Det kan inte ha undgått någon att det varit brittsommar en gros den här veckan. I går var inget undantag och jag bestämde mig för att utnyttja det stabila högtrycket till att cykla ut i ett par timmar. Som vanligt passade jag på att fotografera ett par tåg. För att veta vilka tåg som gick, prövade jag för första gången ett prisat hjälpmedel vid namn Railit Tracker. Det skulle jag inte ha gjort.
Eftersom det fanns en funktion "sök tåg per sträcka" och den plats jag skulle till så tydligt ligger mellan stationerna Borås C och Hillared, sökte jag på just den sträckan för lördagen den 13 oktober 2018. I vanlig ordning skulle två SJ-tåg mötas i Borås klockan 11 och det passade bra. Sedan skulle ett tjänstetåg från Green Cargo passera västerut lite senare. Klockan var inte mycket, utan jag diskade och surfade runt en stund.
Jag upp på cykeln med kamera, vattenflaska, t-shirt och tunn jacka. Längs gator, joggingspår och den breda vägen kom jag till Gånghester där cykelbanan gör en omväg kring den gamla stationen. Under knappt en minut befinner sig järnvägen och cyklisten ur varandras synhåll. Det är alltid en stressande upplevelse, för tänk om jag missar något... Så kände jag även nu och tyckte att det susade misstänkt bakom buskarna och husen. Men något tåg skulle inte passera förrän om en halvtimme så jag hade tid på mig och måste ha hört fel.
Väl framme med utsikt över både spår och höstgula träd, passade jag på att ringa ett samtal till min mor. Då kom helt som planerat tåg 328 (lett av Rc6 1410) mot Göteborg körande:
Vi pratade färdigt och jag steg ut i lingonriset. Det var fascinerande att allt det ljus- och mellangröna som jag alltid ser här sommartid, nu var mörkgrönt ris och gula löv. Jo, jag vet att det är så – den svenska skogen är ju mitt hem sedan decennier – men likväl är det nytt varje gång.
(Ovanstående bild får räcka som illustration av tåg 80327 (och Rc6 1415) mot Kalmar. Jag har så många andra bilder från samma plats ändå.)
"Green Cargo" brukar innebära godståg och höras på en mils håll. Nu inväntade jag ett tjänstetåg och det hördes först i Målsryd en kilometer bort. Det var nämligen ett ensamt lok (Rc4 1199) som närmade sig.
Det susade förbi i full karriär. Skillnaden i hastighet mot även ett kort persontåg var påfallande och tidtabellen bekräftade det. Rena racertåget liksom, som försmådde alla kurvor i sin väg och transporterade sig mot Göteborg där viktigare uppgifter väntade än att vara till glädje till en höstcyklist.
*
Men så drabbades jag av en stor besvikelse. Eller, nåja, så himla farligt var det väl inte. :) Jag fick via andra webbplatser (Tågkartan och Jvgfoto.se) veta att jag trots allt hade missat ett tåg där i Gånghester, och inte vilket tåg som helst. Ett museitåg nr 27740, en orange rälsbuss av en typ som jag inte någonsin har sett, hade gjort en lördagsutflykt från lokstallet i Alvesta till centralen i Göteborg. Den uppmärksammades av andra järnvägsintresserade och det kan jag förstå. Jag hade själv blivit lika häpen av en sådan syn som... ja, den som möter en militärkolonn med Nato-beteckningar på motorvägen i Ulricehamn, kanske?
Mitt val att anlita en tjänst som jag inte hade provat på förr, visade sig denna dag göra att jag gick miste om en upplevelse. Då har jag lärt mig det. Och så bevisades det att man inte bör göra undan frukostdisken innan det är nödvändigt...
Kommentera