Hur många frågesporter har inte använt sig av det lustiga sammanträffandet att Lima ligger både i Peru och i Västerdalarna? Jag har känt till detta sedan jag var barn, ty min geografiska själ mognade tidigt.
Ungefär lika länge har jag även vetat att Lima var namnet på en modelljärnvägstillverkare. Som barn bläddrade jag gärna i leksakskatalogerna som med jämna mellanrum kom i brevlådan och på den tiden ansågs modelljärnvägar vara en leksak. Någon modelljärnväg fick jag inte – önskade mig väl inte heller – och förutom de två gånger som pappas och farbrödernas gamla Märklin plockades upp ur kartongerna, var modelljärnvägar inget som jag egentligen tänkte på.
När jag nu, de senaste tio åren eller så, har haft modelljärnvägar i sinnet på ett mer genomtänkt sätt, har jag genomgående lagt märke till fenomenet och vet mycket väl att Lima egentligen inte finns längre.
Därför fick omgivningen se mig i ett varmt leende när jag på Emmaus hittade denna utvidgningssats:
Den låg inskjuten på en hylla, nästan omöjlig att se, men jag drog alltså fram den i ljuset och tittade efter. Ett italienskt märke var det och det var härligt att se hur italienska språket fick synas framför både tyska och engelska. Men hur såg Limas spår ut?
Nej, någon modelljärnväg av märket Lima kommer jag aldrig att ha. Och om jag händelsevis skulle råka bygga mig en anläggning i skala H0, skulle jag inte använda spår av Limas tillverkning. De ser för plastiga ut och det går väl ihop med vad jag hört sägas någon gång: även om det egentligen inte var något fel på Limas modeller, ansågs det vara ett lågprismärke.
Om jag börjar rota i kartongerna i källaren kommer jag nog att hitta en eller ett par av de där leksakskatalogerna från 80-talet. Det kommer att bli en intressant upplevelse – och jag kommer nog att le lika mycket som när jag besökte Emmaus på Knalleland i Borås i maj 2023.
*
