Svenska banor

eller ”Bilder från nyrenoverade BHJ”

Under hösten 2020 tog jag för vana att emellanåt göra lördagsutflykter till Vara.  Jag hade kanske inte fått för mig att åka på utflykt om det inte varit för att det inte fanns mycket möjlighet till socialt umgänge eller annat att göra under den period då viruset grasserade som värst, men det visade sig vara en lyckträff som fick många veckoslut att kännas längre än de var.

Att det blev just till Vara, berodde till en början på att ett banarbete gjorde att tågen inte gick längre.  Med tiden fann jag att det var ganska lagom i tid att vara borta fyra timmar en lördag.  Dessutom upptäckte jag att köpingen hade några trevliga butiker och resan på tåget var tillräckligt lång för att jag skulle få noveller och andra texter skrivna.  Två gånger utsträckte jag resan till Grästorp, vilket visade sig vara ett betydligt tråkigare samhälle.  (Tätorterna är ganska lika till invånarantalet, men Vara är centralort för en betydligt större kommun och har ingen stad tillräckligt nära för att bli utkonkurrerad.)

Hösten 2021 var jag väl i Vara någon gång, men inte lika ofta.  Mellan jullovets kalas lyxade jag ändå till det och reste dit måndagen den 3 januari.

En bidragande anledning var att jag en gång till ville känna efter hur det nylagda spåret kändes mellan Herrljunga och Borås – och fotografera lite.  Här följer alltså inte speciellt mycket text om denna min helt odramatiska utflykt, utan desto fler bilder av större eller mindre detaljer jag såg från tågen.

Mötesspåret i Borgstena med ett tillhörande stickspår är här fotograferat från tåg 3830 (X14 nr 3226) som naturligtvis passerade och stannade på spår 1.

Den jättelika grushögen som inför spårbytet hade lagts upp norr om stationen, är nu försvunnen, vilket följande suddiga bild visar:

Det mycket kalla månadsskiftet november-december 2021 hade behållit tre decimeter snö under ett par veckor, men följts av tö innan ny snö föll lagom till jul.  Denna smälte också bort i de första mellandagarna (vilket är den term jag använder för perioden före nyår).  Ännu nu i de andra mellandagarna (efter nyår men före trettonhelgen) var det snölöst.  Färgerna grå, brun och grön kämpade om herraväldet.  I Mollaryd var det ovanligt många gröna nyanser.

Torpåkra hållplats är begåvat med ett uppfräschat stationshus (som visserligen inte används för sitt ursprungliga ändamål) och någon sorts grävarbete är inte avslutat.

Också Ljungs station har ett mötesspår och stickspår.  Detta stickspår (som torde kunna kallas ”spår 3”) slutar i en stoppbock redan före plankorsningen söder om stationshuset.  Det är kanske inte så dumt, eftersom det nog underlättar både för landsvägstrafiken och tågpassagerares ombordstigning.  Spåret är, vilket nästa bild visar, avspärrat redan före stoppbocken.

Vid min förra passage tolkade jag en bild såsom föreställande en gångtunnel, men jag inser nu att det bara rör sig om en ramp till den nya plattformen.  Mycket onödigt är att det är en lång omväg mellan spåren.  Det går verkligen inte att som förr snabbt förflytta sig från den ena plattformen till den andra, utan det krävs en promenad på någon minut.

Inte heller har man nöjt sig med en perrong som är lagom för dagens tåg.  Här kan nämligen ett par multipelkopplade tågsätt parkera och nog få plats över:

Eftersom jag inte hade hunnit fotografera mitt eget tåg före avgång, gjorde jag det i Herrljunga i stället.  Det står på spår 2 och väntar på att om någon timme gå tillbaka till Borås.  På spår 1 avgår just ett mötande tåg i samma riktning.

Jag hade bespetsat mig på att sitta en stund på stationen och skriva eller fördriva tiden på något annat lämpligt sätt, innan nästa tåg vidare skulle gå.  Detta var emellertid inställt, vilket skulle förlänga mitt uppehåll rätt mycket.  Ja, jag hade nog ställt in mig på att kanske ta nästa tåg tillbaka i stället och hoppa över Vara.  Oväntat nog väntade en ersättningsbuss på stationsplanen.  Det konstiga med detta är att jag aldrig förstod vilket tåg bussen ersatte.

Bussen skulle avgå långt tidigare än de tåg jag kände till, men när den nu fanns så lämpligt på plats, kunde jag bara le och glatt stiga ombord.  Var det rentav Skövde HF:s spelarbuss som fick göra tjänst som tågbuss?  Fascinerande var det i alla fall att sitta med värsta jätteansiktet klistrat över fönstret.  Ja, jag till och med bytte plats för att slippa ha ett halvmeter stort huvud mot kinden.  Hur söt tjejen än var, var det änna som lite obehagligt …

Regnat hade det gjort och framför allt märktes ännu all snösmältning (fyra eller fem decimeter sammanlagt?).  Längs denna landsväg som jag aldrig förr berest, vore landskapet en sommardag att klassificera som vackert leende.  Nu var det snarast vattensjukt och dystert – men även det på ett vackert sätt.

Någon gång ska jag förmodligen cykla hela eller delar av sträckan Vara–Skara längs gamla VGJ.  Nu noterade jag den gamla järnvägsbron utanför fönstret, just där den och huvudvägen korsar E20.

I Vara shoppade jag loss.  6-årspresent till Liv i leksaksbutiken, för rena reapriset en ny fluga i klädbutiken, för mer pengar än så diverse almanackor och böcker i bokhandeln.  Där kunde jag inte låta bli att skratta åt att Thomas Petterssons olika utgåvor av ”Den osannolika mördaren” stod granne med en för mig okänd författare vid namn Christer Pettersson.  Logiskt, visst, men komiskt med tanke på vissa för Palmeutredningen viktiga individer.  (Hur är det möjligt att alla kan heta Pet(t)ers(s)on där?)

Efter att ha inhandlat en leverpastejsmörgås på Kafé Nordpolen anträdde jag hemresan.  Inför den fotograferade jag Vara station ur olika vinklar.  Då jag skriver detta under kvällen efter en dag då strålande solsken följts av lika strålande månsken, får bilderna mig att tänka på hur mörkt det så här års kan vara även mitt på dagen.

(Här kom X11 3142 som tåg 3827 in på spår 2.)

Något plattare än Varaslätten är svårt att tänka sig.  Den har likväl sin skönhet, även om jag inte var medveten om det förrän ganska nyligen.

Slutligen tänker jag på nytt visa ett par bilder från Ljung.  Jag har tidigare klagat på det underliga faktum att det på denna järnvägs mellanstationer inte har funnits någon trafikinformation.  En gång ville jag ta ett tåg från Fristad men kunde inte, för att jag inte visste när tågen gick.  En annan gång havererade cykeln ute i skogen och jag fick ringa Västtrafik för att ta reda på om nästa tåg stannade i Mollaryd.  Inte heller i Ljung har en aspirerande resenär kunnat få veta om tågen går.

Men nu får man det.  Bakgrunden på nästa bild är förfärlig, men den bemålade kärran ska väl tas bort när banområdet är färdigrenoverat.

Slutligen en bild som visar att enskenssignalernas saga är all även i Ljung:

Den typ av signal som fanns vid plankorsningen i Ljung – en enda lykta som blinkade rött när bommarna fälldes – förbjöds på nyårsnatten 2020-21, men lämnades kvar fram till sommaren.  I samband med spårbytet har den moderna versionen med tre lyktor kommit i stället, vilket alltså visas av ovanstående bild.

*

När utflykten var slut, hade jag ett ärende kvar den dagen: att köpa en ny dator.  Jag hade blivit lovad att den dator jag tittat på fanns i lager.  Så var inte fallet, varför jag fick vänta ytterligare några dagar medan den skickades från en butik i Karlstad.  Att jag till sist lyckades få tag i den, bevisas bäst av att den senaste tidens blogginlägg har blivit publicerade …

Vi får väl se när jag skriver nästa gång.  Förmodligen om inte alltför lång tid, om jag får gissa.