Återigen gjorde jag den 10 juli en resa in till Borås. Det gällde att utnyttja sista dagen på 30-dagarskortet och dessutom skulle jag till fotobutiken för att ta nästa steg i ett av sommarens projekt.
Mina ärenden var klara i tid och jag fick vänta på stationen. Där stod det blivande tåg 3836 redan inne och jag hade kunnat kliva på långt före avgångstid. Men det var fortfarande varmt och ganska skönt, så jag satte mig på en bänk utanför.
Jag har noterat att tidtabellen för Västtågen mellan Herrljunga och Borås är lagd så att tågen så att säga möts på Borås C. När ett sydgående tåg kommer in från Herrljunga, tar det bara någon minut innan ett annat tåg går norrut. Där kom alltså tåg 3849 (eller 23849 som det rent tekniskt hette denna dag) farande och X12 nr 3222 ställde sig på spår 1.
– Jaha, tänkte jag. I dag är det inte bara någon minuts lucka mellan tågen. För det är nästan 10 minuter innan mitt tåg ska gå.
Den där luckans innehåll blev snart uppenbart, när ett av Hector Rails tomma timmertåg nr 46718 slamrade förbi. Dessa tåg går dygnet runt fullastade söderut till Värö bruk (vilket ligger i trakten av Varberg) och går lika regelbundet norrut. Då är den formella destinationen varierande. Kil, Uddevalla och Falköping har jag sett, men jag misstänker att man rent praktiskt ska till samma ställe någonstans norröver.
Snart satt jag i alla fall på tåget (och skrev ned min text om punkaren och mamman från senast). Jag var genast så inne i mitt skrivande att jag knappt märkte att vi rullade norrut och inte såg just något utanför.
– Hä? Har vi passerat Knalleland utan att jag ens märkte att vi stannade? tänkte jag.
Inte förrän vi var i Fristad, tittade jag ut på allvar.
– Åhå! Här är ju Hectors tåg igen!
Det kändes lite udda, att trafikledningen gjort sig besväret att skicka ut godståget före persontåget, för att sedan låta tåget stå i Fristad så att vi kunde köra förbi.
– Ett tomt godståg går ju väl så snabbt som en motorvagn som stannar flera gånger på vägen, var min självklara slutsats och grunden för min förundran.
Förundran varade bara till Borgstena, fem minuter senare. Denna station som efter upprustningen häromåret äntligen fungerar som mötesstation igen, har ett ytterspår som är välanvänt denna sommar. Spår 2 saknar plattform men för tågmöten är det utmärkt. Ja, enligt vad jag har hört, rymmer mötesspåren i Borgstena och Ljung rentav längre tåg än hela Borås C.
Här stod nu ännu ett timmertåg från Hector Rail. Denna gång var det ett lastat sådant, som alltså skulle gå söderut. (Om jag hade skyndat mig med kameran, hade jag kunnat fotografera några fyllda timmervagnar genom fönstret, men hur spännande hade det varit? I gengäld noterade jag i efterhand att det hade tågnummer 46707, vilket inte är så spännande det heller.)
– Logiskt, tänkte jag nu. Om de hade skickat i väg godståget norrut före oss, hade det nog tvingats vänta i Borgstena och då hade vårt persontåg blivit försenat.
*
När mitt tåg närmade sig Ljung, fick jag hiva ner datorn i väskan och skynda mig av. Jag flinade lite åt mig själv, för det var på nätten att min uppmärksamhetsbrist hade lett till att jag glömt att stiga av.
Det har sina sidor att bo granne med stationsområdet. Dessa sidor är enbart positiva och nu hastade jag bara hem för att tömma ur väskan på somligt och hämta upp ett nytt objektiv. Åter på stationen, skyndade jag över till bortre plattformen.
– Puh, jag hann hit. Nu ska jag bara vänta på att se om jag också kan bli förbigången av Hectors tåg, precis som det blev förbigånget av mig för en stund sedan.
Det var en ganska härlig eftermiddag. Temperaturen var kanske en 23 grader eller så. Himlen hade mulnat och det förutspåddes regn. Ännu verkade detta inte riktigt nära och – som sagt – jag hade så kort bit att gå att inte ens ett plötsligt hällregn eller åskväder skulle bli annat än en kul grej.
Var var nu tåget? Inte en aning av det såg jag och bommarna höll sig uppe. Men ett 200 mm-objektiv kan verka som en effektiv kikare och snart såg jag tåget i fjärran.
(Det ser närmare ut på bilden, för, som sagt, man kan zooma in mycket .)
Jag antar att det fanns någon säkerhetsmässig anledning till att Hectors godståg väntade så länge på linjen. Ville man inte ställa sig tvärs över växeln? Eller …
Härnäst gick bommarna ändå ned. Och norrifrån rullade en helt vanlig X14 nr 3229 in på spår 2.
Då först, började även Hectors tåg nr 46718 röra på sig där borta. Mycket långsamt gick det till en början.
Det accelererade, men accelerationen var inte hög när det passerade växeln, nådde fram till korsningen med vägen, närmade sig stationshuset och passerade mig.
Loket hade nummer 243.103 och namnet Stephenson, tänka sig.
Logiken var ganska god. Förmodligen finns det en säkerhetsaspekt som gör att det inte heller var tillåtet att stå tvärs över den södra växeln när ett mötande tåg anlände till stationen. Genom att stå där borta på linjen och invänta det mötande tåget, behövde det inte stå i vägen för passagerare som skulle gå över spåret till resandetåget. Hela det långa godståget hade ju inte fått plats inne på spår 1 utan att spärra plankorsningen.
Det där Västtåget 3831 som nu stod och inväntade avgångstid, är ett lustigt tåg. Det går varje eftermiddag den här sommaren och har en unik tidtabell. Färden från Herrljunga till Borås brukar ta 38 eller 40 minuter och då har man räknat med att varje uppehåll tar 1 minut. För detta tåg tar hela resan 68 minuter. I såväl Ljung som Borgstena har det nämligen långa uppehåll, på 13 respektive 17 minuter. Naturligtvis är det för att underlätta för den omfattande godstrafiken, så att det ska finnas plats för möten. Ofta blir mötena av, men lika ofta tycks de där extrainsatta uppehållen ”gå tomma”. Den här dagen var mötet raskt avklarat.
Jag blev kvar så länge tåg 3831 stod vid plattformen. Säkert undrade lokförare och tågvärd vad jag var för en knickedick som hade slagit mig ned där borta utan att planera att åka med.
Men någon knickedick var jag inte, utan bara en lite nördig och funderande fotograf och skribent.
*
