(Ursprunget till den bestämda och ilskna rubriken kommer att framgå mot slutet av dagens inlägg.)
Den här dagen (som var lördagen den 29 april 2017) skulle jag göra en dagsutflykt från Borås till Göteborg. Det är en sträcka som de flesta kollektivtrafikresenärer gör med busslinje100. Så även jag ibland men att jag föredrar tåg framför buss är väl ingen överraskning för den som känner mig. Eftersom skälet till resan var järnvägsrelaterat var jag denna dag ännu säkrare på att jag ville ta tåget.
Okej, Västtrafiks tåg nr 7348 med avgångstid 11.25 passade väl bra. Cyklade jag således till stationen, steg ombord på detta tåg, stämplade mitt Västtrafikkort och for i väg.
(X14 nr 3224)
På vägen kunde jag beskåda järnvägens omgivningar och för en gångs skull få en bild av hållplatsen i Långenäs. Visst är den vacker?!
Ja, så gick jag på 2017 års upplaga av Modelltågsmässan (som faktiskt stavas just så). Måhända var det sista gången den var förlagd till idrottshallen intill bangården. Göteborgs modelljärnvägssällskap, GMJS, var en del av förra årets mässa men har nu enligt artiklar i järnvägspress börjat flytten till Lindholmen. Byggnaden står alltså ändå kvar, men den ska ju rivas som del av Västlänksprojektet så kanske får även modelljärnvägsmässan flyttas.
Nåväl, jag promenerade omkring där inne ett tag och lyckades så småningom köpa en bok. Den var så hysteriskt dålig att jag måste skriva ett eget inlägg om den någon gång, men i dag nöjer jag mig med fem bilder av de båda modulbanorna. Om jag minns rätt kommer de tre första från varianten i skala H0 och de två därefter från den i skala N.
Så skulle jag vända tillbaka mot Borås. Klockan var kvart i två och kl 14.05 skulle SJ-tåg nr 335 gå mot Kalmar. Alltså gick jag till en biljettautomat för att köpa denna biljett. Förr använde jag SJ:s automater mycket ofta, men i den nya typen har jag bara köpt biljetter två gånger tror jag. Handgreppen sitter alltså inte i fingrarna.
Jag har sedan flera år ett så kallat Prio-kort, vilket väl motsvarar andra företags ”kundklubbar”. Det försökte jag använda i automaten.
Jag har många svagheter men jag är inte dum, så där generellt sett. Att följa en skriven instruktion – ha, jag kunde det vid fyra års ålder. Så nu tittade jag på animationen.
– Mhm, kortet ska sitta i den riktningen, på det hållet.
Vad hände? Reagerade automaten? Nej då, inte alls. Jag försökte igen. Men hur kan det inte fungera?
Fortfarande lite irriterad över att automaten hade givit mig som första förlag att ta Västtrafiks buss kl 14.00 för en 130 eller 150 kronor (med Västtrafiks kontoladdning kostar det drygt 90), och lite besviken över att SJ-tåget kostade drygt hundralappen, blev jag nu riktigt arg när automaten inte förmådde acceptera mig.
– Nu skiter jag i SJ! utbrast jag i mitt inre.
Varpå jag promenerade i väg till bussterminalen i stället.
En timme senare kunde jag från motorvägsbron över bangården se tåg 335 som kl 14.57 hade stannat på plattformen där det skulle stå i två minuter innan det fortsatte mot Kalmar.
Det finns en annan anledning till min irritation gentemot SJ. Det är för krångligt att köpa biljett! Borås är en kommun med 110.000 invånare. I själva tätorten bor det mer än 60.000. Stadens centralstation trafikeras med SJ:s tåg på Kust till kust-banan. Ändå finns det ingen biljettförsäljning! Det finns alltså inte ens biljettautomat!
Vad SJ menar, är att jag ska köpa en biljett i förväg, hemma vid min dator. Tja, det skulle jag ju kunna göra, men eftersom tåget mycket väl kan vara försenat och bussen går varje halvtimme eller ännu oftare, känns det som ett stort risktagande att köpa tågbiljetten innan jag ser att tåget är på ingång. Köpte biljett i automat gjorde jag förr, faktiskt rätt ofta gjorde jag så. Nu är det inte möjligt och jag har därför inte köpt en SJ-biljett på ett par år.
Förmodligen tror SJ att alla människor går omkring med ett icke-krånglande internet och fulladdat batteri i fickan, så att de kan köpa biljetten där. Det gäller säkert vissa men inte mig. Dessutom är jag så konstruerad att jag gärna vill ha säkerhetsmarginaler, så jag skulle verkligen inte vilja sätta mig på ett tåg med risk för att bli avkastad om ett tvådagarsbatteri plötsligt toge slut. Köper jag biljetter på internet, skriver jag ut en kopia på papper. Det är jag inte heller ensam om, men till skillnad från andra sällanresenärer vill jag därtill ha möjlighet att köpa en biljett spontant, när jag står på stationen.
Men det vill inte SJ att jag ska kunna och då blir det som tidigare sagts: ”jag skiter i SJ”.
Kommentera