När jag var inne i en secondhandbutik för en tid sedan, fann jag ett pussel vars motiv utgjordes av en Sverigekarta. Eftersom jag mindes hur mycket jag som barn tyckte om ett liknande pussel hos min farmor, tänkte jag att det kunde vara en lämplig present till mina syskonbarn. Åtminstone de två äldsta är nämligen i en ålder då de kan ha glädje av både pussel och geografikunskaper. (Ja, ur den aspekten har jag ännu glädje av farmors pussel, eftersom jag lärde mig mycket som jag ännu minns.)

Men först måste jag förstås provlägga pusslet för att försäkra mig om att det är komplett. Det gjorde jag i går kväll. Så här blev resultatet:

 

Suck. Det fattades alltså en bit där i Östersjön mellan Gotland och Balticum.

Men vad har pusslet här i järnvägsbloggen att göra? Jo, vad är det jag ser i södra Lappland...?

 

Visst är det en rälsbuss som skumpar fram längs Skellefte älv. Sannolikt gör den en av sina dagliga turer längs någon av de norrländska tvärbanorna, om än aningen söder om Arvidsjaur–Jörn.

Bland alla typiskt lappländska företeelser, såsom samer, renar, fiske och timmer, har konstnären Eric Bojs alltså placerat in en rälsbuss. Är det ett fordon av Hilding Carlsson i Umeå månntro?  Möjligen, för det liknar inte en klassiker ur Y6-generationen.

Det tyckte jag var en rolig upptäckt sådär på fredagskvällen. Väl i klass med lyckade diskuskast och 10.000 m-lopp i friidrotts-VM. :)

Att jag väl knappast kan ge bort ett inkomplett pussel är en annan femma. Jag får hitta en annan present till barnen.

 


 

Just det ja. Som bonus lägger jag in en detaljbild av egentliga Götaland. Den som känner sig hågad kan försöka reda ut hur konstnären har tänkt sig Västergötlands stadsprickar och stadsnamn. Själv tycker jag nämligen att det ser tokigt ut.

 

 

Arvidsjaur-Jörn, kartor, mest på skoj, om mig, pussel, rälsbuss,

Buss nr 371 går mellan Varekil och Tuvesvik, via Ellös.  Några gånger per år reser jag med den bussen och reagerar alltid på att det är den enklast utrustade buss jag har sett på den här sidan sekelskiftet.  Det är i sin tur mycket passande eftersom det är högst ett halvdussin passagerare ombord.

Men så i dag, när jag kliver på, är bussen fullsatt.  Närmare bestämt finns det ett fåtal lediga sittplatser men i gengäld är hyllor, gångar och andra utrymmen upptagna av stora som små resväskor.  Ja, det är semestersöndag men klockan är ändå bara 11.38.  Vad som påverkar lika mycket som veckodagen är emellertid det faktum att IFK Göteborg har hemmamatch och dess nuförtiden välbeställda supportrar har sommarhus i Bohuslän…

Det är då jag utbrister, när jag trängs bland väskor och trötta passagerare:
– Sätt in Itino på den här sträckan!
Dessvärre slår det mig sedan att Orust är lika järnvägslöst nu som det alltid har varit.

 

 

Itino, Orust, mest på skoj, om mig,

Stiger ombord på tåg 7360 från Borås till Göteborg och upptäcker Chris Härenstam på en av platserna.  Eller?  Nej, det är det väl inte, men de är bra lika.  Sedan upptäcker jag att resenären i fråga är betydligt yngre och det är bara ett härjat yttre som gör att han påminner om den medelålders journalisten.

Tåget stannar i Sandared, rullar förbi Rödberg och når Bollebygd.  Där står en ung kvinna med barnvagn och ska stiga ombord.  Vad gör Chris jr då?  Jo, han ska av och lyckas på något sätt välta hela barnvagnen.  Den slår en halv kullerbytta varpå barnet ramlar ur.

Stackars Chris, han blir förfärad, klirrar med plastpåsen och stammar blygt.
– Hur gick det?  Det var inte meningen alltså.  Jag… gick det bra?

Efter omständigheterna gick det bra och vad jag kan se höll både flaskorna och bäbisen.  Men barnet gråter, mamman tar upp det i famnen och går ombord, en annan resenär kommer springande och lyfter med Chris hjälp upp vagnen på tåget.

Sedan kan vi lämna Bollebygd för den här gången.

Bollebygd, GBJ, Göteborg-Borås, möten,