Det är nog en månad sedan eller mer, som en vänlig själ i Postvagnen tipsade hågade intressenter om att trafiken mellan Herrljunga och Varberg under 2020 års vecka 30 skulle skilja sig från vanligheten. På grund av (tack vare?) arbeten för Västlänken, skulle den södra infarten till Göteborg vara avstängd och trafik som annars gick genom Göteborg i nord-sydlig riktning, skulle få ta en alternativ väg.

Vecka 30 låg en god bit in i framtiden men jag lade den på minnet. Den skulle inte få hindra en eventuell ytterligare långfärd till Småland eller så, men om jag vore hemma skulle det bli ett lämpligt utflyktsmål. Kanske en dagsutflykt längs Älvsborgsbanan, med tåget till Ljung och cykel till Borås? Jag skulle ta med mig matsäck och vatten, vädret skulle hinna bli vackert igen, kameran skulle kunna fånga vackra vyer och antalet cyklade mil tycktes precis lagom.

Av de stolta planerna bidde blott en tumme.

Två dagar före vecka 30, kraschade jag i enlighet med föregående blogginlägg. Måndag och tisdag gick därför bort. Hjälpligt kunde jag gå i trappor och att cykla var knappt att tänka på. Nog för att jag hade kunnat titta inom Borås central eller så, men hur roligt kunde det bli? På onsdagen tillät knäna en kortare tur och väderprognosen lovade solsken, men just på grund av det sistnämnda tog syster A sin familj till djurparken och passade på att träffa mig. Mitt i de kraftiga regnskurar som helt motsade SMHI:s säkra prognos, åt jag därför glass med syskonbarnen och gick i butiker i stället för att beskåda tågtrafik.

torsdagen hade jag nog tagit mig ut, om inte vännen Sofia samma förmiddag hade bett om mitt sällskap till Bohuslän. Därmed tillbringade jag ett knappt dygn på aldrig järnvägsanslutna Orust och de enda tåg jag såg, var i form av dels regionaltåg i Stenungsund, Kode och Surte, dels segelbåtsrep. Jag hade en trevligare resa än alternativen men ännu på fredag kväll hade jag inte sett något av den omledda trafiken.

Jag skulle just sätta på tv:n men upptäckte att det program jag ämnade se, var omlett till annan veckodag, så jag kastade i stället en blick på helgens tågtider. Till min förvåning märkte jag att det egentligen bara var nattetid som de omledda tågen skulle gå. Förutom ett godståg sent på fredag kväll … Tja, varför inte? Himlen var klar och även om det bara var 13° kunde jag väl komplettera kortbyxor med varm tröja och cykla en bit? (Långbyxor var ännu inte kompatibla med vätskande sår …)

Lite smått busig kände jag mig, då jag i skymningen gav mig av på min cykel. Genom skogen bar det och i avtagande kvällsljus befann jag mig strax vid Älvsborgsbanans hundratrettionde kilometer, där en tämligen nybyggd gång- och cykelviadukt leder över järnvägen alldeles intill en någorlunda intressant vy.

 

Här ligger även trafikplats Nordskogen, vars enda växel gör att den finns med i alla välsorterade tågplaner, tidtabeller och dagliga grafer. När jag hade funderat en stund, fattade jag posto just där. Det är en ganska brant lutning för eventuell trafik in på industrispåret (tyvärr det enda i trakten av Borås som kan kallas industrispår, trots att dess enda av mig kända användning på senare år, var då ett sovtåg parkerades där under O-ringen för några år sedan), vilket nästa bild visar. (Även huvudspåret till vänster går just här i en stigning.)

 

Förutom att det var svalt, uppfyllde omgivningen alla krav på en genuin nordisk sommarkväll. Med mig hade jag en överbliven plastpåse (från Vetlanda) innehållande ett par överdragsbyxor (nödhjälp om jag skulle besväras av mygg) och överblivna chips (från Hemköp i Ellös, om jag skulle få saltbrist). Några hallonsnår erbjöd ytterligare förtäring i form av snabb energi med bästa smaken. Det var riktigt avkopplande att stå där och vänta på tåget.

Innan jag for hemifrån, hade jag sett att Green Cargos tåg 14458 från Halmstad till Sävenäs hade lämnat Varberg enligt planen. Medan jag väntade noterade jag att någon hade markerat spåret med exakta meterangivelser. Jag behövde alltså inte luta mig mot skylten på första bilden och påstå att jag var ”ungefär 130 km från Uddevalla”.

 

Jag trodde att ett godståg skulle höras på långt håll flera minuter i förväg som det gör när jag ämnar iaktta det från en position långt ut i skogen. Här doldes det emellertid av sporadisk stadstrafik och en avlägsen ungdomsfest, så när det dök upp i fjärran var det förhållandevis oväntat trots att det följde tidtabellen på minuten.

 

Åtskilliga meter från spåret förhöll jag mig när Rd-2 nr 1411 susade förbi med 16 (?) vagnar och blev fotograferat på bilder vilkas kvalitet jag inte är helt nöjd med.

 
 

Bort i fjärran försvann det och jag återvände mellan de uppväxande buskagen, mot fler hallon och femton minuters behagfull cykling genom en av sommardygnets vackraste timmar. En kommande månskära kunde inte sägas lysa från den mörkblå himlen, men för varje stund syntes den klarare och jag tände lyktorna för att inte skrämma vare sig skogens enda bilist eller en ensamt joggande kvinna.

 
 

 


 

Så gick en lördag utan järnvägar och det blev kväll igen. Jag satte söndagens väckarklocka på 07:25, somnade, vaknade och kontrollerade att det väntade morgontåget var på väg. Ett tjänstetåg från Mölndal till Örebro fanns nämligen i tidtabellen och när jag fått klart för mig att det lämnat Varberg som det skulle, gjorde jag mig klar för att återvända till km 130. När det med ens hade försvunnit från kartan på 1409.se visste jag inte vad jag skulle tro. (”Hur kan ett tåg bara försvinna?” nynnar jag efter känd melodi.) Men jag litade mer på logiken än kartan och med frukosten lyckligt överstånden stod jag på min viadukt igen.

 

En ganska vacker morgon var det. Just vid räcket blåste det på bra, men ett par meter därifrån var det rätt skönt. Solen sken … tills den inte gjorde det längre. Grå moln var inte nog för att hindra valvets skuggor från att märkas, men det blev lite ruggigt. En tröja räckte inte, så jag satte på mig en till. Två tröjor räckte inte, så jag satte på mig en jacka. Då var det precis lagom.

Men tåget, var var det? Tiden för dess beräknade ankomst kom och gick. En stund till förflöt. De som kommit förbi på sin morgonpromenad, återvände från andra hållet. Några tittade lite nyfiket men ingen sade något. En person med cykel och kamera som säger ”hej!” på en bro kan bemötas med en nick, men jag tror i ärlighetens namn inte att en person på en bro utan cykel, kamera och hälsningsfraser, heller skulle bevärdigas med frågor eller intresse. Ty detta var i utkanten av en större stad …

Medan jag väntade, kunde jag beskåda spåret, det charmiga skarvspåret med träsliprar:

 

Jag kunde också fotografera viadukterna över järnvägen och över landsvägen, samt spåret från andra hållet:

 
 

Nåväl, tåget kom inte. När jag i efterhand undersökte saken, insåg jag att tåget (enligt Railit Tracker) var inställt mellan Borås och Herrljunga. Underligt nog var det inte inställt mellan Herrljunga och Örebro (skulle det flyga dit eller köras per lastbil?). Till Borås hade det kommit ett par timmar senare än planerat, varför det av någon anledning måste ha parkerats i Veddige (eller möjligen Skene) och först därefter avslutat resan i Borås. Var det måhända ute på uppdrag och inte – som benämningen ”tjänstetåg” oftast innebär – bara transpoterades från en plats till en annan?

Men när jag ändå var här och hade så att säga gått en halvtimme över tiden, kändes det onödigt att inte vänta en halvtimme till och ta en bild av norrgående västtåg nr 13832. Visst, trots söndagen var det en verklig vardagshändelse, men då kunde jag åtminstone få se ett tåg och få något att skriva hem om.

Det kom som det skulle, på sin höjd någon minut sent.

 

Trots att det nyss accelererat från stillastående vid Knallelands hållplats, rullade det på bra och sträckan från kurvan i fjärran till mig klarade det på 22 sekunder.

 
 

X14 nr 3229 passerade den ensamma växeln, nådde det lilla krönet och noterade säkert inte höjderna bortom Fristad som kan anas på mina bilder, då det störtade vidare mot Herrljunga och försvann ur sikte exakt 60 sekunder efter att jag fått korn på det.

 
 

Om jag hade varit uppmärksam, hade jag sett att det skulle möta ett sydgående tåg redan i Fristad, så om jag hade dröjt mig kvar en halvtimme till, skulle jag ha kunnat se ännu ett tåg. Vad jag nu skulle haft det till …

Jag for hem i stället och det gjorde jag rätt i. Snart avlöstes de ljusgrå molnen av skurmoln och några timmar senare kom det kraftigaste hällregn jag hittills upplevt denna sommar, starkare än till och med säsongens sporadiska åskväder.

Men det var skönt att ha fått röra lite på sig. Om än det av den storslagna vecka 30 bara bidde lite vardag och ett ovanligt godståg.

 

BHJ, Borås, Borås-Herrljunga, Nordskogen, Rd, X14, godståg, industrispår, kilometerstolpe, nordisk sommarkväll, om mig, omledning, viadukt, väder,

Kommentera

Publiceras ej