Jag hade så gott om tid denna dag då jag skulle cykla från Rävlanda till Lerum, att jag hade kunnat stanna någonstans och fotografera fler tåg. Det gjorde jag inte. Jag har, som sagt, andra intressen också. Ett av dem är att koppla av och cykla på vägar där icke endast naturen är fri, utan så ock tanken.
Detta är emellertid ingen lyckad vägbeläggning:
Denna vägren, mellan Hindås och Härryda, vore cykelvänlig om den inte vore asfalterad tre gånger. Suck, var de för snåla för att lägga på några decimeter asfalt till?
Vägen förbi Härskogen har jag åkt i bil flera gånger. Det förvånade mig faktiskt är den är så pass kort. Inte alls många kilometer blev det. Naturen är huvudsakligen inte något extra om man cyklar på landsvägen. Däremot är det rätt härligt när Stora Härsjön vecklar ut sig intill vägen.
Hur var det jag skrev i den lilla anteckningsboken som Oscar gav mig i julklapp? Jo: ”Vem behöver åka till havet när inlandet finns?”
Sedan var det bara att fortsätta uppför backarna till Lerum, där det vankades treårskalas med grillad mat, tårta, smultron och presenter.
Nu råkar det vara så att detta var första gången på länge jag träffade de flesta av mina syskon och föräldrar. Eftersom jag är lycklig nog att fylla år på årets bästa dag, fick även jag ta emot ett par presenter så här lite i efterhand. Först mottog jag andra delen av Henrik Berggrens Landet utanför (som förresten börjar med en redogörelse för Gubbero-olyckan hösten 1940). Och kan man tänka sig – sedan ramlade det fullständigt oväntat in en raritet!
Ticket to Ride: Göteborg är en privat framtagen version. Den är tryckt och såld för självkostnadspris, eftersom rättighetsinnehavaren inte tillåter något annat. Detta är tredje upplagan, tror jag, så den torde vara fullt spelbar. Vi får se när jag öppnar förpackningen och testar … Jag kanske tar med den till moderskapet vid tillfälle, ty det tycktes finnas intresse på den kanten.
Så väldigt livat blev det inte i Lerum denna gång. Den här sena eftermiddagen föråt jag mig på hamburgare och tårta, så barnen fick ha det livat utan mig. Inte ens en boll sparkade jag på.
I stället tackade jag för mig och cyklade till stationen. Där var stilla och vackert med en lågt stående sol bakom buskaget.
(X61 nr 413 som tåg 93572 på sträckan Partille–Alingsås anländer till Aspedalen.)
Nästa gång berättar jag mer om hur det är vackert i Västergötland.
