Jag satt i förmiddags och pratade med vår förrförra kyrkoherde. Hon håller numera till i Skara under veckorna och då blev samtalsämnet givet. Skara var ju länge en stor järnvägsknut (somliga säger att den var Europas största i sitt slag). Men alla banorna var smalspåriga och sedan 1980-talet finns bara en museibana till Lundsbrunn kvar.
När jag tittar på en modern karta, ser jag en massa svarta linjer som gör Skara till en av de många platser som ligger avsides och så gott som isolerade. Sådana mindre städer och andra tätorter finns det gott om i södra Sverige och ett urval kan omfatta Ljungby (som på eget bevåg rev upp sin sista järnväg häromåret), Gränna (som aldrig haft järnväg), Ödeshög (som också hade järnväg en gång men nu är utan) och Åseda (som bara har en liten museibana kvar). De är alla svåra att resa till och vem vill till exempel bygga en industri där?
Somliga riktigt stora städer nås visserligen av de svarta järnvägarna men ligger ändå på sätt och vis vid sidan av allfarvägen. Jönköping, Växjö och Kalmar är sådana. Den fordom viktiga järnvägsknuten Vara har reducerats till en liten mellanstation. Riktigt centralt belägna orter är i stället Nässjö, Alvesta, Falköping, Herrljunga med flera.
Om jag sedan tittar närmare på kartan (och det gör till och med jag ibland), ser jag att det finns linjer i andra färger. Till exempel drar några gröna linjer fram genom den där ödsligheten. De passerar tvärs igenom (nåja, nästan) Skara och Vara, Ödeshög och Gränna, Jönköping och Ljungby. Andra linjer är dragna med tjock, röd pensel och passerar Åseda, löper samman i Växjö, korsar en grön linje i Kalmar och hittar till alla möjliga andra ställen i landet.
Jag inser då, att det finns människor som ser Sverige inte som ett nätverk av svarta järnvägar utan som nätverk av gröna och röda landsvägar. Kan det vara dessa gröna och röda nätverk, som gör att det inte skreks högre i Skara och Ljungby när järnvägarna lades ned där?
Det finns delar av samhället som vill skapa nya svarta linjer på kartorna. Men samtidigt vill framför allt politikens blå nyanser i stället lägga mer resurser på de rödgröna landsvägarna. Nog är väl det lite lustigt? Det vore mer rimligt om alla sidor enades om en satsning på de svarta (och därmed opolitiska) järnvägarna. Då skulle det bli så mycket lättare för folk i gemen att både pendla till arbetsplatser och resa på semester i Sverige.
Jag kan väl avsluta med en liten bild från Skara station, som den såg ut i början av månaden.
Kommentera