Jag var i god tid åter på Kalmar central, efter att ha vandrat längs stadens gator, genom dess gränder och på dess bastioner. Här noterade jag att tåget mot Göteborg inte bara var färdigväxlat. Man hade en så avslappnad attityd att folk fick stiga ombord säkert 20 minuter före avgång.
Jag hade ingen brådska, utan passade på att ta något tiotal bilder. Här är en, på ett Stångådalsbanetåg: Y31 nr 1401 säkert på ingång från Linköping.
Sedan gick jag ombord. Till min glädje hamnade jag i samma vagn som senast. Den glädjen bestod inte i att jag uppskattar suddiga fönsterrutor särskilt mycket. Inte heller är tråkiga fåtöljer av SJ:s sittvagnskaraktär min fason. Men vagnen som varit den första på nedvägen, skulle nu vara den sista i tåget. Det passade mig alltså utmärkt.
Klockan 15:56 den 17 juni 2020 lämnade tåg 344 Kalmar och eftersom det är samma väg från Borås till Kalmar som från Kalmar till Borås, skulle resan ta lika lång tid och passera samma orter i samma ordning fast omvänt. Föga oväntat fotograferade jag från tåget delvis samma vyer som på morgonen.
I Emmaboda upptäckte jag emellertid att det fanns ett långt stickspår som löpte parallellt med huvudspåret …
… tills det stannade i en byggnad som skulle kunna vara ett lokstall, men det vet jag inte.
Varför jag fastnade så för ett i grunden ospännande stickspår, kan ha att göra med att det finns en tendens hos Sveriges järnvägar att endast vara byggda för
- persontågsplattformar
- systemtåg som tar gods från station A till station B
- godståg som hämtar containrar på en stor lastterminal och transporterar dem till en av få stora rangerbangårdar
Varje avvikelse från ovanstående, hälsar jag med glädje. Även om det i Emmaboda bara vore för att logera fordon.
Så fortsatte färden genom Småland. Jag tog inte särskilt många bilder, utan var upptagen med att skriva synopsis till ännu en novell. (Jag fattar inte varför det är just på tågresor jag kommer igång med det. Denna gång är det åtminstone en lokförare i huvudrollen, så viss koppling finns det till järnvägen ...)
Helt upptagen var jag ändå inte. Jag lade märke till att vi stannade i Lessebo, Hovmantorp, Växjö, Alvesta och Värnamo. Andra orter stannade vi inte i, men var lugna för att jag noterade även Åryd, Gemla, Rydaholm och Bor.
Ännu mer noterade jag Store mosse. Den var jag upptagen med att filma från min eminenta plats längst bak i tåget, men i dess östra utkant tog jag nedanstående bild:
Visst kan man se en antydan till en dramatisk himmel? Vad man också kan se, är att spåret ligger som det ska, helsvetsat på betongsliprar. Det hade sitt intresse, tyckte jag.
Tågvärden frågade om jag fick några bra bilder. Jo, svarade jag, det fick jag. Store mosse är ju alltid Store mosse. Det höll han med om och delade med sig av sin iakttagelse att det var intressant att man valt att bygga spåret tvärsöver en mosse där man hade fått ösa ut tonvis med extra material för att banvallen skulle ligga kvar. Han menade även att man inte hade kunnat göra några kurvor på mossen, eftersom spåret då skulle ha tryckts ut av varje passerande tåg. Hade han rätt? Jag vet inte alls, men det låter logiskt.
Till Hestra kom vi och nästa bild är olidligt dålig men visar ett tvåfärgat stationshus. Senast jag såg det, vill jag minnas att det var helgult. Får man gissa att det snart är helrött?
Härnäst Hillared. Nu hade jag packat mina saker och permanent placerat mig sist i sista vagnen. Här syns nu inte i första hand denna viktiga mötesstation, utan det faktum att nya räler låg utplacerade längs spåret. De måste ligga där i väntan på spårbytet som skulle inledas dagen därpå.
(Jo, en amatör som jag reagerar på att rälerna är rostiga redan innan de är nya. Men så ska det vara.)
I Aplared hade man kompletterat med stora grushögar. Jag har visst läst någonstans att man ska fräscha till (= göra en förbättring som jag inte känner till) Aplareds station i samband med spårbytet. Jag tror att det är därför man hade förberett enligt bilden.
Vad jag inte tänkte på förrän jag i efterhand tittade igenom mina bilder, var att man har kapat spåret just efter växeln. Jag skulle vilja se att man uppgraderar Aplared till fullvärdig mötesstation i stället för dagens stickspår. Det är inte planen att göra nu, men om de efterlängtade lokaltågen Värnamo–Borås införs om några år, behöver en sådan station finnas ungefär här.
Jag stod kvar, lyssnade till det karakteristiska du-dunk, du-dunk, och noterade som i förbigående (eller inte, va?) att jag nu blev den sista att åka Borås–Hillared på skarvspår i reguljärtåg. Det ni, är ännu något att skryta med!
Till Borås central anlände tåget så gott som i tid och jag steg av.
På tidtabellstavlan fanns inget framtida morgontåg till Kalmar. Ty dagen efter min resa skulle ju banan stängas av.
Tåget 344 lämnade stationen för att fortsätta mot Göteborg.
Den bandelen ska inte renoveras, i alla fall inte nu. Därför behövde jag inte följa med. Jag kunde i stället se fram emot framtida resor mot andra mål.
*
Resan till Kalmar den 17 juni 2020 beskrivs i fyra inlägg:
- Kust till kust (Borås–Kalmar)
- Rundgång i Kalmar (på Kalmar C)
- Stadsvandring (i Kalmar stad)
- Sista skarvspårståget (Kalmar–Borås)
