Så blev det jul i år igen. Lika skönt stressad som vanligt hade jag bakat mina julkakor (plättbakelser, fruktkaka och ett par till), slagit in mina julklappar, skrivit mina rim och packat min resväska.

Jag har en gång förut rubricerat ett blogginlägg julaftonståg men det var inte därför jag ställde mig på perrongen och fotograferade Borås central. Inte heller var det för att det så lägligt stod en farbror i röd mössa framför byggnaden. Nej, det var för att jag insåg att det finns något visst med att åka tåg på julafton.

 

Ja, det är något visst med hela julen. Vi känner alla så mycket inför julen. Det kan vara glädje eller nostalgi, förväntan eller längtan – och för ganska många till och med sorg. En ganska klok inställning kan vara att försöka leva i och uppleva stunden, att ta in det som händer omkring en och sedan försöka minnas det.

För en gångs skull hade Västtrafik föreslagit att jag skulle ta tåget till Göteborg i stället för den trånga bussen och det gjorde mig glad. Det var inte många resenärer ombord när X11 3171 hade vänt från en långtur på Älvsborgsbanan till att bli tåg 7344 mot Göteborg och hade det inte varit julafton, skulle jag säga att det inte funnes något att skriva om.

 

I lugnet och min ensamhet formulerade jag stilla mitt sista julklappsrim:
När man ser den tror man lätt,
att den är på småbarns sätt,
men dess humor, fack och stil
är nog svårt för infantil,
så den passar bättre för
farmaceut och ingenjör.

Jag meddelade syster A min stundande ankomst och förklarade att jag inte behövde mötas på stationen, men en tejpbit till rimmet hade jag inget emot.

På Göteborg C studerade jag utbudet i tidskriftshyllan, varpå jag steg ombord på Alingsåspendeln. Det börjar bli en trevlig vana att resa med det tåget nu men inga lustiga medresenärer har jag att berätta om. I stället fick jag bara som hastigast reflektera över fenomenet manspreading, över att inte heller tåg 3546 var mer än halvbesatt samt över huruvida regnet utanför skulle få papperskassen med kakorna att haverera. Alltsammans besvär värdiga ett rikt land...

Sedan väntade en skön promenad, vörtbröd och skinka, apelsiner och julsånger och jag kunde fira julafton med Benjamin Syrsa och elva till.

 

 

Borås C, X11, julafton, jultrafik, om mig, västtågen,

Kommentera

Publiceras ej