Vad vore Sverige utan sina holländare? Ja, när jag är ute och cyklar i Småland på somrarna har det hänt mer än en gång att jag träffat på familjer som lämnat det tätbefolkade nederländska stadslandskapet och slagit sig ned i byar och samhällen i Sverige, öppnat kafé och hotell och på något sätt skapat sig en tillvaro som vore omöjlig om talet om avfolkningsbygdernas hopplöshet vore sant. Men ryktet om den svenska landsbygdens förestående död är uppenbarligen överdrivet.
På morgonen den 15 augusti 2014 lämnade jag därför med saknad konferensanläggningen Kullagården i Mariannelund, efter en härlig frukost och en titt på den charmiga utställningen innanför entrén.
Redan före frukost hade jag gjort ett besök på stationen för att studera morgontåget mot Hultsfred. (Jag hade fullt sjå att passa alla tåg på den här järnvägen under dessa dagar och slet verkligen ut min utskrivna papperskopia av grafen...) Först fastnade det fräscha stationshuset, där bara kontrastfärgade knutar saknas, på bild:
Jag hann också med att undersöka trafiken på spår 4...
...liksom rälernas ålder. 1930 är väl ganska gammalt, men inte på små banor som denna. Det finns äldre, ska ni veta.
Sedan kom alltså Y31 nr 1428 John Bauer som tåg nr 7663.
Så bar det i väg österut igen i flängande fart för att om möjligt hinna genskjuta godståg nr 6239 vid Emarpskorsningen. Tåget hade 10 vagnar och leddes av ett Td-lok nr 400 som hamnade på film men här på stillbild.
Det var väldigt vad det lät när det tåget gick förbi. Jag höll för ena örat, tänka sig... säger jag på filmen men konstaterar nu efteråt att ljudsignalerna från övergången är mer störande än tåget i sig.
Ja, sedan vände jag cykeln igen och for åter till km 58, alltså väster om Mariannelund, där jag vilade ut vid Högebro igen.
Samma Y31 1428 John Bauer passerade mig igen, nu som tåg 7666.
Över vattnet, på bron, under bron, rusade det på återresa mot Nässjö.
För mig var det ingen rast, utan jag fortsatte på cykeln mot den gamla stationen Vallnäs 4 km längre bort, alltså vid km 54.
Viadukten i bakgrunden hade jag tänkt att uppsöka för att fotografera tåg ifrån men det var lättare sagt än gjort att hitta dit och när jag väl var på plats hade tåget redan passerat. Det var tåg nr 7671 mot Oskarshamn som i form av Y31 1402 Pälle Näver här kör över plankorsningen intill sågverket i Vallnäs.
Sågverk har ju sin charm så det kan få hamna på bild också utan järnvägar.
Till bron kom jag en stund senare, klampade rakt genom en gård och tyckte att det såg ödsligt ut, men så småningom kom bonden ut och såg misstänksamt på mig. Men bara på håll, han försökte aldrig få kontakt med mig, utan jag kunde ta uppifrån-bilder av järnvägen i stället.
Lagom till att jag just gått därifrån, ledde mannen en lång rad av kreatur över stigen och jag kunde inte undvika att tänka tanken att det var en sån där sturig person som ville visa att jag inte hade där att göra utan försökte skrämmas med stora djur. I så fall... tja, jag har nog haft att göra med tillräckligt många kor och tjurar för att veta hur man kan handskas med dem. :)
Ute på den farliga landsvägen hade jag ytterligare 4 km till Ingatorp men jag hann inte mer än halvvägs innan jag såg något intressant i fjärran...
En järnvägsbank + en järnvägsbro = fotoobjekt. Här vid km 52 tog jag därför en promenad i skogsbryn och traktorspår (ty att gå på brukad jord är värre än spårspring!) och hittade en bro som säkert är typisk för sin klass:
Men jag tyckte nog bättre om järnvägen, för den var riktigt fin att se på.
Sedan fortsatte jag till Ingatorp och tillbringade två timmar eller mer där, men eftersom det inte är särskilt järnvägsanknutet hoppar jag över den hysteriska branten upp till Valbacken och utsikterna därifrån, de ålderdomliga och skruttiga husen kring torget, den välmenande men misslyckade begagnatmarknaden och allt annat som man kan reflektera kring i ett samhälle som egentligen är mest intressant just för att det verkar ha givit upp. Ingen framåtanda, inget framtidshopp, ingen fräschör – allt det som jag såg i Mariannelund och som lika gärna skulle kunna finnas i Ingatorp, låt vara i mindre format, saknades. Men jag har skrivit om Ingatorp förut så det är onödigt att jag upprepar mig.
Jag satt en god stund, lutad mot en stolpe, på Ingatorps hållplats. Jag hade sällskap av lite glaskross, fem parkerade cyklar och mig själv.
Lite bläddrande i en dålig bok blev det visserligen, men jag kunde inte ens ägna tiden åt att dingla med benen ty plattformen var för låg för det.
(Och det gör faktiskt ingenting alls, det erkänner jag. Tvärtom är det bara snyggt.)
Till slut, klockan 13.54 CEST, kom i alla fall tåg 7670 (i form av Y31 1402 förstås) och då hoppade cykel grå och jag ombord.
Nu hade jag cyklat längs Bockabanan, hela vägen mellan Eksjö och Hultsfred, i många olika, invecklade, upprepande smådelar under denna sommar. Jag hade klivit av tåg och på tåg, åkt hela sträckan och åkt en massa olika delsträckor. Över järnvägen och under järnvägen hade jag cyklat och gått, härs och tvärs hade jag beskådat, fotograferat och i ord kommenterat, så nu var jag trött.
"Krösatåg, tag mig hemåt!"
Detta är det nionde inlägget från resan till Hultsfred och därikring i augusti 2014. Följande är en förteckning över alla 10 inlägg:
- Mot norra Småland – igen. (Borås–Hultsfred 12 augusti)
- På dressin till Målilla. (Hultsfred–Målilla 13 augusti)
- Hur dressinfärden slutade. (Målilla–Hultsfred 13 augusti)
- Ett mellanspel i Gårdveda. (Målilla–Gårdveda–Målilla 13 augusti)
- Sjumilaspår i sjumilaskog. (Hultsfred–Västervik 14 augusti)
- Vi drömmer lite till mans om Spångenäs. (Västervik–Hultsfred 14 augusti)
- "Ända till Mariannelund". (Hultsfred–Mariannelund 14 augusti)
- En afton i Mariannelund. (Mariannelund 14 augusti)
- Sista morgonen längs Bockabanan. (Mariannelund–Ingatorp 15 augusti)
- Sista resan hem. (Ingatorp–Borås 15 augusti)
Kommentera