Jag hade äran att tillbringa ganska precis tre dygn i Skaraborg härförleden. Där går tågen inte riktigt som vanligt under sommaren 2019. Skälet är att man håller på och bygger nya förbigångsspår.
Efter vad jag förstår, fick Falköpings kommun en fråga från Trafikverket om var dessa nya spår bäst kunde placeras. Någonstans mellan Falköping och Stenstorp, tror jag att instruktionen var. Kommunen föreslog en plats just norr om Falköping C.
Oavsett om det gick till exakt så, är det exakt där som spåren nu byggs. Jag hade i måndags den 29 juli hoppat av mitt tåg i Falköping och cyklade norrut, så i flera kilometer hade jag spåren inom synhåll. Snart såg jag hur byggplatsen växte upp intill mig. Det tåg som jag nyss hade lämnat och mycket väl hade kunnat fortsätta med, kom så sakteliga körande på det enda öppna spåret.
Ja, för det gick inte direkt raskt undan. Lyckligt är det, eftersom det har skett alldeles för många olyckor då banarbetare har kommit i vägen för passerande tåg.
I rubriken använder jag ortnamnet Friggeråker. Precis var gränsernan mellan å ena sidan Falköping och Friggeråker, å andra sidan Friggeråker och Torbjörntorp går, vet jag inte. Men då jag steg av min cykel på en mindre landsvägsviadukt efter att just ha passerat utbyggnaden, torde jag ha varit i Friggeråker.
Söderut, i riktning mot bygget, såg det ut som följer:
Mycket spår blir det och ännu mer kontaktledningsstolpar. Det är inte konstigt att det är lättare att ta lyckade bilder utmed spår som (ännu) inte är elektrifierade.
Norrut sträckte sig Torbjörntorps kyrka högt över alla elledningar i trakten.
Innan jag lämnade platsen fotograferade jag en lustig installation. Det vill säga, jag tyckte då att den var lustig, men i efterhand har jag förstått att detta är standardprocedur. Signalerna var riktade rakt ut i geografin och kunde inte urskiljas av någon lokförare, men det är ganska förnuftigt att på det sättet visa att de ännu inte är i bruk. Så det är inte så komiskt roligt som jag tänkte. :)
Några tåg passerade inte under de minuter jag stod där, men det var inte heller att vänta. Bara ett spår var i bruk och då kan man inte räkna med mer än en 5-6 tåg i timmen.
Strax efteråt hörde jag däremot hur det susade i rälsen och jag slängde upp min kamera. Mycket sus var det, men inte mycket tåg. Bara ett ensamt gult Rc-2 med det underliga numret 001 och representerande Tågab.
Därefter lämnade jag järnvägen för den dagen och fann i stället sommaren på åkrar och i berg.
(Sannolikt är det Plantaberget i fonden, ty jag anar ett annat berg där bakom.)
*
