Detta är femte och avslutande delen av en inte särskilt spännande berättelse om en dagsutflykt till Småland den 9 augusti 2023.
I stället för ett inställt tåg som jag skulle ha åkt med till Jönköping, fick jag alltså resa med ett återanordnat tåg till Nässjö. Dit kom jag 20 minuter innan min anslutning skulle avgå, så jag hade viss marginal.
Således traskade jag omkring på Nässjö central och studerade fordonen där.
Y32-1408 Dag Hammarskjöld som hade en trasig motor, växlades genast in på spår 1a. Därifrån brukar tågen mot Vetlanda gå, så jag förstår inte varför man ställde tågsättet där. Var det bara för att ha det ur vägen en stund? Var det fordonsbrist så att man tänkte ta risken att köra en tur till Vetlanda med halv effekt? Jag vet inte alls.
På samma spår, men längre norrut, på den del som kallas 1b, stod min gamla vän Wendela Hebbe (Y31-1427) redo för att förmodligen fara till Eksjö.
På ett av de yttre spåren växlade Td-376 en godsvagn. Jag antar åtminstone att det bara var växling. Det är väl inte omöjligt att man skulle ge sig ut med ett så kort tåg, men det är ju inte enligt standard att man kör så korta tåg. Däremot tyckte jag att fordonssättet var värt en bild, för det är på sitt sätt vackert.
Sedan var det dags att lämna Nässjö och Småland. Det tråkiga sommarvädret hade (som jag nog tidigare skrivit) gjort att jag aldrig farit hit på någon veckolång semester, så detta fick bli enda besöket för i år.
6) Nässjö 15:28 – Falköping 16:44 (tåg 7240, X52-9084)
Tåget åkte genom Äng, stannade i Forserum, for ned från det egentliga höglandet, stannade i ocharmiga Tenhult och anlände till Huskvarna. Där tog jag utan egentlig anledning ett par bilder av kyrkogården. Detta är väl den minst dåliga:
Lustigt nog kom denna kyrkogård att dyka upp i ett samtal som vi hade hemma på gården två månader senare. Här ligger nämligen släktingar till min ingifta farbror begravda. I alla år skötte hans mor gravarna, men när hon dog häromåret lyckades de övertala en annan släkting – som tydligen är präst i Göteborg – att överta ansvaret. (Jag undrade för mig själv om de inte känner till att man kan betala för gravskötsel om man bor långt bort och inte har tid att göra det själv. Dessutom är delar av den släkten förmögen, så råd har de säkert. )
Från Vätterstranden ser man inte endast Vättern utan även Visingsö. Åtminstone om man har goda ögon, och det underlättar om vädret är klart.
*
Åter i Västergötland kände jag som vanligt att Västergötland är Bästergötland. Även i grått väder har dess kullar och berg sin charm.
Här tror jag ganska säkert att det är Varkullen som ligger stilla i dimman.
Eftersom jag denna dag var mer ute efter att åka tåg än att hänga på järnvägsstationer, hade jag efter mycken vånda bestämt mig för att lyxa till det och köpa en SJ-biljett. Det skulle få mig att komma hem mycket tidigare.
7) Falköping 16:55 – Herrljunga 17:10 (tåg 175, X40-3731+3706)
Alltså köpte jag en biljett för 55 kronor och tyckte som vanligt att sträckan Falköping–Herrljunga är rätt intetsägande. Det är utan tvekan en av de tråkigaste av de järnvägar jag regelbundet reser med.
Här kommer två multipelkopplade X40-motorvagnar in till Falköpings central.
Grått inte bara på marken och himlen, utan likaså däremellan.
Man hinner inte mycket på en kvarts tågresa. Man ska hitta en plats, slå sig ned, sortera upp sig själv och sitt bagage, ta upp en dator eller en bok eller en korsordstidning eller vad som helst, avbryta sig för att visa biljett (vilket man i och för sig sällan behöver på SJ:s tåg, ty personalen lyser med sin frånvaro) … och så är det dags att stiga av.
8) Herrljunga 17:48 – Ljung 17:57 (tåg 3837, X12-3196)
Som den redan uttråkade läsaren redan har förstått, var skribenten vid det här laget ganska uttråkad själv. Resans sista ben från Herrljunga till Ljung kunde alltså inte komma snabbt nog. Jag ska inte klaga på småsaker, utan konstaterar bara helt hastigt att MTR:s nordgående eftermiddagståg från Båstad mot Stockholm var 14 minuter försenat, varför mitt sydgående tåg 3837 blev 6 minuter sent från Herrljunga.
Sedan var denna halvlånga dag till slut. Det var en resa som jag kunde både ha och mista. Hade jag stannat hemma, hade jag kunnat avnjuta någon sorts spännande specialtåg från Svenska motorvagnsklubben. Det körde nämligen förbi utanför knuten ett par gånger denna dag, och det är inte omöjligt att jag hellre hade hållit mig hemma i trakten om jag vetat om det.
Och när oktober närmar sig sitt slut, kan jag konstatera att denna länge uteblivna reseberättelse har varit ett ständigt dåligt samvete som nu äntligen är över…
Denna ganska avslagna resa beskrivs i fem texter:
- Sjöblöt i Skövde (Ljung–Herrljunga–Skövde–Nässjö)
- Nollad i Nässjö (Nässjö)
- Barnsligt i blötan (Nässjö–Vaggeryd)
- Vilsen i Vaggeryd (Vaggeryd–Nässjö)
- Avslagen i augusti (Nässjö–Falköping–Herrljunga–Ljung)
