När det i januari flaggades för att församlingen skulle göra en bussresa till Varnhem och Skara på Kristi himmelsfärds dag studsade jag upp ur fåtöljen. Vem vill inte åka på bussutflykt liksom? När grannförsamlingen gjort liknande resor har de brukat ske mitt i veckan så ingen utom pensionärer eller andra daglediga har kunnat följa med.
Det var intressant att se den här i Västergötland så berömda Kata gård. Upptäckten av den har ju skrivit om Sveriges medeltida historia och jag hoppas att den kunskapen så småningom också når till Svealand. (I korthet: anledningen till att Västergötland saknar storslagna gravmonument från den svenska tidigmedeltiden är inte att västgötarnas civilisation hade gått bakåt, utan för att vi i vanlig ordning låg ett steg före och således var återhållsamma kristna som begravde våra döda i jorden snarare än i flådiga stenhögar.)
Vad har detta med järnvägar att göra? Inte mycket, ty trots att resan tog oss förbi stolta stationsorter som Varnhem, Skara och Vara, såg jag inte ett tåg på hela dagen. Däremot tog jag mikrofonen och berättade om Hjalmar Danells tågresa till Indien, eftersom den passade bra då vi korsade gamla LSSJ i Broddetorp. Och från Varnhems klosterkyrka kunde jag bakom några träd skymta ett hus som jag snabbt identifierade som det tidigare stationshuset:
Att beundra moderna utgrävningar, en nästan kunglig matta samt Bo Beskows domkyrkofönster var inte heller illa. Bildning är nämligen bra i vilken form den än kommer och det är dumt att bli alltför mycket av fackidiot. :-)
Här följer tre bilder av modellbyggen som finns utställda i Varnhem. Kanske kan de vara en inspiration till egna modellbyggen, av kyrkor eller järnvägsbyggnader?
Dagen därpå såg jag modernare järnvägar, men det får jag återkomma till.
Kommentera