… samt några bilder från Forshems station
I en text från min senaste resa på Kinnekullebanan, reflekterade jag över texten på den rullande listen med resans hållplatser och stationer. Denna gång, den 4 juli 2023, bestämde jag mig för att göra en noggrannare kontroll av saken. Detta blir således ett tämligen nördigt inlägg.
Hållplatsutropen finns det inget intressant att säga om. Varje gång tåget närmade sig en plats där avstigning var möjlig, sade högtalarrösten ”Nästa station […]”. Det fanns ingen variation över huvud taget.
Rullisten, däremot. Oh, boy! Den fick mig att le och fascineras om och om igen.
Det finns en sådan list på åtminstone två platser per vagn, kanske fler. Den visar generellt ingenting, men när tåget stannar (eller passerar utan att stanna), står hållplatsens namn. Efter avgång från platsen i fråga, rullas alla kommande hållplatser och stationer upp. Därefter följer de tre orden ”Nästa [station/hållplats] [namn]”.
Och det står faktiskt rätt! Om det är en vanlig hållplats, står det ”Nästa hållplats”. Om det är en station, står det ”Nästa station”. Mönstret som jag såg det på min resa Herrljunga–Hova är följande:
- Bevakade stationer kallas station (Vedum, Vara, Håkantorp, Lidköping, Mariestad).
- Obevakade stationer som kan bevakas kallas station (Forshem och Lyrestad).
- Obevakade stationer som numera inte heller kan bevakas, kallas ändå station (Järpås och Hova).
- Hållplatser kallas genomgående hållplats.
- Stationer är alltså Herrljunga, Vedum, Vara, Håkantorp, Järpås, Lidköping, Forshem, Mariestad, Lyrestad, Hova (samt, får antas, Gårdsjö och Laxå).
Detta skulle på modern järnvägssvenska kunna sammanfattas med att driftplatser benämns stationer i den rullist som vänder sig till resenärer. Hållplatser och linjeplatser kallas däremot just hållplatser.
Som hittat! 😊
* * *
Texten får fortsätta här, med ett exempel på en sådan driftplats och station, nämligen Forshem.
Denna gamla järnvägsknut är alltjämt en viktig mötesstation mellan Lidköping och Mariestad. Ursprungligen fanns förstås massor av sådana stationer på sträckan, men Forshems öde var bättre än de andras, ty den har överlevt som fullvärdig station. Jag vet inte om det är en slump att man valde just Forshem till den rollen, men orten ligger ganska mitt emellan städerna, så det är i alla fall fullt logiskt. (Däremot kan jag väl tycka att det hade varit rimligt med någon station till på vardera sidan, för nu är det långt mellan dem, så vid förseningar och strul, blir det knepigt att genomföra en vettig trafik.)
Att sitta och fotografera genom ett fönster är aldrig bra. Jag skulle mycket hellre ha ett öppningsbart fönster à la 1980-talstågsätt, eller varför inte en cykel mellan låren så att jag i min egen takt kunde upptäcka omgivningarna.
Forshem är en av de där orterna som tågen allt som oftast far förbi. Stationen till trots, har man alltså inte särskilt många resenärer. Därför kan det vara rena högfartssvängen genom stationsområdet.
Detta börjar i väster med en murken stoppbock, på vilken stödjer sig en alm eller lind eller nåt.
Denna dag stod en kranbil prydligt uppställd i parkeringsrutan. Själva stationshuset ser ut som en laserskuren kartongbyggsats från Joswood GmBH i Wuppertal.
Efter den kolsvarta, nylagda asfalten som ramar in stationsbyggnaden, vidtar en ganska tråkig stationsplan med rostiga räler och ruttnande sliprar.
Två maskiner från InfraNord stod här på spår 1 vid min passage den 28 juni och stod kvar den 4 juli.
Därefter lade jag ned kameran och fotograferade därför inte ett övergivet och lite spännande spår som försvinner ut i geografin på en bank öster om stationen. Det ligger där övervuxet och väntar på att jag ska komma förbi och titta på det i en okänd framtid.
*
Kommentera