Det var för något år sedan som det dök upp ett tema i järnvägsforumet Postvagnen, där de intresserade ombads lägga upp järnvägsrelaterade bilder från sin arbetsplats. För dem som faktiskt arbetar i järnvägsbranschen var det ju lätt, likaså för andra som råkade ha järnvägen som granne.
För egen del funderade jag en stund. Nej, skolan där jag arbetar har ingen järnvägsanknytning vare sig direkt eller indirekt. Fanns det mer långsökta kopplingar? En elev hade som del i ett konstprojekt hängt upp en bild av en snöig banvall men även om bilden var så vacker att jag faktiskt hade fotograferat av den, var det inget att reproducera i ett webbforum. I de imponerande gamla väggmålningarna i aulan kunde man säkert hitta något som hade med tåg att göra, men... nej, det var inte heller tillräckligt intressant.
Men så stod jag en morgon i sal 308 på en lektion där jag inte hade särskilt mycket att göra utan kunde se ut genom fönstret och låta blicken vila någonstans i fjärran. Då såg jag plötsligt och oväntat ett gult streck röra sig bland träden på sluttningen till den ås som staden är grundad vid.
Vad i all sin dar? Jo, tänka sig, det gick att se tåg på jobbet!
Den där salen har jag besökt en eller två gånger varje vecka både förra läsåret och detta. Snart nog varje gång har jag kastat en blick genom fönstret men något tåg har jag inte sett. Jag insåg ganska snart att det inte fick vara löv på träden. Inte heller fick det förstås vara dimma eller snö i luften och förmodligen skulle även regnväder störa sikten.
Av skolans många salar, säkert ett femtiotal stora och små, var det dessutom bara 308, på översta våningen och med förhållandevis oskymd sikt västerut, som kunde ge möjligheten. Alltså vore det en rolig utmaning, tänkte jag, att ta med sig kameran dit och vänta in ett lämpligt tåg därifrån. Men när? Skolan är trångbodd och en prima undervisningssal som 308 är aldrig tom under dagtid.
Så klart skulle jag kunna gå dit en ledig dag, men sådana har man flest av från april till augusti och då är det löv på träden. En massa lördagar och söndagar skulle förstås kunna fungera, men för det första är skolan larmad större delen av dygnet och för det andra... tja, jag var väl helt enkelt inte tillräckligt motiverad.
Men så blev det sportlov. Jag var i tjänst och deltog i en av de få verksamheter som faktiskt var i gång men i onsdags smet jag ifrån en liten stund, tog fram nya kameran och skruvade i ett teleobjektiv. Uppför trappan och så ställde jag mig på pass innanför fönstret i sal 308.
Det var strax före 13.00 onsdagen den 15 februari 2017. Den bana jag nu stod och studerade, var de första kilometerna från Borås mot Göteborg (eller omvänt). Klockan 12.58 skulle tåg 332 gå västerut. De vackra Kust-till-kusttågen har jag fotograferat åtskilliga gånger men trots att jag spanade så att ögonen sved, såg jag inget tåg denna gång. Var det försenat, så som SJ:s tåg ofta är? Det skulle möta ett ostgående västtåg i Sandared och riskerade jag nu en situation där detta tåg också blev försenat?
Nej, klockan 13.12 såg jag ljuset där borta i fjärran. Västtåg 7349 var på ingång...
Jag hade inte varit säker på att det fanns en möjlighet att se tåget redan där det går nästan parallellt med riksväg 40, men så var det alltså. Fågelvägen är det 2,7 km dit, kanske ytterligare något hundratal meter, och jag fascineras fortfarande av att inte bara tågets silhuett utan även frontljusen syns så tydligt.
Nästa bild tog jag 20 sekunder senare, efter att tåget passerat bakom stadshuset och Ramnaparkens bergknalle och befann sig kanske 2,1 km bort. Mitt i bilden syns tåget, men det är inte mer heller.
Om jag klipper ut bara den del av bilden som innehåller tåget, blir det visserligen lite suddigt, men det kanske är för att fokus ligger på trädet i förgrunden...
Efter ytterligare åtta sekunder befann sig tåget förmodligen knappt 2 km från mig och en solreflex gjorde det för ett ögonblick ännu tydligare.
(I bildens högra del syns tornet till Caroli k:a och nedanför detta en av de stora målningar som sedan ett eller ett par år klär tidigare anonyma husväggar i centrala Borås.)
När jag kom ned till mitt arbetsrum efter min exkursion, kommenterade min kollega:
– Det var värst vad du hade bråttom förut...
Jag försökte förklara situationen, varpå kollegan skrattade åt mig.
– Jaha, du skulle hinna med tåget alltså! sade hon.
Det hade hon ju på sätt och vis rätt i.
Jaha, vad hade jag uppnått med detta då? Inte mer än att jag gav konceptet "tåg på jobbet" en ärlig chans och att det gick att fotografera det. Till nästa gång (om det blir någon sådan) ska jag dels undersöka om det finns bättre vinklar från grannsalarna, dels försöka fokusera tåget mer än förgrunden. För jag fick ju faktiskt bättre tågbilder uppifrån Hallandsås häromsommaren trots att avståndet var något större och kameran sämre.
[Tillägg: Det där tåget 332 som jag nämnde som misstänkt försenat gick i själva verket helt enligt tidtabell. Det var bara jag som lyckades missa det.]
Några timmar senare hann jag också, innan det mulnade, med den betydligt mer spännande uppgiften att se asteroiden Vesta genom en vanlig kikare. Det har kanske inte så mycket med järnvägsbloggen att göra, men det var lite roligt att lyckas med två projekt samma dag...
Kommentera