Eftersom jag i flera inlägg här i bloggen har visat olika aspekter av 2020 års spårbyte mellan Borås och Hillared, kan det väl passa bra att nu avsluta detta. Spårbytet är nämligen avslutat och så att säga fullkomnat.
Som jag många gånger nämnt i förbigående, håller min cykelreparatör till i Målsryd. Ett akut fel på den ena cykeln och ett långvarigt behov av service på den andra, har lett till att jag under någon vecka eller så har haft återkommande ärenden dit. I kväll gjorde jag en liten utflykt som kompletterade dessa andra konkreta ärenden, och här är resultatet.
Måndagen den 10 augusti ägde en av mina cykelpassager rum. På tre ställen höll man på med efterarbete på det nya spåret. Först såg jag ett fordon vid plankorsningen i Gånghester. Då hade jag inte kameran redo, men likväl vinkade man trevligt till mig.
Mellan kilometer 81 och 82 höll tre man på ett annat fordon på med någon sorts service eller kontroll av kontaktledningen:
Från viadukten väster om Målsryd såg jag ytterligare några man som gick i spåret och kollade.
En annan grupp befann sig nära plankorsningen i centrala tätorten, vid km 83, och gjorde en liknande promenad i spåret.
Här kan jag väl även passa på att infoga en bild av det vackra f.d. stationshuset i Målsryd.
Tre dagar senare var det den 13 augusti och här följer två bilder från det tidigare stationsområdet i Gånghester. Första bilden visar stationsplanen, vars stora högar nu nästan var borta. Man ser även de nya kontaktledningsstolparna, placerade på andra sidan spåret jämfört med de gamla. Andra bilden kanske visar hur låg banvallen är – som en leksaksjärnväg ser den nästan ut att vara lagd direkt på marken. Jag har inte tänkt på det förr, men jag antar att man inte har sänkt spåret ...
Lördagen den 15 augusti tog jag mig ut för att hämta min andra cykel som då var färdigservad. Jag fick ta bussen dit och blev fascinerad av att länstrafikens buss var nästan en kvart försenad från utgångsstationen. ”Här har jag åkt massor av tåg i sommar och de har varit i tid. Men när jag för en gångs skull tar bussen, är den försenad!” sade jag. (Okej, ett av sommarens tåg var också en kvart försenat, men var jag minns hände det bara en gång på … kan det vara tjugo tåg?)
Över Borås centralstation hördes plötsligt ett buller och nio flygplan flög i formation. För att hedra dem som arbetat mot virusepidemin, läste jag två dagar senare.
Stationen är byggd för tågtrafiken, men syns knappt bakom bussarna. Ack ja …
Här kommer också en bild av spåret, vid km 81 där solen skiner dagarna i ända och en skylt (är det väl) är täckt av en blå plastsäck.
Slutligen blev det i dag, måndagen den 17 augusti. Den veckolånga cirkeln är sluten, liksom spårbytets och sommarens tåglösa cirkel.
Jag hade haft en skönt avslappnad inledning av arbetsveckan, varför jag orkade gå på en 70-årsbjudning i det mindre formatet med halvannan tårtbit och någon timmes samvaro. Kalaset lämnade jag strax efter fem och trodde mig ha missat eftermiddagens tåg på Kust-till-kustbanan. För säkerhets skull tog jag ändå vägen förbi stationen och informerades om att sydgående tåg mot Kalmar var närmare en timme försenat.
– Åhå! tänkte jag. Då hinner jag ju ge mig ut i skogen och fotografera det.
Det blev en dålig dag för SJ:s kust-till-kusttrafik, med flera timslånga förseningar. I åtminstone något fall handlade det om följdförseningar, där ett vändande tåg tog med sig förseningen till nästa avgång, men jag tror att det ursprungliga felet var av teknisk art. För min privata del var det ju ändå turligt ...
I hastigheten orkar jag inte kolla upp exakt var på spåret jag var, men jag gissar på ungefär 78 kilometer från Göteborg. Där fick jag lön för mödan och såg tåg 339 passera, bestående av Rc-6 nr 1342 samt fyra vagnar. Dammet från det nya spåret rök och jag låter bilderna tala för sig själva.
Sedan tåget passerat, passade jag på att äta sju lingon (för att kunna stila med att jag detta år, som utnämnts till ett superår på blåbärsfronten, ätit fler lingon än blåbär), varefter jag cyklade hem.
Nu väntar resten av arbetsåret. Jag hoppas att jag kommer att orka sticka emellan med några inlägg i järnvägsbloggen. Det finns nämligen gott om texter jag vill skriva och bilder jag vill visa, från ännu oredovisade sommarutflykter.
*
Kommentera