För att få tillbringa några timmar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, cyklade jag ned till Borås C i går förmiddags. Jag kastade ett öga på den jättelånga kön till buss nr 100 (med en avgång i halvtimmen hela dagen) – och promenerade till tåg nr 3414 som skulle avgå från spår 5 strax senare. Där fick jag åka nästan ensam första biten och jag undrade varför i hela friden folk inte ens kollar om det går något halvtomt tåg i stället för att köa till en överfull buss. (Jo, bussen går något snabbare men skillnaden är inte jättestor.)
(Från vänster: X14 nr 3225, X12 nr 3215 och X14 nr 3238. Borås är verkligen platsen att besöka för den som gillar X12 och X14. Jag hade en till bakom ryggen och en femte hade just givit sig av mot Herrljunga.)
Jag kunde ju passa på att kasta en blick på den här tavlan, som jag inte lagt märke till förr:
Uhum, spekulerade jag, det finns nog åtta spår, och utfarterna går mot respektive Göteborg, Herrljunga, Varberg och Alvesta. Och visst lyste det grönt för vårt tåg, faktiskt redan tio minuter före avgång.
Det var full fart på järnvägen fastän det var lördag. Den här banan är ingen stambana, men får väl sägas tillhöra de där järnvägarna som ändå har en ganska god standard och är vältrafikerade. I Rödberg mötte vi ett SJ-tåg på väg mot Kalmar, i Rävlanda var ett långt godsvagnssätt uppställt. Och när vi anlände till Hindås fem i elva, väntade tidtabellsenligt ett tiominuters uppehåll i väntan på tåg 3409.
Hindås är beläget 36 km från vardera Göteborg och Borås och är inte bara därför en klassisk järnvägsstation. Stationsbyggnaden uppfördes 1907 efter en ritning av Yngve Rasmussen, då den tidigare stationen hade blivit för liten. Vid denna tid var Hindås en stor vintersportort dit göteborgarna kom i jättelika skaror. Kanske var det därför som Rasmussen gjorde en byggnad som så tydligt andas nordligare delar av Sverige?
(Bild från den 11 augusti 2013. Åk gärna och titta på det, för om jag förstått en artikel i GP rätt, är det inte säkert att det får stå kvar.)
Vi blev alltså stående i Hindås och jag fuderade som bäst på var det där mötande tåget kunde vara, utan tidtabell som jag var. Så började det ringa om bommarna vid gångtrafikanternas järnvägsövergång just öster om perrongen, alltså bakom mitt tåg. Bommarna gick ned, det susade i rälsen och tåg 3409 till Borås kom på motsatta spåret.
Nu hände det underliga, att när tåget stannat tio meter före bommarna, gick dessa upp igen. Efter någon minuts uppehåll, började tåget rulla. Hur ska det nu gå? tänkte jag. Långsamt närmade sig tåget övergången, och bommarna började så sakteliga gå ned igen.
När fören stod mitt på övergången var bommarna fällda till hälften. Ingen människa fanns i närheten och lokföraren gjorde det enda raka – accelererade och struntade i de bristfälliga bommarna. Sådant tycker jag om. Det kanske var helt enligt reglementet, men mitt intryck är annars att reglerna för järnvägstrafik ofta verkar vara väldigt stelbenta och till järnvägens nackdel.
Sedan lämnade också mitt tåg Hindås station och for helt utan dramatik vidare till Göteborg.
Kommentera