Det var verkligen inte någon direkt stillsam påsk i år. Resorna avlöste varandra och efter att jag hade kommit hem från lekstugebygget i Lerum på påskaftons kväll, följde nästan genast påsknattsmässa till sent och så snart jag gjort mitt påskrop och sovit några timmar, var det dags att läsa en text i nästa kyrka och dessutom – eftersom jag är så snäll – hoppa in i en improviserad kör.
Därpå skulle jag vara snäll också mot en äldre dam genom att öppna en flaska påskmust åt henne. Har ni öppnat en frusen läskflaska någon gång? Det har jag numera… Den del av påskmusten som hade hunnit smälta, flög bokstavligen i luften och så fick omgivningen torka upp resterna.
Av någon anledning hade jag sedan bestämt mig för att fotografera omledda tåg. Det börjar nämligen bli tradition att stänga av delar av västra stambanan mellan Göteborg och Alingsås under några vårdagar. Den här gången var banan inte helt avstängd, men tillräckligt för att några tåg skulle ledas om via Herrljunga–Borås–Göteborg. Att se X 2000 passera Borås är tillräckligt exotiskt för att en järnvägsentusiast ska göra en utflykt.
Skriva ut grafen, på med tröjor och jacka, packa kameran i ryggsäcken och så ut på cykel från Borås till Sparsör. Där var jag förra året och hittade intressanta vinklar som skulle vara användbara även nu.
Denna kalla april 2017 hade lämpligt nog klarnat upp under påsknatten och var inte längre så grå som den varit under fastans avslutning. I uppförsbackarna blev det därför rätt varmt, så jag stannade och klädde av mig. Men efter uppförsbackar följer med geologisk nödvändighet nedförsbackar och då blev det kallt igen. Kläder på, kläder av, kläder på igen: sådan var min fason denna påskdag.
Men tågen kom, nästan som de skulle. Bara några minuter försenade, vilket väl är enligt vanlig SJ-standard. Först kom ett ljudlöst tåg nr 80462 söderifrån, genom den ofta omtalade kurvan med sth 50 km/h.
Oh, så vackert va? Idylliskt vid sjön, nästan utan civilisation omkring. Eller inte, för visst ligger det hus både här och där om man zoomar ut lite.
Tåget fortsatte mot Fristad och jag cyklade några hundra meter till nästa ställe. Skälet till att jag befann mig just här, var nämligen att två snabbtåg skulle mötas i Fristad och därför passera min position med bara 10-15 minuters mellanrum. Medan två barn spelade fotboll strax intill och säkert undrade vad jag var för en filur, posterade jag mig med näsan norrut och fick snart lön för mödan. Tåg nr 80471 dök upp där borta…
… i betydligt högre fart, för från det hållet leder en raksträcka med betydligt högre största tillåtna hastighet än bara 50.
Vid en elektrifierad järnväg finns det mycket som skymmer sikten: stolpar, utliggare och kontaktledning i sig. På det stora hela är just detta ändå en god utsiktsplats för den som händelsevis är intresserad av att se tåg.
Till sist en bild som blev lite sned, men jag gillar hur den rostiga kilometerstolpen hamnar i fokus framför tåget:
Därefter cyklade jag hemåt. Först uppför en hysteriskt brant gata, en backe som slingrar sig uppåt och skulle kunna vara värdig ett etapplopp för professionella och landslag. Sedan nedför den långa backen till Frufällan. Där stannade jag till på den i trakten kända loppmarknaden och fick med mig lite krimskrams.
Skulle jag vänta i Borås utkanter och studera ett västtåg från någon lämplig position? Nej, nu var jag trött och lite frusen och behövde vila. Eftersom jag dessutom hade haft en irriterande ton i ena örat större delen av dagen, behövde huvudet tystnad. Så fick det bli och jag lämnade järnvägen åt sidan i en vecka eller så.
Kommentera