Detta är andra delen av flera om min resa den 28 juni 2023.
Jag hade fått för mig att resa till Töreboda. Vad jag skulle där att göra, visste jag inte, men dagen innan hade jag inte gjort något vettigt alls (utom att säga upp mitt usla elavtal), så jag hade ett behov av att uträtta något.
Töreboda är en av de stationer som har lyxen att ha en stationssignatur på bara en bokstav. Och eftersom jag nu åkte dit och tillbaka, får rubriken alltså bli T t.o.r., vilket i förstone ser ut som rena tramset. (Man har inte roligare än man gör sig.)Det är ganska lätt att åka tåg till Töreboda om man accepterar att resa med SJ:s egentrafik. Då får man betala biljetten själv. Har man däremot redan ett Västtrafikkort och vill utnyttja det, går Västtågen bara i rusningstrafiken och man får i övrigt ta en omväg med buss.
Denna dag skulle jag komma att resa med sju färdmedel. Om det första berättade jag redan i går. Sedan väntade jag således en stund i Herrljunga på ett tåg som skulle ta mig till Mariestad. Ett besök på Hemköp resulterade i sallad och choklad, innan Y31 nr 1413 rullade in på spår 6.
Med tåg 3302 reste jag i väg. Tåget var ett av de roliga som stannar på alla hållplatser längs sträckan om någon så önskar. Jag gjorde följande noteringar under min resa till Mariestad:
- Uppehåll i Vedum (möte med tåg 3821 Vänersborg–Herrljunga), Vara, St Levene, Järpås, Framnäs city, Lidköping, Filsbäck, Råbäck (med hela 9 avstigande!), Hällekis, Lugnås (påstigande eller inväntande av tidtabell?), Mariestad.
- Inget uppehåll i Håkantorp, Lovene, Källby, Blomberg, Trolmen, Forshem (där det står ungefär två arbetsfordon på spår 1; vi passerar på spår 2, medan spår 3 är tomt), Österäng, Äskekärr.
Som jag satt där på tåget och studerade listen där alla kommande hållplatser radades upp, lade jag även märke till att detta tåg av någon anledning inte hade uppehåll i Torved. Denna gamla järnvägsknut på Kinnekullebanans nordligaste del, har sagts vara den hållplats som mest sällan faktiskt har resenärer. Hade man kanske stängt hållplatsen? Nej, nu i efterhand ser jag att vissa tåg stannar för resande där. Konstigt är det därför, att det finns tåg som erbjuder uppehåll på 23 hållplatser och stationer mellan Herrljunga och Laxå, men inte låter folk stiga av på den 24:e. Ologiskt, helt enkelt.
En trevlig sak som jag upptäckte i samma uppräkning av hållplatser, var att det stod just ”nästa hållplats […]” i stället för ”nästa station”. Tyvärr var jag inte uppmärksam på Forshem och Mariestad som ju faktiskt kan kallas stationer. Kallades dessa också hållplatser? Läge att göra en ny resa på den här banan, tror jag minsann. 😊
Filsbäck var en av de hållplatser jag senast cyklade förbi på avstånd. Nu tog jag en bild genom fönstret när tåget faktiskt stannade här.
”Station”? Bu.
Hur roligt var det att resa på Kinnekullebanan i 103 minuter? Nja, måttligt roligt. Det var helt enkelt intressantare härom veckan, när jag skulle stiga av på vägen, cykla och fotografera. Nu var det en småtrevlig tågresa, men inte mer. Jag hade lika gärna kunnat åka någon annan sträcka.
Genom fönstret såg jag Kinnekulle på avstånd, någonstans mellan Hällekis och Forshem.
Det talas i järnvägskretsar ofta om tågen som går ”över kullen”, men det saknas sannerligen en hel del till toppen. Kinnekulles högsta punkt – ”Högkullen” – ligger mer än trehundra meter över havet. Järnvägen passerar nog inte ens etthundra …
Vad som också slog mig, är att omgivningarna här mellan Hällekis och Mariestad, stundtals är väl så vackra som på den klassiska västra sluttningen av berget. Det skulle nog vara trevligt att göra en tur med cykel på den sträckan också.
Det här är liksom mer min naturtyp än de där insjöhamnarna vid Vänern.
Äskekärrs hållplats har jag säkert visat förr, men den är pittoresk och lite söt.
I Mariestad lade jag som förr märke till diverse industrispår. Här tänker jag alltid på en intressant artikel i Modelljärnvägsmagasinet för många år sedan, där redaktören hade ritat upp ett spårplansförslag utifrån Mariestads intressanta nuvarande och tidigare järnvägsnät. På ett av spåren går fortfarande godstrafik, vilket väl vore intressant att dokumentera.
Tre nedklottrade vagnar stod ute på spår 10 eller vad det kan vara.
Jag steg alltså av på Mariestads station. Ulliga moln lekte på himlen som denna dag var ganska blå. Just i dessa fattiga minuter, hade ett hörn av ett sådant moln lagt sig över stationsområdet, så det blev riktigt roligt att fotografera.
Tåg 3302 stannade bara till som hastigast innan det rullade vidare mot Hasslerör, Lyrestad, Hova, Gårdsjö och Laxå.
För egen del gick jag in till centrum, sneddade över torget, råkade köpa en bok på bokhandeln och återvände sedan till stationsområdet. Såväl Klings glass som domkyrkan som aldrig haft en biskop, hamnade på bild i en stad som jag skulle vilja utforska mer en annan gång.
Åter vid Mariestads station slog jag mig ned och åt min sallad som jag köpt redan i Herrljunga. (Den smakade så där. Faktiskt inte bra alls. Att ligga och mojsa till sig i värmen i nästan tre timmar, är ingen höjdare för sallad.)
Därefter steg jag ombord på en buss på linje 504 mot Töreboda. 25 minuters resa väntade innan jag skulle vara framme. Rena racerbussen var det så snart vi hade lämnat staden och kommit ut på landet. Vägen löper nämligen raka spåret i större utsträckning än de flesta järnvägar, och stundtals är utsikten fin.
Där låter jag mig nöja för i dag. I Töreboda fanns det så mycket att se, att det blir utmärkt för en separat text nästa gång.
*
