Vad göra när man har planerat in en födelsedagsuppvaktning för 5-åriga syskonbarnet, men blir avrådd för att barnets lillasyster ligger och kräks? Jo, man kan helt enkelt göra en utflykt någon annanstans.
Detta ”annanstans” fick bli Hova, av ingen annan anledning än att det låg lagom långt bort, det funkade tidtabellsmässigt att göra en dagsutflykt dit, och jag inte hade varit där förr.
Hova är en tätort med en 1300 invånare så där. Den ligger i Gullspångs kommun, men först efteråt fick jag veta att Hova är kommunens de facto centralort. Det är alltså i Hova som kommunens administration finns (större delen av den, åtminstone) och då är det inte konstigt att man har en del samhällsservice på orten.
Jag reste dit med tåg 3302 från Herrljunga. För blott andra gången denna sommar hade jag iklätt mig långbyxor och varm tröja, då temperaturen var låg och det väntades mycket regn under dagen. Det visade sig vara ett klokt beslut, för även om jag hade ganska mycket tur och det inte regnade mycket på mig, blev det heller aldrig för varmt.
Att molnen ändå var ständigt närvarande, visar följande bild, tagen då Y31-1419 som tåg 3302 just hade släppt av mig i Hova denna den 4 juli 2023.
Ja, jag anlände alltså lyckligt och väl till Hova, helt enligt tidtabell. Stationsområdet var, konstaterade jag på några sekunder, en kombination av idylliskt och skräpigt. Jag tog några snabba bilder, varav denna är en:
Det enda jag visste om Hova, var att det fanns ett konditori där. Någon turistsida hade visat detta och av Facebook förstod jag att det både hade vettiga öppettider och kunde erbjuda åtminstone smörgåsar till middag. Men var låg detta konditori? Ingenstans hade jag hittat den informationen. ”Nåja, jag får väl fråga nån”, sade jag mig i förväg.
Vid stationen hängde en medelålders man som såg trevlig ut. Däremot föreföll han lite vilsen och då jag approcherade honom, visade han sig inte vara från orten. Däremot pekade han ut riktningen mot ortens centrum och sade att det var 99 % chans att ”fiket” (som han inte hade hört talas om) låg där.
Jag promenerade alltså i väg. Förvånad upptäckte jag en leksakskopia av medeltida borg, en scen, tomma marknadsstånd och lite av varje. ”Har de haft marknad här? Eller ska de kanske ha?” Senare fick jag veta att Hova varje år har en medeltidsvecka (vilket för mig är både klyschigt och ointressant), ”till minne av” slaget vid Hova 1275.
En pizzeria kom jag rakt på, men den gick jag frankt förbi. Samma sak med ett helt litet hotell som låg vid ett torg och såg fräscht ut. (Hotell tycks finnas i alla kommunala centralorter, till och med landets minsta: Österbymo med 800 invånare, så i efterhand förvånar det mig inte lika mycket som det gjorde då.) I stället fann jag en trevlig skylt som förkunnade konditoriets existens ungefär där min okunnige guide förutsett.
Här fanns till och med matigare mat än jag trott, så jag vågade mig på att beställa in ”toast”, vilket var två dubbla smörgåsar med rostat bröd och en massa skinka, ost, grönsaker och vitlökssås. De som känner mig, vet att jag ägnade någon minut åt att skrapa bort den vita såsen samt blundade med näsan när jag svalde de bitar som var förorenade av den.
Som rubriken säger, hade jag bara 50 minuter på mig i Hova. Sedan skulle tåget gå tillbaka, för jag hade inte ro att stanna på orten i många timmar. Två timmar hade däremot varit lagom.
Nu besökte jag även hotellet som skyltade med Klings firmamärke och således sålde mig en betydande glasstrut av modell Madeira-top. Därpå tog jag på allvar tag i järnvägen.
För att få överblick, korsade jag spåren på en övergång mitt i samhället:
Bilden ovan är i riktning mot Gårdsjö. Mot Hova stationsområde och Mariestad, är vyn denna:
Här syntes alltså att Hova station har två spår. Bara det ena används emellertid, men vid akuta behov skulle man teoretiskt kunna växla undan en vagn eller ett helt litet tågsätt. (Ett stickspår finns också.)
Härnäst noterade jag en samling rälslängder.
I vänsterdelen syns den leksaksborg som redan hade förvånat mig. Jag tänkte att jag senare mer ingående skulle fotografera borgen och gatan den låg vid. Så blev det inte, för två flickor intog borgen och lekplatsen intill, på ett sätt som skulle få det att se underligt ut om jag började fotografera …
Hur som helst: Skruttiga rester av en förmodligen större bangård var nu bevuxna av ogräs och grus. Men så här på håll såg stationshuset ganska vackert ut.
Plåtstinsen var redan vriden mot Gårdsjö till och det var helt i sin ordning, ty inget annat tåg skulle passera Hova mellan de två tåg som jag reste med.
Från gatan och på nära håll, såg stationshuset ut som om det hade sett bättre dagar.
Någon sorts silo var ständigt närvarande här på stationsområdet. Vad den används för nu och vilket syfte den har haft, vet jag inte. Men det är knappast en slump att den ligger väl till för att en gång i tiden ha haft spåranslutning.
Glassen hade jag ätit upp snabbare än vad som var nyttigt medan jag gick omkring och fotograferade. I väntan på en återvinningsstation för pappersförpackningar låg omslaget i fickan. Där trängdes det med en turistkarta över Gullspångs kommun som jag plockat åt mig på hotellet. Slarvigt nog hade jag nämligen glömt att ta med min egen, högklassiga karta från Lantmäteriet.
Nu var det emellertid snart dags för tåget att komma.
Innan tåget anlände, kunde jag passa på att byta objektiv i kameran och se spåret på så att säga närmare håll. Mot Mariestad ser linjen ut så här:
En växel och bokstaven S. Det borde väl innebära att växeln bara får användas av spärrfärder? Jag har åtminstone för mig att det är så.
Åt andra hållet syns samma S-skylt, men jag blev nästan chockad av hur tydligt banan liksom försvinner bakom krönet. Rena stupet, kändes det som.
När skulle tåget synas, egentligen? Jo, någon minut före avgångstiden. Det är först när jag ser bilderna nu, som jag inser att det står någon typ av ljussignal långt där nere i backen.
Tåget slet sig uppför backen och snart var det framme på Hova station. Samma Y31 nr 1419 som jag åkt med för 51 minuter sedan, hade hunnit till Laxå och tillbaka på den stunden.
För omväxlings skull satte jag mig vänd framåt i första vagnen. Där skulle jag nu sitta i över två timmar, trodde jag. Så blev det inte, men om det berättar jag någon annan gång. Om jag inte glömmer av det.
*
Kommentera