Det är väl mycket möjligt att ni liksom jag har glömt årets Kristi himmelsfärdsdag. Det vill säga, jag har inte glömt den, men det var först när jag tittade igenom mina bilder som jag kom ihåg hur den utvecklade sig.

Morgonens gudstjänst följdes av ett intressant föredrag med Anders Johansson, "cykelanarkisten" kallad. Han cyklade förra året från Haparanda till Ystad, blev så smått uppmärksammad och samlade in åtskilliga tusen till organisationen Kvinna till kvinna. Nu visade han bilder och talade till dessa. Det var ett befriande chosefritt föredrag och särskilt trevligt var att bilderna var så rent fotomässigt usla. Han hade bilder som illustration till det han talade om – och vad mer behöver man när det talade ordet är intressant i sig?

Många av Cykelanarkistens bilder hade dessutom järnvägar eller stationshus i fokus. Han hade under första delen av sin resa följt åtskilliga banor som järnvägsentusiaster känner till; viktiga stationsorter längs både stambanan genom övre Norrland och Inlandsbanan figurerade i hans föreläsning. Några tåg såg jag däremot inte till.

Hur som helst var det en härlig morgon med solsken och redan från början gott och väl 20 grader, så jag kände inte alls för att åka hem efteråt. I stället funderade jag på var förmiddagens tåg kunde befinna sig och gjorde en spontan tur till Kust-till-kustbanan i utkanten av Borås. Km 77 var det, närmare bestämt.

Här hade jag så många gånger cyklat längs Gånghestervägen och tyckt mig se lämpliga fotoplatser utmed järnvägen. Jag trasslade mig ut på ett stökigt hygge, rev sönder benen i buskagen och såg tåg 332 från Kalmar till Göteborg, lett av Rc6 1414.

 

Sedan flyttade jag mig en liten bit och inväntade mötande tåg 331, med Rc6 1313 i spetsen:

 
 

(Det är knappt så att sista vagnen hunnit ut ur högerkurvan när loket börjar svänga vänster. Tekniskt är det inte idealiskt, men det gör sig bra på bild!)

 

Sedan kunde jag cykla hem med en lite bättre känsla i kroppen. Jag hade åtminstone någorlunda försökt att utnyttja det vackra vädret. En vet ju aldrig hur länge det varar, tänkte jag då den 10 maj 2018...

 

Två dagar senare skulle jag ha ett betydligt mer angeläget ärende till samma bana, några kilometer bort.

Borås, Borås-Alvesta, Kust-till-kust, cykel, fotografering,

Just som vintern sent omsider hade blivit vår och just som våren om bara en vecka skulle slå om till den historiskt heta försommaren 2018, var jag hemma i socknen på besök. Det kom att bli något av en järnvägshistorisk exkursion.

Den 27 april steg jag av bussen just innanför östra sockengränsen och gick några hundra meter. Där fick jag se tågen strömma förbi med ett par minuters mellanrum på en mycket levande järnväg.

 
 

Nästa dag tog jag en promenad i socknens västra delar, i syfte att titta på ett torp som var till salu. Torpet var inget att ha men jag hamnade på en liten väg som traktens bönder och älgjägare refererar till som "banvallen". Det gör de för att det är en banvall. :-)

Den västra sockengränsen går i bakgrunden, just där banvallen kröker åt vänster:

 

Jag hann också befinna mig nästan exakt däremellan, alltså i socknens mitt. Här har minnet av den nedlagda banan inte upprätthållits förrän på senare tid. Först placerades för några år sedan en röd informationsskylt intill vägen där den korsade banan. Nu såg jag för första gången att man någon gång under förra året har kompletterat den med en imponerande, stilenlig men något skämtsam varningsskylt.

 

(Socknen i fråga är Segerstad. Den trafikerade järnvägen är Västra stambanan och den icke längre med järnvägsfordon trafikerade är LSSJ.)

891 mm, LSSJ, Lidköping-Skara-Stenstorp, Lummerilund, Regina, Segerstad, VSB, Västra stambanan, X40, banvall, minnestavla, plankorsningar, skylt,

Det är svårt att tänka sig, men det var en sen vinter i år. Jag vill inte säga att vintern var lång, för den satte inte riktigt fart förrän i februari. Från den 2 februari låg det ett ständigt snötäcke här på kanten av det sydsvenska höglandet och 19 februari-18 mars var det 15-30 cm vilket är vad man realistiskt kan hoppas på för våra trakter. Mina skidpjäxor hade varit försvunna ett par år och den som hittade dem förmådde inte tala om detta förrän två dagar efter att jag hade köpt ny skidutrustning... Nåväl, en ordentlig skidtur blev det och så började snön smälta. Men det kommer väl fler vintrar?

Solen sken, snön sublimerade och den 6 april 2018 återstod bara rester av de allra största snöhögarna. Då tog jag en promenad efter jobbet för att se om tågen hade överlevt vintern. Så här såg det ut på Borås C:

 
 

Arbete med byte av kontaktledningsstolpar hade pågått och det såg ganska skräpigt ut:

 

Närbild:

 

Sista bilden visar något som jag återkommande stör mig på – inte bara i järnvägsbranschen. När man bygger och reparerar är det oerhört vanligt att man låter grävmaskiner och kranbilar köra sönder marken. Resultatet blir att omgivningen ser helvetisk ut och det tar åratal innan den har hämtat sig någorlunda.

 

Alltså var det inte kul att gå här denna vår. Men grått och svart är ju modernt, så det kanske var därför det fick se ut som det gjorde.

 

Borås, Borås C, kontaktledningsstolpe, reparation, väder,