Detta är femte delen av åtta om min resa den 28 juni 2023.
Bussresan med linje 505 från Töreboda till Skövde tog 59 minuter. Tåg på samma sträcka tar ungefär 20 minuter. Det var inte de roligaste 59 minuterna i mitt liv. Inte för att jag led på något sätt, men det var hit och dit och fram och tillbaka på små och mellanstora vägar och omvägar.
I Fägre höjde jag kameran och tog en bild av kyrkan.
Min enda koppling till Fägre är att jag under ett par år råkade träffa på kyrkfolk därifrån, så jag misstänker att byn har en ovanligt livaktig församling. Åtminstone för en 15 år sedan eller så. Särskilt minns jag (även om jag har glömt alla detaljer) ett pratglatt charmtroll som jag sammanträffade med flera gånger, bland annat på Flämslätt.
I Skövde kryllade det av människor. Framför allt själva stationshallen var så välfylld av folk som hängde i klungor att jag undrade om det fanns någon särskild anledning till detta. Nu i efterhand slår det mig: det finns ju inte längre någon tydlig väntsal i stationshusets huvudentré.
Annars såg Skövde station ut som den brukar. Tågen står där i bredd. Resenärer mot Stockholm behöver inte korsa några spår utan bara stiga rätt ut från stationshuset. Den inplastade gångbron såg denna gång ganska ren och genomskinlig ut.
På de yttre spåren stod en hel mängd godsvagnar märka SCA. Dem brukar jag inte se hemma hos mig, men det var väl det enda intressanta med dem.
Jag skrev senast att jag skulle komma att se ”ett gulligt diesellok” i Skövde. Det var detta lok från Hector, av modell 921, som växlade godsvagnar.
(Hector är lite roliga, eftersom de på sin webbplats presenterar sina lok som om de vore personliga vänner. I gengäld är det tråkigt att de givit loken osvenska littera som bara består av siffror.)
Det fanns en tid då jag med viss regelbundenhet reste norrut från Skövde C. Då kunde jag boka mina biljetter på biljettexpeditionen. Den gång jag skulle resa till det norska Vestlandet, var det här jag köpte utlandsbiljetter.
I dag är biljettexpeditionen med omgivningar omvandlat till kafé.
Jag förstår inte att precis alla utrymmen i dagens städer ska vara kaféer och restauranger. När det redan finns tio kaféer i centrum av en medelstor stad, behöver det kanske inte finnas tio till, eller hur? Och hur kan de bära sig, alla dessa försäljare av mat och dryck som tar över alla tomma butikslokaler?
Om de inte är mat- och dryckförsäljare, är de klädbutiker, för endera antingen äldre damer eller personer av medellängd. Försök till exempel köpa ett par byxor om du är 8 cm över snittet men lika bred som snittet. Citat av försäljare i en sådan butik den sommar då jag inte lyckades köpa några långbyxor: ”Nej, tyvärr. Huvudkontoret i Stockholm har bestämt att vi bara får ett par i den storleken och de går alltid åt först. Min kille har samma problem.”
Puh!
Nåväl, vid mitt besök den 28 juni fanns det trots allt biljettförsäljning i Skövde. Västtrafiks butik låg där den alltid legat:
… fast inte så länge till. När jag skriver detta, har butiken stängt.
Det ödet delar den med Västtrafiks andra butiker. Möjligen blir någon kvar i Göteborg, men alla övriga kommer att stänga senast nästa vår.
Skövde stationshus är alltså inte mycket till stationshus längre. Att en firma vid namn "Bahnhof" har lagt beslag på övervåningen, är väl alltid något.
*
Jag lämnade Skövde utan saknad, med X52-9088 som tåg 3433 mot Göteborg. Det höll tiden och var som vanligt lite för svalt men jag bläddrade i min nya bok och läste smålustiga historier om Olavus och Tilda (ty det är tydligen de generiska namnen på skaraborgare i Västgöta-Bengtssons historier).
Hux flux var jag i Herrljunga, vilket det berättas mer om i nästa text. Där hände inte så mycket, men jag lyckades fånga en osannolik bild.
*
Kommentera