Som jag skrev häromsistens har det varit många vackra lördagar under våren 2017. Den 27 maj var inget undantag och jag tog cykel grå till Aplared.
Inte för att jag hade något särskilt att göra i Aplared, men det låg bra till om jag ville kombinera min utflykt med att fotografera ett eller två tåg. För en gångs skull var huvudmålet nämligen att bekämpa gravitationens styrka och kroppens trötthet genom att komma upp för några av traktens coolaste landsvägsbackar. Den hågen skulle ta mig till Ljushult, men först hamnade jag bakom ett kreatursstängsel utanför Aplared.
(Tåg 328 skymtar i beteshagen, kan det vara med Rc6 1391 som lok?)
Det ligger en tunnel här, som faktiskt går under delar av Aplareds samhälle, och jag har en gång för många år sedan försökt att få syn på ett tåg som kommer ut ur tunneln. Det var lättare sagt än gjort men från det här betet skulle det nog vara möjligt. Då får jag bara ha bättre med tid, för den här dagen var jag ute i sista minuten.
Förra gången beskrev jag hur jag hade använt mig av det faktum att SJ:s Kust-till-kusttåg ofta möts i Borås, för att få se två tåg från samma plats. Nu var avståndet mellan mig och Borås C något längre, så jag behövde inte ens tvivla på huruvida jag skulle hinna krypa under stängslet och cykla vidare till Aplareds station.
Aplared är en tidigare station. Det är också en av de platser som Västtrafik har utrett för eventuellt framtida hållplatser för lokaltåg. Som bilden ovan visar finns dessutom två stickspår kvar, även om de inte är i drift, och utrymmet gör att man förhållandevis lätt skulle kunna utrusta Aplared med mötesmöjligheter.
Det är ju så att den här delen av järnvägen är dåligt försedd med mötesplatser. Det tar en halvtimme för tågen att gå mellan Limmared och Borås och på hela sträckan finns bara Hillared att tillgå om tåg måste mötas. Det leder till att eventuella förseningar blir större och fortplantas i systemet, samt gör att man inte gärna vill ha många fler tåg än i dag. Till skillnad från orter som Gånghester, Målsryd och Länghem har alltså Aplared åtminstone ett embryo till bangård att utgå från.
(Notera gärna lastkajen från vilken de två bilderna ovan är tagna.)
Båda stickspåren slutar i en överväxt grushög. Eftersom högarna ligger en bit ovan mark (det är ju själva grundförutsättningen för en hög), är de goda utgångspositioner för en fotograf som önskar översikt. Jag klev ut på den som ligger närmast det trafikerade spåret och såg nästan rakt in i tunneln. Ja, med goda ögon kan man se även andra tunneländen på nästa bild.
Efter att ha funderat en kort stund insåg jag ändå att här ville jag inte stå. Det är en sak att jag aldrig skulle utsätta mig för fara på mina järnvägsexkursioner, men jag ville främst undvika det där obestämbara obehaget av att stå för nära. Ja, och så vill jag inte få en arg blick från någon lokförare. Det är dumt att bli ovän med folk i onödan och även om jag mer än en gång har befunnit mig där jag inte får befinna mig, behöver man inte överdriva det...
Alltså återvände jag till närmaste stickspåret i stället. Där stod jag bra.
Medan jag väntade kunde jag ju fotografera huset intill. Ett idylliskt läge, sannerligen, granne med järnvägen. Då är det rätt naturligt att det är det tidigare stationshuset... :)
En stund senare kom tåg 327 genom tunneln och jag fotograferade det förstås. Det leddes av Rc6 nr 1404 (vilket var samma lok som jag skådat lördagen före).
Vad som hade hänt under tiden var en så annorlunda upplevelse att jag skriver separat om det i texten ”Ångest i Aplared”.
Kommentera