Svenska banor

Detta är trettonde och sista delen från resan till Värnamo i augusti 2024.  Länk till alla kommer att finnas längst ned i varje inlägg.

Under sommaren 2024 var Värnamo station inte precis någon idyll.  Ombyggnad av ett eller annat slag gjorde att vissa plattformar var avstängda och … ja, rent generellt såg det skräpigt ut vart man än vände sig.

För n:te gången i ordning [där n går mot oändligheten] önskade jag att det hade gått cykelvänliga lokal- eller regionaltåg mellan Värnamo och Borås.  Då hade hemresan gått på ett par timmar.  Nu tog den hela dagen, en åtta timmar eller så.

Det var tydligen en ganska händelselös resa, ty nu, många månader senare, minns jag inte just något.  Jag har mina sparsamma anteckningar och ett antal bilder, vilka jag förstås kan utgå från. 

Första benet var Värnamo–Nässjö med Y31–1401 som tåg 7632.  Här passerades bland annat Hok, som jag ju så ofta nämnt men aldrig besökt.

I Nässjö kan det nog ha varit som så att jag hade lyckan att inte behöva tränga in cykeln i några hissar, utan tåget från Värnamo anlände till samma plattform som mitt anslutande Västtåg skulle avgå från.  Nässjös perronger är ju sinnrikt konstruerade.  Det finns visserligen massor av spår, men en plattform kan användas till tre eller fyra spår, vilket spontant tycks omöjligt.  I Nässjö lyckas man, varför det är enklare för många resenärer och billigare för den som ska bygga rulltrappor, hissar och skyltsystem.

Men även om jag nu inte behövde byta plattform, kunde jag placera cykeln vid eller på tåget och ta en sväng upp på gångbron och avnjuta smålandsmetropolen en sista gång denna sommar.

Resans andra del var Nässjö–Falköping med tåg 7224 i form av X50–3291/9060.  Hur många bilder har jag tagit på Vättern när jag rest genom Jönköping?  Massor, så klart.  Här är en till, för omväxlings skull med lite extra flärd i förgrunden:

Hur många bilder har jag tagit på kullarna och bergen mellan, säg, Vartofta och Falköping?  Också en hel mängd och det är inte utan anledning.  Dels signalerar de (på ett helt annat sätt än skogarna i Habo och Mullsjö) ”välkommen till Västergötland och Skaraborg”, dels sticker de här formationerna – Varkullen och Storkebackarna – upp precis lagom högt över slätten.  En aning mer än 250 meter över havet, faktiskt.

Denna dag såg jag mer än önskat av Falköping.  Här väntade hela 3 timmar och 36 minuters uppehåll i staden.  Naturligtvis gick det tåg under det intervallet, men för den som reser med cykel duger inga tåg inom SJ-s egentrafik.  Och Västtågen hade denna sommar konstiga uppehåll mellan morgon och eftermiddag.  Jag såg framför mig hur Västtrafiks trafikavdelning lutade sig tillbaka med händerna bakom nacken.  ”Spelar ingen roll att våra tåg pausar; folk kan lika gärna åka med SJ-s tåg.”

Med en inte så fullpackad cykel hade jag kanske tagit nästa ben på cykel i stället för tåg.  Någon gång ska jag göra det, men den här dagen gjorde jag det inte.  Jag kunde ju hänga kring stationen och skriva blogginlägg, gu’bevars.  Men till att börja med noterade jag att det var middagstid och jag kunde jag cykla in till centrum – om än cykeln alltså var överpackad – och äta där på en restaurang vid torget.  Något asiatiskt blev det.

I väntan på resan vidare, satt jag på en bänk vid det K-märkta stationshuset.  Himlen var blå och så var även tågen.  Här är hela fem blåmålade Reginor:

En sjätte kom snart inrullande söderifrån.  Det var X52-9074 som kom in från Nässjö/Jönköping och skulle fortsätta mot Herrljunga/Göteborg som tåg 7278.

Jag antar, när jag tänker på det många månader senare, att jag hade kunnat häcka i Nässjö i väntan på det här tåget, i stället för att ta ett annat tåg första biten.  Men, som piloten ju sade: man ska alltid försöka resa så långt man kan när man kan.  Dessutom hade jag häckat i Nässjö två dagar tidigare.  Sedan är det ju så, vilket den vet som följt mina texter här under åren, att är jag bara i Falköping, är jag så gott som hemma.  Med en cykel här, går det ingen nöd på mig ens om det utbröte kärnvapenkrig.  (Nåja, det kanske är en överdrift, men bara en liten sådan.)

Ja, så stod jag snart på plattformen i Herrljunga, cykel grå och jag.  Lagom länge hängde jag där och fotograferade såväl cykel som ett tågsätt.  Inte den vagn som jag skulle resa hemåt med, utan en annan.  På väg mot Uddevalla, månne?

I stället satte jag mig på X14-3224, som skulle mot Borås och kanske Varberg som tåg 3837.  Själv skulle jag ju bara till Ljung, vilket från Herrljunga är en liten tur på tio minuter eller så.

Och eftersom jag inte hade något bättre för mig, kunde jag hänga mot fönstret och fotografera augustisommarens skönhet.

Därmed var min resa slut.  Även sommarlovet närmade sig upplösningen och jag skulle inte göra många ytterligare turer innan jag var tillbaka i selen.  Kanske kommer jag att nämna något av det här, en eller annan gång i framtiden, kanske gör jag det inte.

Men den här redogörelsen är sent omsider äntligen slut. :)

Om min resa till Värnamo 2024 berättas i 13 bloggtexter:

1. Prolog (Ljung–Värnamo 2 augusti)
2. Kortkort rekognoscering (Värnamo 2 augusti)
3. Järnvägen över mossen (Värnamo–Hillerstorp 3 augusti)
4. Hillerstorp (3 augusti)
5. Omvägar runt Store mosse (Hillerstorp–(Klevshult) 3 augusti) [med inga järnvägar]
   
6. Verkliga tåg vid overkliga vägar ((Klevshult)–Hörle–Värnamo 3 augusti)
7. Före detta industrispår (Värnamo 3 augusti)
8. Tågbyten till ett sömnigt Sävsjö (Värnamo–Sävsjö 4 augusti)
9. Några timmar i Nässjö (4 augusti) [med nästan inga järnvägar]
   
10. Spetsvändning i Eksjö och tågbyte i Vaggeryd (Nässjö–Eksjö–Värnamo 4 augusti)
11. I socknar utan järnväg (Värnamo–Dannäs–Tannåker–Vittaryd–Värnamo 5 augusti) [med nästan inga järnvägar]
    
12. Återsedd banvall (Vittaryd–Värnamo 5 augusti)
13. Epilog (Värnamo–Ljung 6 augusti)