det med sig genom Sverige, sannolikt på väg mot Göteborg, antar jag. (De flesta containrar ska ju dit.)

 

Sedan kom, fem minuter försenat, västtåget 7287 in på andra spåret.

 

Att vara lokförare på det tåget måste vara lite påfrestande. På de elva milen mellan Falköping och Nässjö passeras tio stationer och vid sju av dem är det möte med andra tåg. Eftersom två av de mötesfria stationerna är de första och sista i raden (Vartofta och Äng), blir det rentav möten på sju av åtta stationer. Puh!

Det är månne än värre att lägga tidtabell för Jönköpingsbanan. Ett försenat tåg och hela tågplanen spricker...

Innan vi lämnar Mullsjö måste jag återigen anknyta till rubriken. Det var nämligen inte bara gångbron över stationsspåren som lämpade sig för fotografering. En vandring runt den lokala sjön (med det föga upphetsande namnet "Mullsjön" bör den inte förväxlas med sin namne utanför Hjo utan är bara knappt 5 km i omkrets och promenaden tar en timme eller så) gav denna utsikt:

 

Nu hade jag visserligen min nya kamera med mig men inte dess i detta läge mest effektiva objektiv, så om jag visar en detalj av bilden får ni föreställa er att här hade stått en van fotograf med en proffskamera.

 

(Bilden är uppladdad i hyfsat stor upplösning så det kan löna sig att se öppna den separat, men det beror förstås också på skärmens storlek.)

Det råkade vara godståget 49611 som stannade här. Dess stora längd var tydlig när ett västtåg passerade och såg ut som rena modelltåget i jämförelse, men det blev det tyvärr ingen bild av.

Därmed är jag klar för i dag och kan sammanfatta besöket i Mullsjö i följande mening: Samhällets bästa resurs är en trevlig lunchrestaurang och härliga vyer över järnvägen. :)

Falköping-Nässjö, Jönköpingsbanan, Mullsjö, Regina, fotoplatser, godståg, gångbro, reseberättelse, stationshus, vattentorn, västtågen,

Kommentera

Publiceras ej