Om den här våren och sommaren 2020 hade varit som andra vårar och somrar, hade jag kanske tittat till gården, skogen och berget fler gånger än vad som blev. Helt säkert hade mina besök åtminstone blivit långvarigare. Men den stora födelsedagsfesten i maj, till vilken inbjudan kom i slutet av februari och på vars inbjudan jag svarade två veckor senare ("jag kommer, med reservation för eventuella karantänsbestämmelser :)"), blev inställd tre veckor senare. Visserligen trotsade jag instruktionerna och vandrade förbi i försommartid, på en heldagsutflykt med tre bussar och tre tåg, men det var en synnerligen kortvarig visit. Och det årliga sommarbesöket på en tre-fyra dagar, kom att inskränka sig till tre-fyra timmar den 3 augusti.
På de timmarna hann jag i alla fall placera ut mina skor på en passande plats.
Här går inga spår i dag och har inte gjort det sedan 1962. Ja, jag kan inte ens svära på att det var exakt här spåren gick, men felet torde inte vara större än fem meter åt endera hållet. När detta skrivs, har jag ännu inte haft på mig skorna som jag samma dag hade köpt i Herrljunga, där en av mina två skobutiker befinner sig (den andra ligger vid Trätorget i Falköping), men det är ju skönt att veta att de har kommit till användning på något sätt …
Nästa vy har jag visat igen, men eftersom jag ser det just som en vy, trots den ändliga horisonten, och jag tycker att den är vacker, visar jag den igen, för mig själv att vila ögonen på fram i vinter.
Förr transporterades spannmål här på Lidköping–Skara–Stenstorps järnväg. Det är svårt att transportera spannmål på en järnväg som inte längre finns, men människor behöver mat också i motorismens tidsålder, så spannmålen finns och växer även där det en gång låg en banvall tvärsöver åkern.
Härefter blir det inga fler järnvägar i dag. I stället minns jag hur förvånad jag blev över att äta både årets första körsbär och årets första krusbär i den här trädgården, vid det här huset.
Och inte hade jag kunnat ana att jag denna sommar inte skulle komma närmare mitt berg än så här:
Men så blev det, ty blott naturens och trädgårdsrabatternas blomster äro av människors virus opåverkade.
Om dessa platser har jag förr berättat t.ex. den 26 september 2013 och den 4 juli 2018.
