Min andra morgon i Båstad inledde jag med en promenad runt kvarteret och så några icke järnvägsanknutna skönheter. Först de två byggnader som var de enda i östra delen av samhället att klara sig helskinnade från den senaste "stadsbranden":
Sedan Birgit Nilsson (som jag tyckte om redan i förskoleåldern, har det sagts mig):
Därefter misslyckades en bilförare med sin första morgonmanöver, varpå jag fick rädda både bilen och chaufförens tennismatch genom att lyfta bilen av hindret...
Men det här skulle ju handla om Båstad norra, samhällets nya station vars gamla ser ut så här i förmiddagsljus:
Här råkade också ett SJ-tåg smita förbi cykel grå, mig och kameran.
(Tåg 483 några minuter försenat.)
Efter att jag hade sett tunnelns södra entré dagen innan, skulle jag nu beskåda den norra. Det var emellertid lättare sagt än gjort och bättre vinkel än så här fick jag inte.
(Men från tåget ser man nästan rakt in.)
Kartan visade många vägar i järnvägens närhet, men banan antingen gick ovanför vägen eller skymdes av buskar, så det var ingen lyckad exkursion. Här kom i alla fall Öresundståg 11051 förbi söderut.
Och uppklättrad på en av de tråkiga vallarna, passerades jag även av 11026 innan jag cyklade tillbaka mot samhället.
Aningen roligare var det kanske när Infranords arbetsfordon kryssade fram och tillbaka på okänt uppdrag just utanför tunnelöppningen.
191 km från Göteborg ligger här södra infarten till Båstad norra. Kanske inte så vackert, men det var i alla fall två skyltar som jag förstod. :)
Men ser man åt andra hållet, faller blicken på plattformstaket vid Båstad södra, varifrån ett nytt X 2000 närmar sig.
På denna plats fanns också en skylt mot "Café Utsikten" som skulle ligga bara en kilometer bort. Tja, en kilometer är ju inte långt utan det gör en van cyklist på två minuter. I brant backe tog det mer än så... Efter sex minuter hade jag för sjätte gången klättrat upp på berget och så hittade jag ett kafé som visserligen hade utsikt men av järnväg fanns inget.
Uppför ännu en backe cyklade jag, fann snart en god vy, ville hitta en ännu bättre, cyklade ned en bit, såg bara skog, cyklade upp igen – och stod till slut så att jag kunde se Båstad N på håll. Långt håll...
Jag gjorde det bästa jag kunde av kamerans inställningar, zoomade in och efter en stunds väntan fick jag se tåg 11032 mot Göteborg.
Helt ljudlöst var det från min utsiktspunkt sådär en 110 meter ovanför och jag konstaterade att där nere, mitt på vad som ännu är landsbygd, kommer Öresundståg och Pågatåg snart att stanna. Förhoppningsvis kommer Båstadborna och turisterna inte att tycka att den nya stationen ligger för långt från centrum så att de tar bil till jobb och semester. Kommer det att visa sig att det nya stationsläget är ett stort missgrepp? Jag vet inte, utan kan bara hoppas att det visar sig fungera...
Sedan var jag klar med mina järnvägsutflykter. Innan jag reste hem frampå eftermiddagen hade jag bara en sak att upptäcka:
Det ligger alltså ett litet spår tvärs över gatan hundra meter från den gamla stationen i Båstad. Jag visste inte då något om det, men har sedan förstått att det härstammar från ett sedan länge nedlagt tegelbruk som på detta sätt hade spårförbindelse med övriga järnvägen. Det är bara en snutt kvar av spåret, för på båda sidor av gatan är det borttaget.
Men när man ändå har vägarna förbi kan man ju på patenterat vis kolla spårvidden. :)
Nu skulle jag alltså resa hem. Det höll på att bli en rätt frustrerande resa, ty tåget dröjde... Visserligen kunde jag passa på att traska runt alla husknutar ännu en gång, men...
Ja, först kom ett försenat SJ-tåg söderut och sedan kom ett försenat SJ-tåg norrut och sedan kom ett försenat Öresundståg söderut och sedan annonserade stationsskylten tre minuters försening...
– Ha! utropade jag tyst för mig själv. Det är ju inte så att nästa nordgående tåg kan komma sex minuter efter att ett sydgående tåg gått härifrån. Först ska de ju mötas i Grevie...
Det har sina sidor att känna till tidtabellen, men det allra roligaste inträffade när vi slutligen klivit ombord det försenade tåget. En trött högtalarröst förklarade:
– Eftersom vi blev stående uppe på åsen i väntan på ett tågmöte, är vi nu x minuter försenade. Vi ska försöka köra in så mycket det går och vi hoppas att tåget mot Nässjö kommer att vänta i Halmstad. Ni som ska byta tåg i Nässjö bör ta er så långt bak i tåget som möjligt för att få den kortaste vägen till rätt plattform.
(Resultatet blev att vi körde in mycket av förseningen, hann i god tid till anslutningståget och detta dessutom hade bytt spår så att det bara var att gå rakt över perrongen.)
Det roligaste var formuleringen "uppe på åsen". Ha! kunde jag skratta rått igen. Grevie station uppe på åsen? Ni skulle bara veta hur mycket högre upp man kan komma med en grå liten cykel...
Min resa till Hallandsås i början av augusti 2015 omfattar 9 inlägg:
- 7 augusti – Varbergs fjärde bana
- 8 augusti – Grått och tråkigt är Västkustbanans paroll
- 9 augusti – Söndag i Båstad
- 10 augusti – En afton på Grevie station
- 11 augusti – Måndag förmiddag på Hallandsås
- 12 augusti – Tågfyllda middagstimmar i Förslöv
- 13 augusti – Storvulen reklam i Förslöv
- 14 augusti – Gamla bekanta vid Hallandsås
- 15 augusti – På jakt efter Båstad norra
Hej då, Hallandsås. Det var rätt roligt i Båstad, Grevie och Förslöv, på och runt Hallandsås, men nu är det slut för den här gången. Kommer jag tillbaka? Tja, det får vi väl se, men jag kommer nog inte att cykla upp för åsen sex gånger på två dygn någon mer gång.
Nästa semester får det bli ett annat berg. Kinnekulle sägs ju till exempel vara intressant...
Kommentera