(Detta är sjätte delen av berättelsen om Sofias och min resa till Berlin sommaren 2017. Länk till övriga inlägg i serien finns i slutet av detta inlägg.)
När vi planerade vad vi ville göra i Berlin, letade jag förstås upp en massa saker som hade med järnväg att göra. Sofia hade luskat reda på att det fanns ett järnvägsmuseum och jag misstänker att hon blev förvånad över att jag förhöll mig rätt kallsinnig. Hon har minst ett halvdussin gånger föreslagit att vi borde åka till Gävle och det svenska järnvägsmuséet, vilket låter lockande men det har inte blivit av. Utsikten att se på gamla tyska tåg gör mig däremot tämligen blasé. Det intresserar mig nämligen inte. Jag är fantastiskt intresserad av svensk järnvägshistoria och då hör det väl till att veta något om tågen på dessa svenska järnvägar, men tyska tåg hamnar åtskilliga nivåer lägre. Något besök på järnvägsmuseum blev det alltså inte i Berlin.
Däremot fann jag att en stor modelljärnväg mitt i centrala Berlin skulle stängas i slutet av sommaren och det föreföll mer attraktivt att titta på den.
Loxx am Alex. Miniatur Welten Berlin
De flesta andra saker man kan sysselsätta sig med i Berlin, är stängda på söndagar. Vi ville besöka Svenska kyrkan på söndag förmiddag den 30 juli men därefter skulle vi ha några lediga timmar. Vi ställde således kosan mot Loxx am Alex.
"Loxx" var väl en referens till lokomotiv. "Alex" är kort för Alexanderplatz. Loxx var nämligen beläget högt uppe i köpcentret Alexa några hundra meter från Alexanderplatz.
Ovanstående bild var den första av ett 70-tal jag tog av anläggningen och får vara med i form av någon slags översiktsbild. Loxx ville visa Berlin i miniatyr och främst lyfta fram järnvägen. För egen del, en fullkomlig amatör på området som av proffs bara hade sett GMJS i Göteborg och leksaksmuséet i Vadstena, tyckte jag förstås att detta var storslaget.
Titta bara vilken fin kyrkogård!
(Mina bekanta vet att jag råkar ha intressen i den branschen och i den här bloggen finns serier av inlägg från Norrköping, Helsingborg och Örebro som alla är en följd av kyrkogårdskonferenser.)
Här kryllade av magnifika järnvägar och andra miljöer i skala 1:87.
Själva Alexa fanns förstås med i sceneriet:
Då passar det med en inzoomad närbild av Loxx am Alex på Loxx am Alex!
Lite då och då föll skymningen över Berlin, den som vi så exotiskt hade upplevt kvällen före på Hackescher Markt. Här fick vi hela Berlin i en blick:
Alexanderplatz station fanns också att se närmare på, med nedre delen av Fernsehturm till vänster:
Det var svårt att få en vettig bild av Fernsehturm i dess helhet; detta är bästa försöket:
Ett S-Bahntåg rullar förbi mitt i bild; i förgrunden finns en miljö som jag just nu inte kan härleda:
Men här är ännu ett sött tågsätt på S-Bahn:
(Ja, det var inte utan att jag nästan önskade att jag kunde köpa ett sådant tåg själv, även om jag inte alls har rum för en modelljärnväg i skala 1:87 där hemma!)
Jag tar väl en sista bild av den här delen, för att visa hur man kan använda höjdskillnader för att skapa intressanta vyer och dela upp anläggningen.
Anläggningen var byggd som en ö mitt i ett mycket stort rum. Runt omkring fanns andra, mindre delar. En av dessa var ett diorama som utan rörliga delar åskådliggjorde Berlinmurens utveckling, från 1961 till nutid.
En annan av de delar som inte hängde samman med det övriga, sades vara under uppbyggnad men det var en motsägelse eftersom hela rasket alltså skulle säljas och flyttas någon månad senare. Här fanns inga tåg, men Tysklands historia skulle på olika sätt visas. På nästkommande två bilder kan man bland annat ana en mycket liten storbildsskärm där jublande Preisergubbar lyssnade till klassiska tal ur den tyska historien. Ögonblicket då Günter Schabowski av misstag gav klartecken för att riva muren var ett sådant som jag beställde fram här på Loxx.
En hel liten flygplats hade man också. Om man väntade länge nog (och då talar vi om 5 minuter eller mer) kunde man råka se ett flygplan starta eller landa. Det var väl... tja, jag vet inte... Sådär intressant?
I en liten monter stod gamla varukataloger från Märklin utställda. Vissa av dessa är värda sina hundralappar idag – andra är värda jättemycket.
Framför en räcka skärmar satt en tekniker och övervakade anläggningen:
Framför stadens minsta nöjespark stod en okänd åskådare och avnjöt underhållningen:
Vad tyckte jag då om Loxx? Jo, det var väl fint. Kanske är jag inte tillräckligt kunnig för att bedöma helheten, men jag kände inte det där totala engagemanget eller den fascination som jag kanske borde känna. Jag kan se på mina bilder i efterhand och tänka att det var jätteroligt att ha fått se Loxx am Alex. Däremot var det inte ett besök som gav mersmak. Var det för stort? Saknades det där lilla extra som jag inte kan sätta fingret på?
I andra källor har jag läst kritik mot anläggningen, för att den inte var tillräckligt välplanerad. Tydligen gick tågen på Loxx ganska slumpmässigt och man kunde inte se någon realistisk trafik. Kanske var det orsaken till att man fick för få besökare för att det i längden skulle bära sig. Man var, om jag minns rätt, på väg att riva hela modelljärnvägen men fick i sista stund ett acceptabelt anbud varför den är på väg att byggas upp på annan ort (staden Leer i Ostfriesland, där det redan finns ett annat Miniaturland). Det är väl bra!
Efter en och en halv timme – knappt – hade Sofia sedan en stund fått nog. Jag tog några kompletterande bilder och vi funderade på den fortsatta dagen. Känner jag Sofia rätt, frågade hon uppriktigt om jag var nöjd med mitt besök här, om jag hade fått se vad jag ville, ty hon ville inte alls hindra mig från att stanna kvar en stund till. Om hon frågade så, svarade jag lika uppriktigt att jag var fullt belåten. Jag hade faktiskt inte alls blivit särskilt fängslad av Loxx am Alex utan halvannan timme räckte gott och väl. (Det är konstigt, för jag kan stanna hur länge som helst på andra museer och utställningar vars ämne inte är "mitt". Några exempel där jag har upplevt det är Arbetets museum i Norrköping eller Smålands museum i Växjö – även andra gången jag varit där, har jag knappt kunnat se mig mätt.)
Vi bestämde oss ändå för att passa på och äta innan vi drog vidare till DDR Museum (omnämnt i tidigare inlägg). På Loxx fanns en enkel servering och efter att ha smakat min första Currywurst i Kreuzberg två dagar tidigare, ville jag gärna ha en till.
Den minns jag nämligen som helt och hållet underbar och om jag återvänder till Berlin är en Curry mer självklar än en modelljärnväg. :)
Resan till Berlin sommaren 2017, som bara delvis har koppling till järnväg, beskrivs i nedanstående inlägg:
- Borås–Sassnitz (27 juli)
- turisten i Berlin (28 juli)
- Berliner Mauer (28-29 juli)
- Ossis i Berlin (29-30 juli)
- stora tåg i Berlin (30+29 juli)
- små tåg i Berlin – Loxx am Alex (30 juli)
- flanörer och söndagsfirare i Berlin (29-30 juli)
- Berlin–Sassnitz (30 juli)
- Trelleborg–Borås (31 juli)
Kommentera