Även den gångna våren blev det stora avvikelser i tågtrafiken i Västsverige. Nu syftar jag inte på olyckor eller missöden, utan på det faktum att underhållsarbete tvingade fram en minskning av trafiken på Västra stambanan.

Detta gjorde i sin tur att SJ fick några tågsätt över. Under några lördagar i april och maj 2018 satte man därför in X2 på Kust-till-kustbanan. De gick där reguljärt under förra decenniet och det är väl möjligt att de har tagit den vägen en eller annan gång sedan dess. Däremot har jag inte sett dem på den sträckan och då kunde det ju passa bra att cykla dit och kolla. Den 12 maj var en lämplig dag, inte minst som det var ganska varmt och stabilt uppehållsväder.

Vanligtvis trafikeras sträckan Göteborg–Kalmar av lokdragna tåg. Det återstår inte många banor där sådana tåg fortfarande går med passagerare och frågan slår mig nu: Finns det någon annan persontrafiksjärnväg i Sverige där det inte går några motorvagnar, än delen Borås–Värnamo? (Jo, några museibanor, men i övrigt?)

X2-tåget skulle gå från Göteborg på morgonen och återvända på kvällen. När jag ändå var ute, passade jag på att titta till det tåg som skulle möta X2-an i Borås. Jag testade en i stort sett ny fotoplats, ungefär vid km 80,5. Där hittade jag en intressant notering i klippan jag ställde mig på:

 

Visst står det att det är Banverket som har satt dit denna mätpunkt? Då har den suttit där ett tag.

Det uppgående tåget skulle enligt alla prognoser vara ett vanligt loktåg och var så också. Tåg 328 med Rc6 1393 först dök upp – och försvann efter sådär en 30 sekunder:

 
 
 

Ingen dramatik där alltså. Mer spännande var om det verkligen skulle komma ett X2-tåg en stund senare. Jag hade snabbt förflyttat mig en bit, stod där i min vanliga skogsbacke och väntade. Som vanligt fick jag förvarningar genom att höra ringsignalen från vägskyddet i Gånghester och snart därefter slutade "dödskallesignalen" att blinka. Tåget hördes i fjärran och sexton minuter efter förra tåget dök tåg 80327 upp bakom träden. Jodå, en X2 var det.

 
 
 

 

Det var så skönt där i solen så jag satt kvar. Det är alltid ganska tyst här och bara när det är vindstilla kan man förnimma suset från närmaste större landsväg. Men medan jag satt där denna förmiddag, med förra sommarens korsordstidning i knät, hörde jag ett annat ljud. En stor långtradare? Nej, det växte sig starkare och jag insåg att ett tåg närmade sig. Oväntat för mig, men en rolig överraskning.

Ett godståg var det förstås, för annars hade jag varken blivit överraskad eller hört det på så långt håll.

 

I efterhand tog jag reda på att det var tåg 66114. Av mina bilder ser jag att det leddes av Rd2 1089 som hade 28 vagnar efter sig. Allesammans var containervagnar och jag antar att de kom från terminalen norr om Värnamo och var på väg mot Göteborgs hamn.

 

Det mullrade, gnisslade och röt. Ja, ett godståg som upplevs från den här platsen kan nästan få det att smärta i öronen. Men det är samtidigt väldigt härligt att se när våra järnvägar används. Och ett eldrivet tåg som detta ersätter ju en hel massa fossildrivna lastbilar. Bara en sån sak!

Så här kommer en bild till, som jag tycker är ganska häftig, faktiskt.

 
 I nästa inlägg visar jag några halvdana bilder av ett annat ovanligt tåg på samma järnväg...
Kust-till-kust, Rc, SJ, X2, godståg,

Kommentera

Publiceras ej