Detta är åttonde och sista delen om min resa den 28 juni 2023.
Kl. 16:30 var jag nästan hemma från min dagsutflykt till Töreboda. Bara några hundra meters promenad återstod. Men till skillnad från alla mina avstigande medresenärer, som skyndade från spår 2 och tåg 3833, över plankorsningen och till sina kommande sysselsättningar, stannade jag kvar på stationsområdet. Jag hoppade bara upp på en mur och fotograferade.
Det är ganska mäktigt, eller hur?
Bommarna gick snart ned för ett mötande tåg, vilket jag hade räknat med. Annars hade det inte funnits någon anledning för oss att stå på spår 2 (som visserligen har fräschare perrong och bänkar, men är opraktiskt att ta sig till och från). Söderifrån kom X14 nr 3241 som tåg 3850 in på spår 1 kl. 16:34.
Det försvann bakom det första tåget och stannade framför stationshuset medan jag bytte objektiv på kameran. Sedan var det fritt spår för tåg 3833. ”Adjö, adjö!” hade jag kunnat ropa efter det när det försvann bort kl. 16:36, genom växlarna och förbi signalerna som en efter en slog om till rött när det hade passerat.
Tidtabellstavlan kunde få vem som helst att klia sig i huvudet. (Varför gör man det, förresten, när man är konfunderad?)
Tåget till Herrljunga kl. 16:35 går från spår 1. (Ja, det stämmer, för det står precis bakom ryggen på mig.)
Tåget till Herrljunga kl. 16:35 är inställt och resenärer hänvisas till nästa avgång.
Jag tror mig veta hur det hängde ihop. Förmodligen hade ett tåg ställts in och ett annat ordnats i stället. Det räcker med en aldrig så liten förändring av tidtabellen för att ett tåg måste få ändrat nummer och alltså bli ett annat tåg. Men den artificiella intelligensen i tidtabellssystemet räcker tydligen inte för att inse att en uppgift som den på tavlan inte är rimlig. En fysisk människa måste ta bort det inställda tåget manuellt, vilket ingen hade gjort.
Nu gick bommarna ned igen. ”Äsch då” tänkte jag. ”Tänk om det nu kommer ett långt godståg och blir stående här i en halvtimme eller mer.” Sådant händer nämligen, och då är min sida av spåret helt blockerad. En gång förra sensommaren fick ett godståg stopp i backen norrut och fick parkeras här på spår 2 ett halvt dygn ungefär.
Men nej, så illa var det inte. I stället anlände det vackra Kust-till-kusttåget nr 339 norrifrån kl. 16:38.
Det passerade långsamt plattformarna och plankorsningen, varpå bommarna gick upp igen och jag kunde stiga ut på spåren både lagligt och riskfritt.
Tåget norrut kunde äntligen lämna plattformen kl. 16:39.
Tåget söderut då? Det svarta SJ-tåget mot Kalmar? Det rullade sakta bort mot växeln. Inte förrän det nästan var framme, fick det grönt ljus och satte fart kl. 16:40.
Vad väntade det på? Att föregående tåg skulle hinna fram till Torpåkra, förstås. Tågen får inte komma för nära varandra, så bara ett tåg får finnas på varje blocksträcka – och i Torpåkra finns nästa blocksignal. Ungefär 4 minuter är det mellan varje, sedan upprustningen häromåret. Det är ganska lagom.
Jag hade varit nöjd med dagen redan innan. Ett tretågsmöte så här frampå eftermiddagen, gjorde bara saken bättre. Yammi!
*
Kommentera