Detta är andra delen av en inte särskilt spännande berättelse om en dagsutflykt till Småland den 9 augusti 2023.
Om jag fortfarande hade haft en reskassa till Krösatågen, hade den på bara någon timme blivit utarmad till ett intet. Att resa i Jönköpings län visade sig nämligen ohyggligt dyrt.
(”Reskassa” motsvarade Västtrafiks ”Kontoladdning” och var mycket praktisk. Jag laddade kortet med pengar, så att jag kunde vara spontan och stiga ombord på tåg med kort varsel och vid tighta byten, utan att behöva ha köpt en biljett innan. Det hade jag stor nytta av. Numera måste jag köpa biljett i förväg.)
Jag höjde på ögonbrynen då jag steg av i Nässjö. Eftersom mitt Västtrafikskort var laddat med såväl fria resor i zon C (hela Västra Götaland utom Göteborg med kranskommuner) som ett antal hundra kronor, kunde jag alltså resa till länsgränsen och sedan betala resan i Jönköpings län med pengarna.
Vad hade jag väntat mig att resan från Sandhem till Nässjö skulle kosta? En 70-80 kronor kanske. I Västra Götalands län är resorna alldeles för billiga så länge man håller sig utanför Göteborgstrakten, men Herrljunga–Lerum kostar 70 kr och Herrljunga–Göteborg 105. Det är ganska rimligt, kan jag tycka.
Resan tvärs över norra Jönköpings län kostade 152 kronor. Det tycktes inte rimligt.
Nu var ju min fortsatta resa lite ovanlig. Jag skulle resa från Nässjö till Jönköping via Vaggeryd och visste inte huruvida jag kunde köpa en enkelbiljett Nässjö–Jönköping, eller om det skulle bli två separata resor. På Pressbyrån i Nässjö frågade jag om saken. Expediten var både trevlig och hjälpsam, sade hur hon trodde att det var, men gick ut för att fråga sin chef.
Bakom mig växte kön. Nässjö är ingen jättestor stad, men stationen är välfrekventerad av resande från när och fjärran som ska byta tåg mellan stambanan och någon av de fyra andra linjerna. Jag hade egentligen inte dåligt samvete, för mitt ärende var ju ärligt menat och jag kunde inte direkt utföra det på något snabbare sätt. Men jag avstod från att vända mig om, möta irriterade kunders blickar och bli stressad själv …
Så här var det: Min tänkta resa Nässjö–Vaggeryd–Jönköping (där varje ben är ungefär 3 mil långt) skulle räknas som två separata resor. Vardera resan kostade 152 kronor. Kassörskan föreslog därför att jag skulle köpa en 24-timmarsbiljett för hela länet, vilket kostade 304 kronor.
Jag slog till. Det är ju bara sommarlov en gång om året och vad vore alternativet? Att gå hem? Nej, knappast.
Så här va. Det kan vara rimligt att betala 304 kr för att resa härs och tvärs över länet under ett dygn. Däremot är det inte rimligt att en resa från en kommun till nästa, på 3 mil eller 34 minuter, ska kosta 152 kr. Att jag redan hade betalat en sådan biljett för 152 kr som jag nu, med min 24 timmars-biljett, hade kunnat åka utan kostnad, gjorde inte saken bättre.
Så, hör ni, bästa JLT, era priser är faktiskt smått horribla.
*
I väntan på nästa tåg (en väntan som var ungefär en halvtimme), kunde jag ta en promenad, flanera i duggregnet och se bekanta vyer.
Somliga bilder föreställer vad varje turist skulle notera. Andra saker tänker man bara på om man är jag. Såsom bysten utanför kulturhuset, föreställande ”samhällets styresman och donator” Carl Peterson.
(Ett högst fiktivt kommunalråd vill nämligen ersätta den med en staty av honom själv, men det är det bara något dussin människor som känner till. Än så länge, åtminstone.)
Stadshuset (är det väl) tycks ha fått en storslagen fasadmålning sedan senast:
På stationen återsåg jag min gamla vän Y31-1427 Wendela Hebbe. Hon stod på spår 1A, redo att gå mot Vetlanda.
På spår 7 stod tågsättet jag anlänt med och väntade på återresa mot Skövde. Men denna gång skulle jag inte följa med.
Då var det mer intressant med det ensamma loket på väg att växla till en eller annan vagn.
Det är nämligen något visst med konceptet ”ensamt lok”. Åtminstone är det så när det dyker upp ute på linjen, susar förbi utan att göra mycket väsen av sig och för stunden utan något viktigt arbete.
Som jag på sommarsemester, med andra ord …
*
Fortsättning följer ...
Kommentera