I måndags, den 29 februari 2016, höll Trafikverket återigen information i Borås.  Som vanligt gällde det höghastighetsbanan, delen Bollebygd–Borås, och denna gång skulle de kvarvarande korridorerna diskuteras.

Dessa var förstås ingen nyhet för just någon av de närvarande.  Vad som hade hänt sedan förra mötet i höstas, var att den så kallade Sverigeförhandlingen hade gjort sin första verkliga presentation.  Denna grupp, som med utgångspunkt i Trafikverkets utredningar ska förhandla med kommuner och län om kostnader och aternativ, blev synnerligen omdiskuterad på sina håll, då den kom med förslag som vissa kommuner inte alls tyckte om.

Bakgrunden för Borås del var alltså denna:  Trafikverket hade sållat i den ursprungliga listan och plockat fram sju möjliga alternativ.  Två av dessa (kallade Ljusblå och Mörkblå) lägger Borås station gott och väl utanför tätorten.  Två andra (Ljusgrön och Mörkgrön) lägger stationen i tätortens södra del, säg 500-1500 m söder om nuvarande station.  De tre sista lägger stationen mitt i centrum: två (Gul och Lila) i markplan eller ovanför och en (Röd) i tunnel 60 meter under mark.

 

När Sverigeförhandlingen i början av februari föreslog version Gul som utgångspunkt för förhandlingarna, slog Borås kommunledning handen i bordet (eller huvudet i väggen?) och sade att nej, det var uteslutet, för då skulle man behöva riva vissa byggnader mitt i stan.  Så kunde man ju inte ha det, menade kommunalrådet Ulf Olsson med flera.  Korridor Röd var i stället bäst, för det skulle gynna staden utan att skada arkitekturen.  Det var obegripligt, tyckte kommunen, att Sverigeförhandlingen ens kunde föreslå Gul när kommunen hade sagt från början att det var uteslutet.

 

Sverigeförhandlingen slog ut med armarna.  ”Men ni sade ju att det viktigaste var en central station.  Då föreslog vi en lösning som gav en sådan.”

Så var läget i måndags kväll.  Trafikverket hade varit i Borås hela dagen, med projektledare Stefan Paterson och andra, men jag kom dit vid tjugo över fem för att kolla stämningen och vara i god tid till den muntliga föredragningen kl 18.  Till denna hade en av kommunens tjänstemän infunnit sig, liksom många åhörare (75?), inklusive två av kommunstyrelseminoritetens medlemmar: Hermansson (c) och Güldenpfennig (kd).

 

Projektledare Paterson sade inte mycket nytt utan var förstås föredömligt neutral och höll sig till rena fakta om processen.  Intressantare blev givetvis den allmänna frågestunden.

Naturligtvis fanns där de vanliga gnällspikarna, de där som är negativa till allt (vare sig det är snabbtåg, vargar eller flyktingmottagande).  Någon av dem ville inte ha någon järnväg, eftersom järnvägen var 1800-talsteknik och snart skulle vara omodern eftersom elbilar kommer att ta över marknaden (har vi hört den förut..?).  Någon ville bygga om motorvägen till järnväg och har tydligen inte alls lyssnat till expertisens förklaringar om att det inte ens är värt att utreda, eftersom motorvägens lutningar och kurvradier är helt andra än järnvägens krav. 

Någon föredrog en station utanför tätorten eftersom folk kommer att bilpendla till stationen och det är omöjligt eller för dyrt att hitta parkeringsplats i centrum.  Det var i alla fall konstruktiv kritik, för även om det går att hålla med eller inte om vad som ska prioriteras, är tanken värd att utvärderas.

Då bytte plötsligt den första kritikern häst och tyckte att en station i själva verket kunde vara bra men inte om den låg i centrum.  Han hade minsann gjort beräkningar som visade att bara 800 av studenterna på högskolan i Borås pendlar med buss 100 (som går Göteborg–Borås med i rusningstid fullsatta bussar var femte minut).  ”Vi kan ju inte bygga en central station för bara 800 personer”, sade farbrorn, och glömde helt att det faktiskt finns rätt många andra än studenter som pendlar till centrala Borås – för att inte tala om att lika många pendlar ut därifrån…

Till slut var det dags för mig att försöka få upp diskussionen på banan igen.  Därför begärde jag ordet och vänd till kommunens officiella representant Bengt Himmelmann fick jag mikrofonen:

– Borås kommun verkar ha låst sig vid en av korridorerna, händelsevis den som är dyrast och tekniskt mest komplicerad.  Är inte risken att resultatet blir att processen drar ut på tiden och staten till slut säger att äh, nu skiter vi i Borås, nu bygger vi den billigaste, snabbaste banan långt utanför stan.  Vore det inte bättre att vara öppen för fler alternativ?  Det kanske är värt att acceptera någon av de gröna korridorerna i stället?

Nu kom kvällens konstigaste påstående och det som föranleder rubriken.  Jag fick svar, och det var ju glädjande, men det var ett underligt svar:
– Vi har inte alls låst oss.  Vi är öppna för alla korridorer, bara vi får en central station.

Men… men, va!  Vad sade han nu??  Stationsläget avgörs ju helt av korridoren.  Alltså, om korridoren slagits fast så har också stationsläget slagits fast (inom vissa gränser).  Man kan inte kombinera en korridor som går söder om staden med en station i centrum, eller tvärtom.  Man kan inte äta kakan och ha den kvar.  Med andra ord är det bara en liten del av de möjliga korridorerna som möjliga, om man ska ha en centralt belägen station.

För att travestera mr Ford var det lite som ”vi accepterar alla färger, bara den är röd.”

Det blev mer diskussion, en del rätt meningslöst käbbel, även om jag faktiskt hade befarat än mer av den varan.  Några åhörare tyckte att det var skräp att ingen tog anteckningar, för vad var då meningen med att vi sade vad vi tyckte?  (Hade någon frågat mig, hade jag förklarat att hit gick vi för att få information; vill vi sedan göra vår röst hörd, kan vi skriva remissvar. Om sådana hade projektledare Paterson dessutom bett två gånger redan.)

De båda kommunstyrelseledamöterna som efterhand hade klivit ut ur anonymiteten, förklarade att de gärna vill höra invånarnas åsikter och till slut bad jag om att återigen få säga några ord:

– I över hundra år har man velat ha bättre kommunikationer mellan västra Sverige och östra Sverige, söder om Vättern.  Det har vi inte fått, för den järnväg som fanns i några decennier var inte mycket att ha.
– Sedan jag flyttade till Borås för snart tolv år sedan har jag också saknat en järnväg till Jönköping och Östergötland.  Till exempel tar det fyra timmar med tåg till Mjölby, medan bilen tar mindre än två.  Därför ber jag er: vad det på er ankommer – se till att den här järnvägen blir byggd!

Jag kände mig lite som Reagan: ”Mr Gorbatjov – tear down this wall.”

 
Borås, Götalandsbanan, Trafikverket, höghastighetsprojektet, människor, möten, nyhetshändelser, om mig, politik, politiker,

Kommentera

Publiceras ej