Det har rapporterats de senaste veckorna om den nya persontågstrafiken i östligaste Sverige. Haparandabanan, som inte sedan 1992 trafikerats med persontåg annat än i undantagsfall, har alltså återfått tågen.
Strängt taget har den nuvarande Haparandabanan aldrig haft persontrafik. Den tidigare trafiken gick nämligen på den gamla versionen av Sveriges östligaste järnväg. I enlighet med traditionen lät man järnvägen gå på stabilt avstånd från havet: ett par mil från kusten, via Boden, Niemisel och Morjärv till finländska gränsen i Karungi och därifrån söderut till Haparanda. Från Morjärv fanns även ett långt sidospår till Kalix.
Men, så behövde man renovera denna järnväg. Det skulle kosta mycket pengar och så bestämde någon intelligent person att man skulle räkna på olika alternativ. Det visade sig då att kostnaden blev i stort sett densamma för att upprusta den gamla banan Morjärv–Karungi–Haparanda som för att bygga ny järnväg Kalix–Haparanda.
Det sistnämnda alternativet var bättre, eftersom Kalix är ett förhållandevis stort samhälle som kunde ge gott underlag för framtida persontrafik. Det finns också andra samhällen längs kusten som passar till persontrafik. Hur som helst behövde man dessutom ha spåret till Kalix kvar, då där finns industrier.
Sagt och gjort: den nya Haparandabanan stod klar 2012 (och ska ha kostat 3,6 miljarder kr), varpå man kopplade bort den gamla. (Den är numera Sveriges förmodligen längsta, obrutna dressinspår.) Persontrafiken har emellertid dröjt, men den 1 april 2021 var det äntligen dags. Norrtåg (de fyra nordligaste länens gemensamma tågbolag) inledde trafiken med tre dagliga dubbelturer.
Kalix nya resecentrum ligger inte så centralt som man kunde önska. Hur får man folk att ändå ta tåget? Jo, man startar en ny lokalbusslinje som passerar hela tätorten och ansluter till tåget. Exakt tolv turer om dagen blir det: en till och en från vart och ett av de sex tågen.
Det är elementärt att göra så, men ingen självklarhet. Visst, i Landskrona startade man en trådbusslinje av det skälet och det har säkert gjorts på andra håll också, men det finns många orter i landet varifrån det är krångligt att ta sig till tåget. Bra gjort, Kalix!
*
Detta får mig återigen att tänka på de planerade men i decennier uppskjutna rapidbanorna. Dessa blir billigare om de läggs strax utanför stadskärnorna. Alla städer vill att tåget ska gå genom centrum, men vägrar att acceptera en ändring av stadsplanen. Borås kommun krävde under en period att man skulle bygga en tunnel under hela staden, med en station 60 meter under Stora torget. Det var så barockt att man bara kunde skratta åt det. (Jag tror att man har blivit mindre rigida nu, faktiskt kanske påverkade av ett argument som jag förde fram på ett öppet möte, men somliga kan fortfarande inte tänka sig en sträckning några kilometer söder om staden.)
(Rapidbanorna kallas oftare de nya stambanorna eller höghastighetsbanorna, men jag ansluter mig till Hasse Hagbergs förslag. Mina argument är att ”rapidbanor” är snärtigare samt låter både klassiskt och modernt. Dessutom funkar ordet vare sig hastigheten blir 320 km/h eller ”bara” 250.)
Om nu enda sättet att bygga rapidbanan, är att den förläggs utanför stadskärnan, är anslutningstrafik liknande Kalix’ (eller Landskronas) utmärkt. Den ska vara anpassad efter resenärernas behov och till exempel rymma större bagage än en vanlig lokalbuss. Den ska också vara lika fräsch och effektiv som tågen – och gärna ge en känsla av att gå snabbt.
*
Det var också roligt att läsa följande på Kalix webbplats, som signaturen Kippu visade mig till:
Linje 7 är busslinjen till tåget som tar dig vidare till Haparanda, Boden, Luleå eller vid byte i Boden ännu längre söderut."
Nu har jag visserligen bott i Kiruna under tre år (vilket ligger norr om alla de nämnda orterna), men det är länge sedan nu. Nej, jag har nog inte varit i Norrland över huvud taget sedan Venuspassagen tog mig till Umeå i juni 2004. Svealand besöker jag också sparsamt och min värld slutar nästan vid Götalands norra gräns, vilket denna bloggs regelbundna läsare torde ha noterat.
Att det finns delar av världen i vilket allt söder om Boden är "ännu längre söderut" är alltså klokt att tänka på. Jodå, 90 % av svenskarna bor söder om Krylbo, men Sverige skulle vara både kulturellt och ekonomiskt fattigt utan Norrland. Därför – om inte annat – är det bra att veta att till och med Boden kan vara ”söderut” …
