(30 juni 2025)
(Detta är fjärde delen av många i en serie texter om min vistelse i Stockholm med omnejd i juni och juli 2025. Länk till samtliga kommer att finnas längst ned i varje inlägg.)
Senast berättade jag att jag hade lallat omkring på Stockholms östra station i trekvart eller så, med avsikten att åka till Kårsta. Att resa med ett Roslagsbanetåg vid middagstid en sommarmåndag visade sig vara ett rent nöje.
För det första sprack molnen upp just som tåget lämnade stationen. Växlande molnighet rådde och jag visste att jag skulle få se både stad och landsbygd. Förmodligen var jag den enda som gjorde en nöjesresa till Kårsta denna dag, men det kan jag ta.
Interiören i en X10p är däremot ingen lyx. Den första sittplats jag funderade på, kändes så ovanligt trång. Därför gick jag vidare i vagnen … och insåg att hela vagnen såg ut sådan. Det var som att sitta på en stadsbuss i Borås. Till och med det blå tyget och de gula handtagen påminde om västgötska stadsbussar.
Här är ett par bilder tagna på interiören under resan:
(Den andra bilden ovan är visserligen tagen ombord på en annan X10p senare samma dag, men de tycks vara likadana. Dessutom undrar jag om det inte är så att den ena bilden är från en sån där mellanvagn och den andra från en ändvagn, men det var ingen skillnad mellan dem.)
Ett par timmar senare kom jag ju att resa samma sträcka men i andra riktningen. Vid närmare eftertanke tror jag att det är lika bra att jag slår samman dem till en text. Då kan stationerna dessutom komma i rätt ordning, så att säga.
Roslagsbanan består numera av tre grenar. Den längsta, som ursprungligen fortsatte till egentliga Roslagen, till Rimbo och Norrtälje, är numera avskuren i Kårsta. För mig är den ändå ”huvudlinjen”. Tågen på denna linje stannar generellt inte på de mindre stationer och hållplatser som passeras innan de andra delarna grenat av sig.
Första sådana grenstation är Djursholms Ösby. Där finns till att börja med en byggnad som ser ut precis som ett ställverk ur någon tysk modelltillverkares katalog:
Sedan noterade jag att det pittoreska stationshuset ligger mellan de två grenarna: huvudlinjen och grenen till Näsbypark. Som jag skrivit ett par gånger tidigare, är det rätt ovanligt med stationshus mellan spåren, så Djursholms Ösby är ett sådant undantag:
Nästa grenstation är Roslags Näsby. Den är motsatsen till pittoresk idyll. Grått och modernt, men modernt på fel sätt så att säga. Jag återkommer till den en annan dag. En bild kan ändå ha sitt intresse:
(I bakgrunden höghus så som sådana skulle se ut. I förgrunden en byssja med vad som först föreföll vara klotter men vid närmare betraktelse är 21 stycken små, små trähus som formar bokstäverna S och L – kanske är det s.k. insektshotell. Tvärs över mitten av bilden går järnvägen till Österskär.)
Massor av små stationer finns det. För mig, som i princip ser hela Stockholmstrakten som ett enda gytter och möjligen vet vad som ligger norr om huvudstaden och vad som ligger söder om den, var det nyttigt att lära sig något nytt.
– Jaha, Täby kyrkby är en hel liten köping?
– Jaså, är det här Vallentuna ligger?
– Så Molnby ligger nästan ute på landet?
Molnby är känt för den nybyggda depån, där de nya tågen servas. (Fast den har fånigt nog bytt namn till ”Vallentunadepån” numera.) Strax före Molnby, säg mellan uppehållen i Ormsta och Molnby, lade jag märke till en intressant plattform som nog inte är uppförd för ordinarie persontrafik. Den är liksom lite för smalspårig för det …
Molnbys egen hållplats har enligt sin Wikipediaartikel blott 70 påstigande passagerare en vanlig vardag, vilket är extremt lite utifrån ett storstadsperspektiv. (Och det är helt säkert färre än stationen i Ljung.) Kanske är det därför man har nöjt sig med en gammaldags träplattform:
Mina sneda bilder in mot Molnbydepån är så misslyckade att vi kan hoppa över dem. I stället kan vi ju ta Lindholmens stationshus:
Lindholmen är intressant därför att detta på 1970-talet var tänkt att bli slutstation för Roslagsbanan. Eller, närmare bestämt, det fanns två alternativ:
* Lägg ned hela Roslagsbanan, bygg tunnelbana till Täby och använd i övrigt landsvägsbussar för de förtappade som inte har egen bil.
* Låt banan ligga kvar till Lindholmen, men riv Lindholmen–Rimbo.
Eftersom folk i Vallentuna och Täby inte ville ha tunnelbana utan föredrog Roslagsbanan, föll det första alternativet. Det andra gällde och man behövde bara bygga ut landsvägarna söder om Kårsta först. Alltså rev man genast Kårsta–Rimbo och väntade på vägarna.
Men, lyckligtvis hann pendeln svänga innan planen var klar. I stället rustade man upp de återstående delarna. Sedan dess ångrar man bittert att bandelen Kårsta–Rimbo–Norrtälje inte finns kvar – och de 600 invånarna i Kårsta kan roa sig med vetskapen att hela järnvägssverige känner till Kårsta lika bra som många betydligt större orter. :)
Min mors gamla Monopolspel visar så tydligt vart tågen gick. Förr trodde jag helt enkelt att Östra station var samma sak som Rimbo; nu vet jag bättre. Det var till Rimbo man reste från Östra station ...
Hur som helst, norr om Lindholmen blir det än mer landsbygd. Nyslaget gräs kantar infarten till Frösunda:
Frösunda är nästa station. Kyrkan är finare än många andra sockenkyrkor i landet. Notera även de oerhört tilltalande bommarna som jag inte sett någon annanstans än längs denna järnväg:
Stationshuset i Frösunda är så vackert att hälften kunde vara nog. Vem som helst skulle väl vilja ha det på sin hemmastation, eller rentav bo i det?
En bonde strängade hö ute på sin åker. (Åtminstone hoppas jag att det var hö. Det kan ha varit tänkt att bli ensilage, eller måhända hösilage, också.)
Längs vetefält och havreåkrar gick färden … hela vägen till Kårsta station.
Om mitt uppehåll där, ska jag berätta mer nästa gång.
*
Resan till Stockholm i juni och juli 2025 skildas i många texter. När alla är skrivna, kommer i sedvanlig ordning en lista med länkar till alla inlägg att presenteras här.
Kommentera