(Detta är tredje delen av flera från samma resa. Länk till alla kommer att finnas längst ned i varje inlägg. Liksom i flera andra inlägg, kommer detta inte alls bara att handla om järnvägar. Här dyker sådana upp främst i slutet av texten.)
När jag lämnade Värnamo på morgonen den 3 augusti, hade jag som första mål att transportera mig till Store mosse. Denna nationalpark har jag många gånger sett från tåget och har i flera år velat se så att säga från marken.
Stora landsvägen tycktes mig alltför stor, så jag var glad när jag fann alternativa vägar nästan hela vägen. Först tog jag samma väg som kvällen före, det som måste vara den gamla landsvägen. Denna både inleds och slutar vid BAJ, Borås–Alvesta järnväg. Strax efter utfarten från Värnamo ser det alltså ut så här:
Denna väg leder genom Maramö. Var hade jag hört talas om den byn förr? Jo, min värdinna bekräftade att det var därifrån den tidigare centerledaren Annie Lööf kommer. ”Hennes pappa bor kvar där,” upplystes jag.
Detta faktum, att en känd person har koppling till orten, fick mig att nästan skämmas när jag fotograferade. Tänk om någon skulle tro att jag är nån sorts paparazzo eller stalker eller terrorist-in-spe!
Sådan är jag ju inte. Däremot var det svårt att inte fotografera, för det är en fantastiskt vacker trakt. Landskapet och vägen böljar i alla riktningar. På åkrarna bockade sig kornet artigt och påfallande många av gårdarna tycktes mig vara ovanligt stora och ovanligt välhållna. Men, som sagt, jag höll mig ifrån att fotografera bostadshus i onödan …
När vägen mellan Maramö och Hädinge korsar järnvägen, kunde jag inte avhålla mig från att pliktskyldigast fotografera.
Halvbommar med ljus och ljud, som synes.
Under mina dagar i trakten såg jag en väldans massa milstenar. Dessa har inte jättestor betydelse för dagens vägfarande – även om de faktiskt ger en ett hum om hur långt man har kommit – men rent logiskt måste deras närvaro betyda att landsvägen är gammal. Nybyggda vägar har liksom inte milstenar från 1800-talet.
1/4
Mil
Östbo Härad
År 1867
Avståndet mellan dessa är mycket riktigt en kvarts mil, vilket väl motsvarar en 2,8 km eller så. En fjärdingsväg, med andra ord.
Vägen, så som jag tolkade kartan, skulle vara just riktig väg hela vägen. En liten bit blev i stället skogsstig och precis där, mitt i skogen, möttes jag av en stor och i dubbel bemärkelse imponerande skylt:
Store Mosse
nationalpark
*
Jag inledde med ett besök på Naturum. Sådana brukar vara intressanta (tycker jag, som har besökt en tre stycken eller så). Här var det största problemet att man inte öppnade förrän kl. 11. Det förvånade mig, inte minst eftersom jag fördomsfullt inbillar mig att naturintresserade ofta är uppe med sol och fågelsång. Alltså häckade jag liksom tranor och storspovar utanför Naturum en stund innan de öppnade.
Besökare har man ganska gott om. Många kommer från närområdet, men vissa länder på kontinenten har också många turister i Sverige. Även här i en nationalpark gör sig kriget påmint, för jag antar att det är de många ukrainska flyktingarna som representeras av många nålar i det landet:
Det finns något nästan magiskt med mossar. De kan användas för torvbrytning (om vilket berättas mer här) och i detektivromanens värld kan utspelas mordgåtor där (som i en av Maria Langs sista riktigt välskrivna deckare Det är ugglor i mossen). För vandraren, cyklisten och den som är trött på vardagen, är mossen även en lisa för själen.
För nättroll och andra ohängda (som visserligen sällan besöker nationalparker) informerades om hur man på enkelt sätt kan hålla rovdjuren ute.
*
Sedan jag studerade geografi för precis 20 år sedan, har jag varit lite svag för istidens följder i vårt nutida landskap. Sanddyner är ett exempel. Här i trakten kallas de rocknar och kan ses lite varstans. Här är en:
Jag hade nu lämnat Naturum bakom mig. Det var inte så svårt, därför att det mesta av innehållet vände sig till barn. Reklam för nationalparker i allmänhet fanns där också, samt en del souvenirer. (Jag köpte en citronfjäril att sätta på kylskåpet och hade i köpeprocessen ett trevligt samtal med en sympatisk dam i kassan som gav vissa rekommendationer om vilka vandringsleder som kunde passa en cyklist.)
Mitt främsta mål för förmiddagen var att stiga upp på gångbron över järnvägen. Att fotografera därifrån skulle bli vackert oavsett omständigheterna i övrigt, men det var ju lämpligt att två tåg skulle passera med kort intervall kring kl. 12.
SJ:s tåg 332 och 337 möts tidtabellsenligt i Hillerstorp. Det är lite konstigt egentligen, eftersom de inte har något resandeutbyte där. Jag antar att det helt enkelt passar bra in i tidtabellen att de möts just där.
Ser ni tåget? Det befinner sig i kurvan in mot högmossen och kan anas på bilden när det vänder bredsidan till.
Här syns tåg 332 bättre. Det är Rc4 nr 1370 samt fem personvagnar.
Just under bron sitter kilometerskylt 159. Det är alltså 12 km från Värnamos utkanter och ytterligare några från Värnamo station.
Bara en liten stund senare kom alltså tåg 337 åt andra hållet. Det är en maffig utsikt också däråt.
(Rc4 nr 1340 men med bara fyra vagnar.)
Det slår mig när jag ser bilderna nu, att ett lämpligt arrangerat foto skulle bli en utmärkt bakgrund till en modelljärnväg. Man kan ha mossen med skogen i fjärran och så ett spår som försvinner i bakgrunden. (Ja, ju mer jag tänker på det, är det något som jag personligen skulle vilja testa någon gång i en okänd framtid.)
Tåg 337 susade vidare mot sydöst. För nästan första gången någonsin fick jag anstränga mig för att stanna tills tåget hade försvunnit. Det tog ju en sån himla lång tid!
När det här tågparet passerat skulle det dröja åtskilliga timmar tills nästa persontåg behagade visa sig. Godstågens tidtabell kan jag som lekman tyvärr inte längre se. Annars hade jag kanske ställt mig på lämplig plats och beskådat ett sådant också.
Efter att jag hade läst en informationsskylt om att man stundom bränner ned delar av mossen, blev nästa mål Hillerstorp. Där skulle jag komma att få en härlig middag och fotografera ett annorlunda stationsområde.
Här kommer att finnas en förteckning av alla blogginlägg från denna resa när alla dessa är skrivna.
Kommentera