Den 5 augusti gjorde jag årets resa till Östergötland och efter att ha bytt fordon i Jönköping och Nässjö befann jag mig på Mjölby central.
Här en bild av stationshuset.
Mjölby är en klassisk järnvägsknut där stambanan (Stockholm-)Katrineholm-Malmö möter banan Hallsberg-Mjölby. I alla tre riktningarna går numera dubbelspår och sedan Östgötapendeln utsträcktes till Skänninge och Motala går det omfattande persontrafik åt alla dessa tre håll. Godstrafiken är också omfattande och Mjölby är alltjämt en livaktig järnvägsknut.
Denna dag stod folk och väntade på ett snabbtåg som snart skulle komma in på spår 1.
Även om den en gång så stora personalen på platsen inte är särskilt stor längre, finns det uppgifter att utföra. Här står fyra man och diskuterar något. Var det skylten som byttes ut?
Konferensen fortsatte även när tåget rullade in...
Det diskuteras ibland var i landet man kan hitta ett stationshus mellan spåren. Det är inte så vanligt men beroende på hur begreppet definieras är några exempel Falun och Öxnered. Också Mjölby torde ha sällat sig till sällskapet med denna väntsal mitt på perrongen.
Här en lite närmare bild.
Under en följd av år reste jag mycket mellan Dalarna och Västergötland. Då var Tåg i Bergslagen ett självklart begrepp. Numera ser jag inte dessa tåg så ofta, men av alla platser är det just i dessa trakter som jag träffar på dem en gång om året.
En annan erfarenhet som jag gjort på Mjölby station men ingen annanstans, är att jag där en gång för många år sedan såg en kvinna i niqab. I diverse politiska diskussioner med människor som vill förbjuda heltäckande slöjor eller annan osvensk klädsel, brukar jag infoga denna anekdot som ett exempel på att sådana plagg inte direkt borde utgöra något problem för den som vill leva traditionellt svenskt. Det faktum att jag inte har sett en niqab i det miljonprogramsområde där jag har min bostad utan måste resa till Mjölby för att få den erfarenheten, ser jag som ett bevis för att det liksom inte är någon särskilt utbredd vana i Sverige.
Nåväl, vid detta mitt besök i augusti i år, promenerade jag längs den långa plattformen och fann ett industrispår som viker av uppåt i nästa bild:
På närmare håll ser det ut så här:
Här är ännu en bild.
Varför är nu detta lilla sidospår intressant? Jo det är som så att det en gång fanns en fjärde linje till Mjölby. Västerut kunde man resa till Väderstad och Hästholmen, med den ursprungliga tanken att sträckan Hästholmen-Hjo skulle ha omfattande färjetrafik över Vättern. Så blev det inte riktigt och denna den fjärde banan kom att läggas ned. Den sista biten mellan Väderstad och Mjölby trafikerades med godståg till 1989 och spåren låg kvar ytterligare några år. Banan på bilderna är den sista återstående resten av Mjölby-Hästholmens järnväg.
Särskilt fort får man inte längre färdas här.
En lustig detalj är förresten att det fortfarande trycks kartor där denna bana finns utmärkt ända till Väderstad.
Ett godsmagasin står fortfarande och ser fräscht ut.
Nästa bild visar samma godsmagasin ur en annan vinkel. Observera också skylten som visar att vi befinner oss 261 km från Stockholm.
Jag känner ingen som heter My, men detta är en stad för henne. :)
Och lagom till att jag konstaterat detta, rullade mitt tåg in på spår 3. Där klev jag ombord och reste vidare till Skänninge, en liten stad om vilken nästa inlägg kommer att handla.
