(30 juni 2025)
(Detta är tredje delen av många i en serie texter om min vistelse i Stockholm med omnejd i juni och juli 2025. Länk till samtliga kommer att finnas längst ned i varje inlägg.)
(De av mina läsare som är mer intresserad av mina äventyr än av järnvägar, kommer nog att tycka att det här inlägget är rätt tråkigt. Men då är det bara att hoppa över det, förstås!)
När jag hade beslutat att jag tillbringa några dagar i Stockholm, fanns det genast många saker jag tänkte att jag skulle kunna göra. Två av dem var ett måste, varav en hade med järnvägar att göra. Jag ville åka till Kårsta.
Måndagen den 30 juni var en lämplig dag. På måndagar är nämligen många museer stängda. Dessutom var vädret fint, utan alla sorters extremer. Det var en 20 grader lite drygt, solen skulle så småningom skina och inget passade bättre än att skramla fram med ett tåg i några timmar.
En resa till Kårsta börjar på Östra station. ”Stockholms östra”, närmare bestämt.
Om man är som jag, söker man sin resa i reseplaneraren. I detta fall SL:s reseplanerare. Från Älvsjö till Kårsta. Och så får man ett förslag på resa som landar på avresa från Stockholm Ö kl. 11:09.
Men om det då går en massa tåg och tunnelbanor hela tiden, och man är färdig med frukosten i god tid, finns det ingen anledning att sitta och häcka på ett hotellrum. Det kan i sin tur leda till att man befinner sig på Östra station redan 10:21. Somliga skulle nog bli frustrerade. Så icke jag, som tycker mycket om järnvägsstationer. Alltså slog jag inte dank, utan vandrade omkring med kameran och trivdes med tillvaron.
Naturligtvis borde jag ha fotograferat själva stationshuset, men det försvann liksom i mängden. Som om det bara var ett hus av många. Ändå har jag hört sägas att det till exempel inrymmer en exemplarisk restaurang. Men nej, jag tog bilder av tågsätt och spår och liksom själva miljön i stort.
Här är stationsnamnsskylt och en mellanvagn UBp 803:
Spåren är smala men tågen är ungefär lika breda som andra tåg. Alltså blir avståndet mellan spåren större än på normalspåriga järnvägar, som här mellan spår 3 och 4:
Min enda tidigare resa på Roslagsbanan skedde i juni 2007. Det var innan jag var särskilt intresserad och det kan rentav vara så att jag inte ens insåg att banan är smalspårig. Av allt att döma torde jag den gången ha rest med ett tåg av modellen X10p. Alltså ett sånt här:
Dessa tillverkades av ABB och levererades kring 1990 eller så. Som nästa bild av X10p–210 kanske visar, finns på varje vagn en notering om leveransdatum. 1991-11-08 i det här fallet.
Visst är det häftigt? Alla järnvägsbolag borde ta efter detta! Naturligtvis intresserar det inte alla, men man behöver inte vara jättenördig för att tycka att det säger något om … ja, tåget i sig eller tåg i allmänhet? Och om tidens gång?
X står för eldriven motorvagn. 10 står inte för något annat än att den som satte fordonstypen i trafik tyckte att det var ett passande nummer som dessutom var ledigt. Det gemena p är en klassiker inom svensk järnväg som säger att spårvidden är 891 mm.
Nu visste jag redan att Roslagsbanan för några år sedan hade beställt nya tågsätt och det kunde vara roligt att få åka ett sådant. Dessa heter X15p och kommer från Stadler i Schweiz.
Tågsätt 716 är detta alltså. Till skillnad från de äldre tågen, där varje vagn är liksom isolerad från de andra och följaktligen har sin egen privata numrering, är X15p hela tågsätt där de tre vagnarna inte kan kopplas isär. (De kanske kan kopplas isär på verkstad, vid en större renovering, men det gör man verkligen inte varje dag.) Därför är 716 numret för hela sättet.
In till spår 2 kom ett ankommande tåg någonstans ifrån:
Detta bestod av 715 och 711. För man kan förstås koppla ihop två sådana här trevagnarståg om man tror att resenärerna kommer att bli många.
X15p nr 711 levererades 2024-12-04. Ett annat tågsätt var tydligen så nytt att man inte hunnit måla dit leveransdatum:
Största tillåtna hastighet är 120 km/h. Längden på tågsättet är 59,7 m. Vikten är 94 ton. (En annan källa säger att vikten är 97,5 ton, så jag misstänker helt kallt att den större vikten är inklusive ... vad? Passagerare och bagage torde ju väga mer än 3,5 ton.)
*
Till stationen hör även en mindre bangård för lättare underhåll av tågen. Förbi den kunde jag ju också ta en promenad.
Här stod ett tågsätt parkerat i rena gatuspåret:
Går man in mellan husen blir vyerna så där lite charmfullt dekadent changerade, liksom.
Tillbaka vid spåren gjorde jag en intressant upptäckt. De nya tågsätten är aningen för långa för att två av dem ska rymmas här på spår 2 (något spår 1 finns visst inte):
Hur irriterande är det? Kanske lite, eftersom man blir begränsad i möjligheten att rangera och förflytta tåg som man vill …
*
Norrifrån anlände ännu ett tåg, fullt med avstigande passagerare.
Mitt eget tåg mot Kårsta stod nu på spår 4 och strax skulle även jag få stiga ombord. ”Äsch då”, tänkte jag. ”Ett X10 p.”
Men på klev jag och snart avgick detta tåg på linje 27 mot Kårsta. Om det berättar jag nästa gång. (Vilket inte kommer att dröja lång stund.)
*
Resan till Stockholm i juni och juli 2025 skildas i många texter. När alla är skrivna, kommer i sedvanlig ordning en lista med länkar till alla inlägg att presenteras här.
Kommentera