Det är väl mycket möjligt att ni liksom jag har glömt årets Kristi himmelsfärdsdag. Det vill säga, jag har inte glömt den, men det var först när jag tittade igenom mina bilder som jag kom ihåg hur den utvecklade sig.
Morgonens gudstjänst följdes av ett intressant föredrag med Anders Johansson, "cykelanarkisten" kallad. Han cyklade förra året från Haparanda till Ystad, blev så smått uppmärksammad och samlade in åtskilliga tusen till organisationen Kvinna till kvinna. Nu visade han bilder och talade till dessa. Det var ett befriande chosefritt föredrag och särskilt trevligt var att bilderna var så rent fotomässigt usla. Han hade bilder som illustration till det han talade om – och vad mer behöver man när det talade ordet är intressant i sig?
Många av Cykelanarkistens bilder hade dessutom järnvägar eller stationshus i fokus. Han hade under första delen av sin resa följt åtskilliga banor som järnvägsentusiaster känner till; viktiga stationsorter längs både stambanan genom övre Norrland och Inlandsbanan figurerade i hans föreläsning. Några tåg såg jag däremot inte till.
Hur som helst var det en härlig morgon med solsken och redan från början gott och väl 20 grader, så jag kände inte alls för att åka hem efteråt. I stället funderade jag på var förmiddagens tåg kunde befinna sig och gjorde en spontan tur till Kust-till-kustbanan i utkanten av Borås. Km 77 var det, närmare bestämt.
Här hade jag så många gånger cyklat längs Gånghestervägen och tyckt mig se lämpliga fotoplatser utmed järnvägen. Jag trasslade mig ut på ett stökigt hygge, rev sönder benen i buskagen och såg tåg 332 från Kalmar till Göteborg, lett av Rc6 1414.
Sedan flyttade jag mig en liten bit och inväntade mötande tåg 331, med Rc6 1313 i spetsen:
(Det är knappt så att sista vagnen hunnit ut ur högerkurvan när loket börjar svänga vänster. Tekniskt är det inte idealiskt, men det gör sig bra på bild!)
Sedan kunde jag cykla hem med en lite bättre känsla i kroppen. Jag hade åtminstone någorlunda försökt att utnyttja det vackra vädret. En vet ju aldrig hur länge det varar, tänkte jag då den 10 maj 2018...
Två dagar senare skulle jag ha ett betydligt mer angeläget ärende till samma bana, några kilometer bort.
Kommentera