I dag kommer jag inte att reflektera personligt så mycket. Det kommer huvudsakligen att bli en redogörelse: en dokumentation av vad jag såg när jag var ute i tisdags kväll den 28 juli 2020. Mycket bilder blir det.

Målet med den här utfärden var att ta reda på hur långt spårbytet mellan Borås och Hillared hade kommit. Någon hade sagt – som jag minns det – att man skulle börja i Hillared förra veckan och arbeta sig uppåt. Det var helt fel. Tvärtom hade man inlett arbetet i Borås och det var lätt att se.

Vid Gånghesters f.d. station hade en del av grushögarna försvunnit. Man hade också satt upp ett par stolpar som såg ut som kontaktledningsstolpar. De satt på andra sidan av spåret jämfört med de gamla och jag vet inte varför.

 
 
 
 
 

Plankorsningen en bit därifrån hade uppenbarligen varit stängd även för landsvägstrafik men var det inte längre. En spårgående maskin höll på med efterarbete när jag passerade strax efter kl 18. Den tycktes ägna sig åt att platta till kanterna.

 
 
 
 
 

Jag åkte vidare till km 81 där det nya spåret låg i sen eftermiddagssol. De nya sliprarna var numrerade men det tycktes inte finnas något riktigt system i det. Om högen låg i nummerordning från början, verkar det logiskt att somliga hamnar i ”rätt” ordning även om man bara tar första bästa ur högen.

 
 

Talande för min personlighet var det kanske att jag röjde undan lite lösa stenar som låg på ett brunnslock samt hade flyttat locket åt sidan och blottat djupet där under. Efter mitt besök såg det snyggare ut. :)

 

Även de nya rälerna måste skarvas ihop, även om man gör det med svets. På några ställen var det ännu skarvar och det tror jag inte att det ska vara när man är klar. För helsvetsat, skarvfritt, betyder väl just vad det låter som? Här, mellan km 81 och 82, tycktes båda slagen finnas: svetsad skarv och bestående.

 
 

Däremellan såg jag ett tydligt exempel på att man har arbete kvar att göra. Jag är ju i högsta grad amatör på området, men när det står skyltat ”ATC BALISER”, brukar det också ligga baliser i spåret. Det gjorde det inte här:

 

I Målsryds samhälle var plankorsningen avstängd och jag såg minst sju man hålla på med viktigt arbete. Det vill säga, några hade uppgifter som jag lätt kunde förstå; andra tittade mest bara på vid mitt kortvariga besök.

 
 
 
 

Den här dagen tog jag stora vägen (nya landsvägen samt genomfartsvägen) till Aplared och redan vid viadukten strax före infarten såg jag den för mig nu klassiska bilden av icke-bytt spår. De nya rälerna låg och väntade utanför det gamla spåret. Än tydligare blev det då vägen tog mig över den nordvästra tunnelporten.

 

Vid Aplareds station var jag ju häromveckan och nu såg det tämligen likt ut. Jag såg däremot inga människor på platsen och dessutom hade man kört undan åtskilligt utbytt material. Lådorna med underläggsplattor var borta, liksom en del spårmaterial.

 
 

Jag tyckte att det var lite roligt att stickspårets yttersta del hade fyra räler. Vad kunde spårvidden tänkas vara här då? För första gången på länge tog jag av mig en sko och mätte:

 

En och en halv fot? Något sådant. Sedan slog det mig att avståndet mellan räl 1 och 3, eller mellan 2 och 4, föreföll vara ganska precis tre fot. Tyvärr hade jag bara två skor, så jag kan inte visa det i bild …

Jag fortsatte inte mot Hillared. Det fanns två skäl till det: för det första hade jag på förhand bestämt att jag bara skulle ta mig till Aplared; för det andra antog jag att det inte fanns mycket att se åt det hållet.

Återfärden gjorde jag inledningsvis längs grusvägar som jag förra sommaren hade ett par trevliga timmar vid. Jag hade tagit för givet att korsningen vid km 85 vore öppen, som ersättning för den i Målsryd, men så var det inte. Den i Målsryds samhälle anslogs vara stängd 25-30 juli; den vid km 85 skulle vara stängd 26-31 juli. En dags skillnad alltså, vilket torde bero på att spårbyteståget hade behövt just en dag för de två kilometerna däremellan och efterarbetet därmed skulle vara förskjutet ett dygn.

Vid mitt första besök här, stod en maskin och en personbil parkerade vid övergången. Då var klockan just efter 19. En halvtimme senare fanns två maskiner och ingen bil där, så jag antar att arbetslaget hade tagit sin kvällsvila under det intervallet.

 
 
 

Intressant är kanske skillnaden i grusning hitom och bortom km-skylt 85.

 

Men – ur rätt vinkel kunde jag också skönja något än mer spännande långt där borta. Själva spårbyteståget stod parkerat just bortom km 85. Jag tog mig runt längs en annan väg och hittade en liten gångfälla. Den hade jag aldrig sett. Och döm om min förvåning när den österrikiska flaggan mötte mig mitt inne i hjärtat av den svenska skogen …

 

Ända sedan förskoleåldern har jag en särskild, närmast kärleksfull relation till Österrike, så det gladde mig bara att se landets flagga här. I efterhand fick jag förklarat för mig att personalen på spårbyteståget är österrikare. För de läsare som eventuellt råkar vara hängivna nationalister, kan jag påpeka att en lika stor svensk flagga hängde bredvid, och intill loket vajade en pytteliten schwarz-rot-gold.

Men … var det verkligen Österrikes flagga? Jag gjorde lite efterforskningar nu och kom fram till att den flagga som syns på bilden ovan går under namnet Dienstflagge des Bundes och endast får användas av höga statsrepresentanter. Privatpersoner, företag eller föreningar som använder den kan dömas till ett Verwaltungsstrafe om 3600 euro …

 

Hur som helst tog jag en promenad längs tåget. Det sägs ha stått där sedan i måndags och ska inte köras vidare mot Aplared, Länghem och Hillared förrän kommande måndag. (Personalen är nämligen på semester i Österrike.) Mitt för den lilla övergången finns själva centrum för tågets verksamhet, vilket (kanske) nästkommande fem bilder visar.

 
 
 
 
 

Framifrån ser tåget ut så här:

 
 

När jag följde tåget bakåt, passerade jag återigen gångfällan, där man lagt gångvägen i en prydlig hög. Blå plastsäckar var utplacerade längs tåget och innehöll utbytta underlagsplattor.

 

Vill man ha sin arbetsplats här under tåget? Det ser farligt ut …

 

Varningsskyltar fanns det gott om. Eller varningar förresten, snarast rörde det sig om förbud. I mina öron gör sig både varningar och förbud (liksom uppmaningar) väldigt bra på tyska.

 
 
 
 

På sniskan, riskabelt hängande ut över branten, fanns en lutningsvisare. Tio promille i 2260 meter, det är en riktig backe det.

 

Oftast sätter man lokomotiv främst i tåg. Här hade man gjort tvärtom. Jag vet inte i vilken utsträckning loket ska skjuta på; kanske är det bara för att försörja tåget med elektricitet.

 

(Slö som jag är, har jag inte ens tagit reda på vilket slags lokomotiv det är. Jag tror att somliga tycker att det är snyggt; själv är jag inte lika förtjust.)

När jag hade joggat längs tågets tolv ”vagnar” (om de inte var ännu fler), satt jag upp på cykeln och fortsatte därifrån. I kvällssolen gjorde sig de gula vagnarna för grus och makadam riktigt bra mot den gröna skogen.

 

Så länge hade jag varit ute att jag inte hann plocka poäng i veckans tisdagsbilder. Men så får det vara. Det var skönt att ha fått vara ute ett par timmar och jag blev ännu gladare då jag insåg att jag inte hade känt av blåmärken eller öppna sår det minsta.

ATC, Aplared, BAJ, Borås-Alvesta, Gånghester, Målsryd, baliser, lutningsvisare, skarvspår, skor, spårbyte, spårbyteståg, udda fordon, Österrike,

Kommentera

Publiceras ej