Den 12 december 2021 cyklade jag till stationen för att ta det första tåget på den nyrenoverade sträckan Borås–Herrljunga. Jag hade suttit längst bak på det sista tåget före spårbytet och tyckte därför att det kunde vara lite roligt att sitta främst på det första tåget på det nya spåret.
Denna söndag hade jag därför pallrat mig upp ur sängen lika tidigt som en vanlig vardag och var först på plats. I terrängen låg ett tjockt snötäcke (ty i Västergötland är tre decimeter ganska mycket). På Borås central var det inte lika djup snö, men nog var det genomgående vitt, alltid.
I början av månaden hade det varit ovanligt kallt för att vara så tidigt på vintern. Den här morgonen hade jag noterat endast en halv minusgrad, så det var lika skönt och trivsamt som vackert. Rena vykortet eller åtminstone almanacksbilden.
Fler passagerare tillkom och anslagen meddelade att tåg 13818 skulle avgå klockan 07:56 mot Herrljunga och Uddevalla. Något tågsätt stod inte vid plattformen, men jag har upplevt förr att det inte rullar in förrän några minuter före avgångstiden. Mer oroande var att inte heller någon tågvärd syntes till. Hon (för det har ofta varit en kvinna) har kunnat stå där på perrongen som vilken passagerare som helst.
Det var en åtta minuter kvar till avgångstid, då Järdas stämma ljöd över stationsområdet.
– Västtåg mot Herrljunga, Vänersborg, Uddevalla, avgår klockan 07:56 från spår 1. Spår 1.
Tack för det, tänkte jag, men var är då tåget? Själv hade jag bara min ryggsäck med nödvändigheter för en tur-och-returresa till Herrljunga och ett kortare uppehåll där, men andra stod med mycket bagage. När det är fler än några få passagerare, föreligger anslutning till stockholmståget i Herrljunga, säger mig min erfarenhet.
Tre eller fyra minuter före avgångstiden klongade högtalarsystemet till igen:
– Västtåg mot Herrljunga, Vänersborg, Uddevalla, är idag inställt. Mer information kommer senare.
Ungefär så sade hon, Jär(nvägs)da(men). Vid det här laget var jag inte överraskad, men jag tyckte att det var ganska pottigt av trafikledningen att meddela det med så kort framförhållning. Eftersom både lokförare och tågvärd saknades, måste det ju ha varit känt redan tidigare på morgonen, var min slutsats.
Med en suck vände jag på klacken och återvände till cykeln. Att sitta och vänta på stationen på ett nästa första tåg som jag inte var säker på skulle gå, kändes meningslöst. Förresten hade jag en bunt noveller som jag kunde gå hem och bedöma …
*
I efterhand fick jag veta att SJ (som bemannar och kör Västtågen) hade personalbrist som tvingade dem att ställa in tåg. Bland annat var flera tåg inställda Borås–Herrljunga. Just det här tåget hade man däremot glömt att lägga in i systemet. Annars hade jag kunnat få informationen redan kvällen före. Tåg 13818 stod alltså kvar i tidtabellerna och lämnade ett tiotal resenärer kvar på perrongen.
För dem var den bristande organisationen ett större problem än det var för mig. Jag hoppas att de på något sätt kunde ta sig till sin bestämmelseort.
*
Kommentera